Jag är långsam att checka in, min engelska är knagglig för att jag får dåligt självförtroende och självkänsla när kjolen känns för kort och jag har människor i ansiktet hela tiden, människor som knappt själva kan något utav de språk jag talar. Jag blir stressad av att ingenting göra när systemet hänger sig, jag blir frustrerad när jag inte kan svaret på frågan människan i kassan ställer och stressad när det kommer människor i sista sekunden och säger åt mig att checka in dem fort som fan. Mitt system jobbar inte snabbare för det... Och min kropp stänger liksom av, vilken knapp var det nu igen?

Jag vill ha dem i örat hellre än i ansiktet. Jag vill definitivt inte ha dem krånglandes, krävande och påträngande när jag inget kan och när jag gör mitt bästa för att utbilda mig och tycka om det. Shit, två dagars utbildning och de tänker redan kasta ut mig till bilchecken med tre avgångar och tre båtar samtidigt, där man måste vara snabb som attan, undvika krångel i mesta möjliga mån och samtidigt ha det där eviga leendet på läpparna. Mitt leende falerar när jag får hjärnsläpp. Det blir kortslutning. Blankt. Det hettar i ansiktet. För tusan, nej!

Jag kan lära mig, men inte över en dag, inte med allt stressande det innebär, inte när jag är grön som en zucchini... Nej. No way, never. Ni får skicka nån annan. Jag vill lära mig i lugn och ro. Andas. Andas. Andas. Göra det jag ska, lära mig under tiden. Ingen stress, bara lära sig. My god att jag klarar av att vägleda tusen bilar rätt varav tjugo procent är obetalda eller har någonting konstigt på sin bokning som måste kollas upp innan man trycker på kör, varsågod, din biljett. Usch och fy. Inte redan. Inte nu. Och definitivt inte imorgon.

Definitivt inte.

Hej!

Sitter stationerad på jobbet i terminalen i mina bästa sekreterarkläder (känner mig faktiskt väldigt... uhm, uppklädd) och ska strax börja checka in dagens kvot av båtgäster. Träningsvärken i bakdel och baksida lår är härligt smärtsam, det blev korta men tunga övningar igår efter Johan den blivande PT:ns förslag och jag var inte sen att haka på. Körde även axlar, bland annat en övning jag inte tidigare kört och det känns också nu i axlarna och runkmusklerna hehe. Härligt skönt och smärtsamt på samma gång, förhoppningen är att hinna dit imorgon bitti före jobbet och köra lite armar + mage. Jag vill ha den där killer bodyn och jag ska kämpa för att få den. Jag är på god väg och är nöjd med vad jag ser och känner, men det kan alltid bli mer så nu tänker jag äta ännu mer striktare/hälsosamt och fortsätta på det där kortare-reps-tyngre-vikter, jag är på gång nu och det känns så jvla braaa.

Återigen, att äta kolhydratfattig mat så som LCHF och GI är inte skadligt för kroppen och definitivt inte för oss diabetiker. Jag äter bara kolhydrater om jag ska träna samma dag, annars hoppar jag helt över det och därför är mitt blodsocker jämt och stabilt 90 % av tiden.

Det beror inte på att jag "är nybörjare inom sjukdomen" eller att jag fortfarande har en fungerande bukspottskörtel. Körteln är död och jag har hunnit lära mig enormt om sjukdomen och märkt att kolhydrater bara gör skada så länge man inte tränar. Jag lider inte av min sjukdom. Jag tar långtidsverkande insulin på kvällen och that's it, jag behöver inte mäta mitt sockervärde, inte ta vardags-insulin, OM jag sköter mig i form av bra mat och träning. Och jag är inte ensam, jag följer massvis med tjejer med diabetes typ ett som lever efter samma filosofi. Om så många lyckas hålla sin sjukdom i schack, varför skulle det vara så hemskt att börja leva efter den principen för alltid? Det skadar inte att prova heller. Vem vet, man kan faktiskt må bättre...  och förlänga livet med flera år!

Onsdag och en ledig sådan, för oss båda! Äntligen kunde vi somna tillsammans, vakna tillsammans och veta att vi kunde ligga kvar huuur länge vi ville! Vet ni hur glad jag känt mig idag? Vi myste framför tre avsnitt av Californication, åt frukost i lugn och ro och lade oss för ytterligare två avsnitt. Klädde inte på oss förrän vid ett och då var det gymmet som lockade... Axel+ben för min del och ryggpass för mr handsome himself.

