Hej!

Jobb, jobb, jobb och lägenhetssökande. Så ser min dag ut för tillfället. Vi har hittat ytterligare en som vi skickat in ansökan om, så nu får vi vänta på svar tills imorgon bitti eller allra tidigast ikväll. Under tiden passar jag på att bygga hus på Sims som jag nu är relativt klar med, allt förutom bakgården. Det allra bästa jag vet är att bygga hus när man redan har en färdig familj att utgå ifrån, så man vet hur det ska se ut med tanke på deras egenskaper.

Det huset jag nu bygger på har sju sovrum, tre badrum, är i två våningar exklusive källarplan. Som de flesta nog vet är jag supergalen i Sims och skulle kunna tillbringa hela dagar med att bygga hus och komma på historier om mina simmar - endast fantasin sätter gränser.

Just nu spelar jag på den nygifta Malia Dawson som trots sin unga ålder av trettio år redan är sexbarnsmamma med fyra egna och två bonusbarn. Utåt sett är familjen rika, väluppfostrade och karismatiska men inom husets väggar är det fullständigt kaos. De nyfödda tvillingarna Adrienne och Isabelle skriker nätterna igenom, äldsta sonen, 15, är en atletisk bokmal, son nummer två, 14, är mer vild än tam och hans helsyster Jamie, 9, följer hans minsta vink. Stephanie, mellanbarnet på fyra år, är mest för sig själv och de nygifta Malia och Liam har inte ögon för någonting annat än varandra.

Jag tänkte lägga upp bilder på familjen när jag får tid över, det är inte det lättaste att hålla kvar alla på samma plats medan man fixar ljus och bra bakgrund för att fota dem ;-) Detta är i alla fall lite bilder på familjen jag tidigare lagt upp på Dayviews, på grund av att jag sitter på min jobbdator har jag inga bilder här på dem.

   Huset alla bor i är uppdelat i tre våningar med två sovrum i källarplanet (där tonåringarna härskar) och resterande på övervåningen. Entréplanet är byggt med öppen planlösning så att man lätt kan umgås allihopa utan att det blir för trångt. Övervåningen innefattar fem lagom stora sovrum och ett sällskapsrum plus ett pyttelitet hemmagym och kontor medan källarvåningen har ett "sällskapsrum"/kontor/mysrum, två sovrum och ett litet badrum.

    Malia och Liam sjunger karaoke under en av sina "kompisdejter" (Malia var vid det här tillfället gift med Elliot, Stephanies pappa) men det finns ändå någon sorts magi dem emellan. Om det inte fanns det hade hon ju aldrig följt med honom till karaokebaren... trots att hon vet att det är att utmana ödet i och med att Liam hatar att sjunga och uppenbarligen ville gå dit på grund av hennes musikintresse!

   Sonen Noah har just avslutat ett av sina gympass och njuter verkligen av muskelvärken!

Hej!

Färdiginstallerad på jobbet för dagen och här sitter jag fram till 16:00. Det ringer knappt någonting idag så jag sitter och spammar hemsidan som hyser lediga lägenheter i Umeå i hopp om att "den rätta" ska trilla in mer eller mindre mirakulöst. Min utbildning är visserligen på distans, men jag tycker att det hade varit oerhört roligt att få flytta dit ändå, att inreda vår egen lägenhet och börja leva livet.

Den utbildning jag har sökt och kommit in på är en distansutbildning inom arkeologin på Umeå Universitet. Den kommer att pågå från femte september till och med vecka 23, alltså två terminer, och ger en inblick på nordisk historia samt geografi (mina favoritämnen i skolan haha) genom tiderna och hur och var folk levde och brukade. Jag har även sökt Arkeologiprogrammet på heltid, en treårig utbildning som jag tydligen har rätt höga meritpoäng för att komma mig in på, men det antagningsbeskedet kommer den 31/7 enligt hemsidan så det enda jag kan göra är att vänta.

Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle bli såhär roligt att vänta, att längta, att se framemot och släppa kontrollen på allt och inte ha en aning om hur världen ser ut om två månader. Jag håller säker på att bli knäpp eller nåt som tycker det är kul, haha. Men det är bara så spännande :-)

Så nu lusläser vi hemsidan i jakt på ännu en lägenhet medan vi (eller jag) halvt som halvt planerar den lediga helg som stundar inom ett par veckor, den helg där vi bestämt oss för att göra någonting tillsammans som inte är just här i krokarna. Det är både tal om kryssning, rymma landet, ha en weekend i Stockholm (som mest mamma och Johanna vill ha) men det kan man i och för sig ta vilken helg som, det går ju flyg dit hela tiden. Synd bara att man har så få lediga dagar och att flygen är så himla dyra just den helgen, det är som att hela Sverige valt att åka utomlands samtidigt. Och min kära moster med familj var inte heller hemma, något som jag hade som plan ett, så det fick jag bittert stryka ur agendan... Bättre lycka nästa gång, men nog var det typiskt.

