Hej!

Oerhört få sovande timmar senare är jag... zzzZzz... död. Brolle skulle uppträda på Strandängsbadet (ungefär hundra meter från vår lägenhet) igår kväll och ehm... soffan vibrerade av tonerna av hans röst. Visst, det var jättekul att han kom för att uppträda här i lilla Kalix men desto mindre roligt när han började halv elva och jag skulle upp halv sju morgonen efteråt - det gick alltså inte så bra att sova...

De som känner mig vet att jag behöver kring 10 timmars sömn för att vara utvilad, vilket jag inte precis fått mig under dagarna som varit. Det kan jag emellertid inte klaga på då det har varit kvällsmys som gjort det, resebokande med Frida och svammelprat halva nätterna, men det är inte bra i längden när man snart känner sig som... en medvetslös, uttorkad bäver. Så jag var inte precis pigg i morse om man säger så, haha. Väckaren ringde redan 06:40, jag stängde av alarmet direkt och märkte inte ens att Johan klev upp. Kvart över sju i stort sett drog han upp mig ur sängen, och jag gick för att äta frukost, lade mig sedan i soffan... och somnade om. Haha, härliga tider när man börjar 07:45!

Nåja, nu är lunchen snart slut och det är dags att återgå till arbetet i fyra timmar till. Sedan tar jag HELG! Åtminstone till på söndag kväll... :)

Hej!

Hoho, fick precis besök på jobbet av ett par rätt härliga grabbar och en tjej, som tänkte sjunga lite för mig tills jag går hem ikväll. Alla goda ting är tre... fem!

De, enligt mig, bästa banden i världen!

In Flames, 3 Doors Down, My Darkest Days, Dead by April, Sixx A.M och Amaranthe ♥♥♥

Hej!

Vet ni vad? Jag sitter på jobbet, för en gångs skull. Det hade ni aldrig hört förut va? Jobbar fram till 20:00 idag, och sedan blir det hem till min favoritkarl. Ja, mina två favoritkarlar då, för jag har nu börjat plöja igenom Max Payne 3 och jag kan inte annat än att säga att jag älskar det.

Tvåan är mitt absoluta favoritspel genom tiderna och det har jag säkerligen spelat ut ett par tio, femton gånger nu. Jag vet vars varenda painkiller är, vet vars varenda skjutgubbe står, och ändå lessnar jag inte. Storyn är även där alldeles underbar; men trean, än så länge, är så mycket mer. Det kanske inte hör till vanligheten att en söt liten tjej tycker att det är hemskt roligt att skjuta huvudet av folk haha, men, jag har å andra sidan aldrig sagt att jag föredrar att vara som alla andra. Det är inget val jag gjort, att medvetet gå emot strömmen, men vars jag än kommer blir det ändå alltid så. 

Egentligen borde jag kanske vara ledsen för det. Ledsen för att jag inte har sextusen bilder uppladdade på Facebook från olika fester, med diverse flaskor i nävarna, ledsen för att jag inte röker eller snusar eller, för den delen, ligger runt till höger och vänster, som många andra har gjort till sin livsfolosofi. Jag är inget helgon, ingen Gud, ingen ordentlig flicka, jag har ett jävla humör jag också, jag skriker och gapar och skrattar alldeles för mycket både åt mig själv och åt andra; ibland är jag superelak och snackar så mycket skit om folk jag knappt känner så att tungan blir alldeles svart. Men än sen? Det är mänskligt. Alla gör det, alla har alltid gjort så.

Den enda egentliga anledningen till varför jag aldrig riktigt känt att jag passat in bland mina klasskamrater och de i min ålder är för att jag har ett alldeles för stort hjärta för mitt eget bästa. Den största nackdelen med mig är att jag bryr mig för mycket. Jag gör allt jag kan för att mina medmänniskor ska ha det bra och om jag bara kunnat hade jag gett bort alla mina pengar, saker, kläder, ägodelar. Jag vill att alla ska ha det bra och att kärleken ska övervinna allt.

Naturligtvis gör den inte det, och det vet jag. Kärlek kommer inte någongång, någonstans få alla krig i världen att upphöra. Men om de flesta andra springer runt och är superstressade, superotrevliga och fräser åt varandra utan att tänka på konsekvenserna gör jag allt jag kan för att göra dem glada igen. Då är det kanske inte så konstigt att småbarn -10 kommer fram till mig och ler, eller frågar vad jag heter, eller vill busa med mig ombord på ett plan på väg till Rhodos. Jag har ett hjärta som jag inte är rädd för att använda. Jag är glad, jag är genomsnäll, nästan för snäll, i och med att jag skulle kunna offra mitt liv om det innebar att min släkt och familj skulle få överleva. Jag är snäll mot dem som förtjänar det, och kan vara en riktig jävla drake åt dem som har gjort någonting elakt mot mig eller någon jag känner.