Hann en sväng på H&M efteråt och köpte mig en svart pennkjol, det är klädkod (sekreterar/kostym-looken ni vet, himla stiligt) i terminalen och kjolen jobbet erbjöd var tio storlekar för stor i princip, det gick inte hur jag än försökte... Så jag sket i den och köpte mig en egen. Johan verkade då tycka om den hehe så nu är jag redo för incheckning av passagerare i Frihamnen under morgondagen. Men än är vi inte där, fortfarande är det en ledig onsdag som jag inte tänker sova bort i första taget. Sååå glad och lycklig jag varit idag. Bara av att göra ingenting. Eller vi har inte gjort ingenting. Vi har gjort mycket. Vi har gjort det tillsammans! Och bättre än så kan det inte bli... åååh! Så glad är jag, ni förstår inte! Så fånigt glad!!

Vi är numera juridiskt betraktade som sambos också, beslutet kom igår... (Tack eller nåt???) Herr och fru Nytorget 1B ;) men just nu får Getfoten duga så länge. Gud vilket fult gatunamn haha. Stockholm är inte som hemma. Definitivt inte. Men jag trivs rätt bra ändå, i överlag... Och just nu hade jag inte velat ändra på någonting. Inte idag.

Först och främst vill jag säga tack till alla som läser min blogg. Det är jätteroligt med era kommentarer, leenden och diskussioner kring det jag skriver - skrivelser jag oftast inte tänker igenom förrän efter att jag postat inläggen. Jag skriver om det som kommer ifrån hjärtat, det jag går och tänker på, och skrivandet för mig är ett sätt att slappna av, att ventilera, att lufta tankarna. Därför är det så himla kul när någon säger hur mycket de kunde relatera till något av mina inlägg, hur de antingen satt och skrattade åt mina beskrivningar eller sjönk in i irrationsträsket tillsammans med mig.

Mitt liv är inte en dans på rosor, men bara genom att flytta till Stockholm har stärkt mig. Jag har köpt mina första pumps jag trampar omkring med oberoende av hur de låter, som jag alltid störde mig på tidigare, jag har kommit till insikt om många saker och insett att flytten var bra för mig, för oss, och börjat skissa på en plan för de kommande månaderna. Jag har fortfarande grym ångest, sur IBS-mage och diabetes men när jag tacklat de oroliga tankarna, tagit mig förbi surmagen och sabiliserat sockret känns allt så jäkla SKÖNT! Tänk att jag skulle stå här och säga så fyra veckor efter flytten. Fyra veckor! Det längsta jag någonsin varit "hemifrån", och mer än så lär det bli.

Ännu en gång TACK för att ni läser min blogg, det värmer och ger mig energi och optimism att fortsätta på den väg jag påbörjat nu med jobbet och allt. Tack!!! Nu ska jag invänta mys med min sambo och bjuda honom på jordgubbar och grädde, lördagsgotta när det är som allra bäst. Mumma :)

Hej!

Nyduschad och supertrött efter dagens 07:45-16:00-jobb. Somnade inte förrän just före elva och skulle upp vid sex igen håhåjaja, men det fick gå det också. Skulle egentligen på spinning men jag kände mig inte så jättekry så jag avbokade den vid lunch. Tur var väl det, för jag var inte hemma förrän 17:20 efter nästan en halvtimmes väntan i Gamla Stan på tunnelbanan som aldrig kom. Hade blivit liiite för stressigt kände jag. 

Så nu ska jag bara ta det lugnt, dricka te och eventuellt göra lunch till imorgon. Är inte det minsta sugen men mat måste jag ha och jag tänker inte äta ute med min mage och allergier när det är enklare att göra nyttig, hälsosam mat hemma. Behöver alla pengar jag kan få också hehe. Stockholn är farligt, finns alltid någonting att köpa när man går runt i affärerna... Alltid! Men nu har jag börjat skissa på lite personliga mål som jag tänker försöka hålla mig till, uppdelat i olika steg för att ha någonting specifikt att spara till, att längta till...

Det första är en väska jag spanat in (första lönen-present till mig själv), sen lite längre bort en röd eller beige skinnjacka (har spanat in två specifika), en present till Johan (jag vet vad!), och så vidare. Det blir så mycket lättare och roligare att spara pengar och "hålla sig" när ma har saker att längta till. Jag har så mycket som snurrar runt i huvudet på saker som kommer under de närmsta åren. En tatuering... Hälsocoach... Skaffa mer muskler, definierade såna... Ny hårfärg... En lägenhet... En ring hihi ;) Vara förlovad med Johan... Vilken dröm. Man vet aldrig var man slutar. Drömmar kan ta en långt och jag är så redo för allt det!

Hej!

Uppdatering på ledighetsdag-fronten. Inte ett spår av bröderna Isaksson. Inte ett sms. Och som den virrhjärna jag är kan jag inte låta bli att undra om det hänt nåt. Så här länge är man väl ändå inte borta på en och samma galleria? Affärerna stänger ju klockan åtta... Ser massa scenarion framför mig och vet att det inte går över förrän de är hemma igen. Vi pratade aldrig om att vara borta såhär länge. Inte på vår lediga dag. Samtidigt är jag arg. Jävligt arg, just för att det är vår lediga dag, vår, där vi båda är lediga! Den hade jag velat tillbringa tillsammans för vi hinner ses en timme om dagen annars. Och vad händer?

Jo, de åker iväg och är borta hela dagen, jag åker på feber, huvudvärk och frossa, måste vara social med vår jättegulliga lägenhetsägare, gå till COOP och handla saker att göra till middag, sen göra middag och äta den i förhoppning om att de snart kommer hem, och hela tiden är jag fly förbannad. Nu har det blossat upp igen. Ilskan. Tack för att jag får vara ledig. Skitjävla dag. Hade hellre suttit och jobbat och flamsat, skämt ut mig och fnissat för mycket men nej. Jag ska vara ledig, irriterad, ensam och febrig och inte ett jävla alternativ har jag valt själv. Hur fantastiskt roligt. Nu är klockan åtta och jag börjar jobba om tolv timmar, mindre, och vad har jag gjort idag? Inte ens tagit det lugnt, inte tagit vara på dagen. Hur svårt kan det vara att slänga iväg ett sms? Säga vart man är? Säga hej, vi kommer snart? Nä jag ska ligga här snorig och irriterad och vänta på att det blir dags att gå och sova, för så kul har jag. Vad har hänt? Varför kommer de inte? Varför ringer de inte? Varför hör ingen av sig? Varför varför varför.

Varför. But pleeease. Så svårt är det inte. Ligger de döda i ett dike? Har de virrat bort sig, tappat telefonen i backen? De har varit borta i åtta timmar. Huuuuur kul. Och jag har feber och råkade somna i en timme på sängen, så nu är jag inte ens trött. Bara irriterad, less och orolig. Kom hem please. Ge mig ett livstecken. Ge mig ett livstecken så jag kan bli ännu mer irriterad. Hellre irriterad än orolig. Men det är ju klart, jag är ju liten och irriterande så jag förstår varför de inte hör av sig. Den ena i alls fall. Johan har ingen telefon som fungerar. HAN hade hört av sig om han kunnat... Ååååh vad jag är arg!!! Orolig. Arg. Orolig. Febrig...

Hej!

Vaknade efter en mardröm helt kallsvettig och med hjärtklappning. Kände att jag var på gränsen till att bli låg men jag somnade om och sockret hade stabiliterat sig till nio när vi började vakna för dagen. Usch vilken dröm. Stress stress stress. Kände mig extra mysig och ville ligga kvar i sängen hela dagen invid Johan, men vid tio blev det uppstigning och frukost då sockret var på riktigt lågt. Efter en rad pikningar, dumma kommentarer och irritationsmoment kände jag mig sur som ett bi och fick ont i magen av stress, "nå nu åker vi nånstans är ni klara" inga namn nämnda men det var då inte Johan som sade så, jag hade knappt borstat håret ens en gång... Ibland är det tacksamt med en tillfällig inneboende men ibland är det bara jobbigt och speciellt när man inte lärt sig vad finkänslighet och visa hänsyn betyder!!! Inga namn nämnda!!

Jag ville bara ha en lugn dag hemma efter veckans stressande till och från jobbet och gymmet och alla nya intryck men jag tänkte att jag följer väl med ändå, fortfarande ont i magen som urartade i halsbränna och illamående. Grrr. Men jag orkade inte mer pikande och gliringar när jag bara ville ta det lugnt och försökte ignorera det dåliga samvetet som flög över mig när jag tänkte på att jag gick miste om en ledig dag med Johan... Nu sitter jag hemma och mår inte ett dugg bättre. Är lika irriterad fortfarande. Åker på att göra matlådor till imorgon också.

Och jag som bara ville ta det lugnt... Ha en tråkig, avslappnande dag hemma. Nu gick jag miste om både det och min lediga dag med Johan... Åh så surt. Så irriterad och ledsen.... Vill bara lipa i något hörn eller nåt, blä. Har du borstat tänderna? Har du tvättat händerna, jag vet nog att du bajsade? Fan vad små byxor. Jag tänkte att ni ville leva i en svinstia och så börjar hon städa bla bla bla. Undrar hur många gånger man kan skrämma Jennie på en timme. Varför är du så kort. Huvudet är typ i skevet på mig ha ha ha. Okej nån pikning står jag ut med men inte i varje mening varje dag!!! Sorry!!!

Och nu är min lediga dag förstörd. Jävla helvete. Ska tröstäta chokladkakor tills sockret smälter sönder min kropp eller nåt, för jag är ju så liten och obetydlig att det inte skulle märkas om jag dog eller hur?!?!?! Grrrrr!!!!

Hej!

Haft en underbar ledig helg och nu sitter jag på tåget på väg hem från ett spinningpass. Onsdag imorgon och ledig dag väntar, sedan jobb veckan ut och så sex dagars arbetsvecka i terminalen men mina kompeeesar Sara och Sami. It's going good around here!