Visst kan jag också fräsa ifrån och vara otrevlig och superstressad. Men jag anser att med glädje kommer man längre... och vad får en att må bättre, att möta en okänd människa på stan som bara muttrar åt en, eller att möta en okänd människa som ler åt en och säger "hej"?

(Förlåt för alla Rhodos-bilder, de är de enda jag har på den här datorn hehu.)

Skin - Sixx A.M

Cause they don't even know you
All they see is scars
They don't see the angel
Living in your heart

Let them find the real you
Buried deep within
Let them know with all you got
That you are not your skin

  http://www.youtube.com/watch?v=MYzT36DA0Rk

Min absoluta favoritlåt för tillfället, jag dör så bra den är!

   Snart ett år med dig, och för varje dag älskar jag dig bara mer och mer ♥

Hej!

Har liksom svårt att smälta att det är sant att jag och Frida snart åker till Grekland på slapparsemester, herregud. Vi pratade som hastigast om det igår och efter ett par timmar satt vi i hennes vardagsrumssoffa med datorn framför oss och tjöt som hönor, klappade händer som idioter och skrattade till vi grät när vi insåg att vi skulle på semester.

Jag är så oerhört glad att jag har mitt jobb som ger mig den möjligheten att åka. Sedan vill jag nästan lova att jag och min underbara karl också åker på en resa, fast vart det blir får vi kolla upp. Gaaah, resefeber!

Nu är det bara en och en halv timme kvar tills jag får fara hem och sätta mig framför datorn och skriva medan Johan är ute och roar sig. Åh, som jag längtar! Det riktigt kliar i fingrarna efter att få skapa magi i form av ord i min bok; jag har ingen aning om varifrån denna nytändning kom ifrån men jag tänker inte stanna upp och fråga. Jag har en bok att skriv klart, en underbar familj, både en och två och tre olika som jag tycker om så hemskt mycket. Pappa i Nyborg, mamma i Kalix (och min syster antingen hos henne eller pappa), farmor och farfar och så Johan ♥ Ni är bäst!!!

 



 Äntligen känns det som om jag är genomglad igen, utan stress eller andra problem som tynger mig. Livet är inte alltid perfekt, ibland inte på långa vägar, men idag och igår har varit riktigt underbara dagar och jag önskar att resten av sommaren kommer bli likadan.

Hej! 

WOHO!!!! Jag och min bästa tjejkompis Frida åker på en All Inclusive-resa till Grekland, Thassos den 19/9 och är borta i en hel vecka! Snacka om grymt! Vädret borde ligga på 25 - 30 grader då och vi har bara tänkt att ligga vid poolen/stranden och ta det lugnt samtidigt som vi blir jättebruna och jättesnygga (eller något ditåt) medan vi lassar i oss hotellets mat och dryck, haha!

Nu har jag ett sådant fruktansvärt sug efter att bara få fara och se och uppleva saker. Jag vill bila ner till Öland, åka och hälsa på min moster och hennes sambo i Trollhättan utanför Göteborg, jag vill fara till Italien, Frankrike, till Australien som jag drömt om så länge, allt för att vidga mina vyer. Jag har bara varit utomlands tre gånger i mitt liv men jag tror ändå att jag är den som kan ha sett mest av Sverige haha, tack vare bilningarna ner till Öland varje sommar från det att jag var tretton till jag var sjutton. Åh, jag är så sjukt glad nu!  Var går nästa resa? Får ta och spontanboka något hemligt åt mig och Johan också, tror jag... ;)

Slänger in lite bilder ifrån Rhodos, Mythos Beach också. Jag hade verkligen världens bästa vecka då ♥

Hej!

Inatt blir det sleep over hos världens bästa Frida ♥ Vi jobbar båda samma pass idag, ett delat vilket innebär 07:45 - 12:00 och 16:30 till 20:00. Däremellan har vi både fått springa allt vad vi hade från Domus och till lägenheten för att det såklart började spöregna medan vi var där inne, gasa iväg till Nyborg för att dra ut alla sladdar och kablar i och med det häftiga åskvädret... och sedan somna i soffan medan regnet smattrade på fönsterrutorna, haha. Och gissa vad det var för väder när vi vaknade och skulle fara tillbaka till jobbet igen?! Jo, strålande sol! Vågar jag säga att äntligen är sommaren här (påväg)?!

Sedan har hon även hunnit med att läsa delar ur min bok och jag blev så glad så jag studsade efteråt! Jag lät henne läsa stycken som inte var vidare roliga, det vill säga, stycken som involverade dödsfall och olyckor, och min fina vän fick allt torka ett par tårar efteråt. Och jag blev så himla glad över reaktionen därför att jag önskade mig precis det när jag skrev allt det där - att folk skulle lida med personerna i böckerna och förstå anledningen bakom deras val.

Jasmine var sjutton år gammal när hon började sommarjobba på en alldeles fantastisk gammal herrgård femtio mil ifrån sitt hem, ägd av sextioåriga Bengt och hans tjugofyraårige casanova till son, Johannes. Of course, magic did happen och snart var hon huvudlöst förälskad i honom, (Johannes, inte Bengt, nog för att det hade varit en säregen historia haha), och insåg sig snart vara med barn. När Bengt fick vetadet ställde han ett ultimatum till sonen; antingen tar du flickan, och jag vill aldrig mer se dig eller också dumpar du henne och får behålla gården. Ett får du, ett måste du slänga bort.

Och knölen till karl valde förstås...... herrgården. Men i alla fall, jag återkom till Jasmine arton år senare då hon var gift med Kenny och hade fått en dotter med honom, Adrienne. Sonen Adam som hon skapat tillsammans med Johannes var så enomt lik sin far att det gjorde ont i henne varje gång hon lade sina ögon på honom. Hon hade inte träffat Johannes sedan den där sommaren och var övertygad om att det så skulle bli, hon var ju gift!

Men på något sätt kom Johannes på nytt tillbaka in i hennes liv och nu blev det hennes tur att tvingas välja mellan rätt och fel och heder eller moral. Men vad är egentligen rätt och fel? Är det rätt att vara gift med en man man inte älskar medan hjärtat drömmer efter någonting annat, någonting mer, eller är det att vara med den man man älskar medan man gör alla andra olyckliga?

Hon är rådvill, och Kenny håller henne i ett järngrepp som hotar att ta livet av både henne och deras familj om hon tar ett enda litet felsteg. När hon dessutom blir gravid med tvillingar vet hon att det är Johannes barn hon väntar ännu en gång, och hon fasar för den dag då Kenny till slut ska få reda på det. Men är kärleken värd att satsa på ännu en gång, eller ska hon låta det rinna ut i sanden precis som förra gången, och leva resten av sitt liv i gisslan hos en man som inte ens vill lyssna på henne?

Hej!

Vad fantastiskt kul att det faktist är folk som läser den här bloggen och verkat ha hängt på sedan "starten", även om det bara är ett par dagar sedan allting började. Men de flesta är väl som mig, nyfikna på allt och alla och när det öppnas en dörr rakt in i ytterligare en bloggvärld - en som inte funnits tidigare - så kastar man sig rakt in. Så vida den är intressant på något sätt, vilket jag såklart hoppas att ni som läser min blogg tycker...

Jag måste säga att jag är inte så mycket av en bloggfantast själv. Jag läser mina jobbkompisars bloggar därför att jag tycker att de skriver så äkta och jordnära och det skiner igenom att de menar vad de skriver, men tex skandalbloggarna slöläser jag bara då och då för jag tycker inte att det är speciellt intressant med folk som super ner sig varje dag, ligger med 812 brudar och hänger ut de flesta, som hackar och klankar ner på andra bara för att höja sig själv.

Jag förstår att det är så världen numera fungerar, men jag kan bara inte förstå varför det är så många som läser sådant; jag menar, det är ju i nio fall av tio en självupptagen bimbo som har papp mellan öronen som skriver, en som inte har den blekaste aning om någonting annat än sin närmiljö och inte lever för annat än att höja sig själv och söka uppmärksamhet. Usch, jag blir illamående...

Ett par andra bloggar jag läser då och då är ett par drakar jag kände en gång i tiden. Ingen nämnd. De hade för ett par veckor sedan ångest över att de inte visste vilken spritsort de skulle dricka på studenten och på krogen, remember? De lever i sin, inbillade perfekta bubbla och tänker, och har aldrig tänkt, längre än vad näsan sträcker sig.

Missförstå mig inte, jag hade inte läst deras bloggar om jag inte tyckt att de är intressanta, men de är intressanta av just den anledningen - att varenda en lever i någon sorts bubbla, helt omedvetna om vad som händer fem meter ifrån dem och deras liv. Jag skulle vela se dem helt på egen hand, långt borta ifrån sina vänner och deras värderingar så man äntligen får veta hur de fungerar själva, om de trots allt har någonting där mellan öronen och vågar säga vad de egentligen tycker och tänker. Då hade jag faktiskt kunnat gilla dem. Jag sade att jag skulle vara ärlig i min blogg, och det är just vad jag är.