Jag hade gärna bilat från Stockholm och ner till Öland men på tre dagar känns det inte så lockande utan mest som att stressen kommer fastna någonstans i mellangärdet och få hjärtat att rusa för varje sekund som fortgår på väg dit. Till Öland åker man för att slappna av, för att inte göra någonting annat än att njuta av det man har och det man ser (utsikten där är underbar) och kanske uppleva djurparken, de gamla slottsruinerna eller besöka någon gammal by efter vägen. Öland är uppbyggt på så sätt att det går en väg runt hela ön, samt ett par genom ön, som är max någon mil bred på det bredaste stället, och att byarna och städerna är bokstavligt talat sida vid sida med vägen. Där finns får i mängder, kor som strövar fritt och lukten av tång var man än vänder sig, och vinden är alltid där och stökar till håret och kläderna. Och stressen? Obefintlig! Så vida man inte "bara" är där över dagen vill säga... åh, den som ändå fick uppleva allt det där en gång till! Och gärna en vecka...

Jag vet faktiskt inte vart man skulle kunna åka på tre dagar om man varken vill slösa en förmögenhet på flygbiljetter eller hinna sitta ner och andas i tjugo minuter innan man måste åka hemåt igen. Men någonting ska vi komma på, det är då ett som är säkert. Jag är ju som sagt väldigt inne på Afrika (fråga mig inte varför) av någon konstig anledning och kollar på resor dit varje dag. Inte nu över en weekend, snarare en månad eller så, men dra nu så häftigt! Oerhörd värme, stora djur man inte ser någon annanstans, mörkhyade människor som tillhör en helt annan religion än vad vi gör och som lever, och alltid har levt, på samma sätt i tusentals år och så långt bort ifrån shoppingcenter och spabehandlingar man bara kan komma. Vem behöver en pedikyrbehandling när man istället kan resa någon helt annanstans och verkligen få inblick i hur livet kan arta sig på andra platser än hos de där ytliga städerna och människorna där dagens goda gärning är att sätta in nya hårförlängningar. Visste ni förresten att alla hårförlägningar kommer ifrån indiska kvinnor som offrar sitt hår för att Gud ska lindra deras sjukdomar eller fattigdomen som plågar deras familj? Att de inte har någon aning om vart håret sedan far när de går hem nerför berget, kala om huvudet? Och att de inte ens får en krona för besväret?

Visste ni att alla hårförlägningar, de äkta alltså, är svarta från början men att de sedan färgas och behandlas hos en rikemansknös i Italien innan de säljs vidare? Visste ni det, där ni sitter med dyra hårförlägningar, historien bakom ert fantastiska hårsvall? Jag dömer inte, jag kritiserar inte. Jag tycker faktiskt att det är makalöst och häpnadsväckande! Men de kvinnorna förtjänar någonting bättre. Gud kommer inte bara för att man kapar av sig håret och jag tycker att det är att lura de kvinnorna som offrar sitt hår, att lova dem friskhet och rikedom bara om de kapar av sig allt... men å andra sidan, det överflödiga håret som bara ligger där på marken är ju bra att det tas om hand om, och ges till de som vill ha det. Jag önskar bara att kvinnorna fick "lön" för att göra på de sättet de gör. Gud kan inte ge dem pengar, men det kan vi, du, jag, alla. Jag vet att världen inte fungerar så, att alla människor inte är goda och snälla och att kärlek inte övervinner allt, men jag är övertygad om att livet skulle vara en bättre plats om vi visade lite mänsklighet genom att istället för att boka in en ansiktsbehandling på närmaste spa gav den summan pengar till utsatta och fattiga människor som skulle kunna köpa en hel farm för det beloppet!

Nog för att spabehandlingar hade varit väldigt lockande för tillfället, det också. Men det gäller att ge och ta, att visa att vi är värdiga vår plats på tronen högst upp. Det är vi, de "rika" personerna som står högst upp, som härskar över världen. Om något utav de största företagen skulle ge en miljon av sin årsinkomst för att stödja utsatta djur och människor... så skulle inte hälften så många dö av svält och av sjukdomar som de gör idag, inte på sikt. En enda person kan faktiskt göra skillnad... en väsentlig skillnad, som kan innebära skillnaden mellan liv och död för en person, en familj. Jag är ingen fadder, ingenting sådant alls, och det är kanske dubbelmoral att sitta och predika om det här på bloggen. Men anledningen till att jag inte är det är därför att jag helt enkelt inte vet vilket företag jag ska stödja. Fridlysta djur...? Fattiga i Afrika? Misshandlade kvinnor, barn med bortsprängda ben, armar, lemmar? Barncancerfonden, någon typ av cancerfond, diabetesforskningen, hjärt- och lungsjuka, synfel, allergifonden? Det finns så många som behöver hjälp, så många händer som skulle behöva sträckas ut för att hjälpa dem alla, och i det fallet är människans hjälp fortfarande inte större än en myras, tyvärr...

Så Afrika... det hade verkligen varit en Resa med stort R!

Hej! 

Mycket har hänt sedan sist jag skrev, även om jag bara varit ledig och tillbringat mina fria timmar på en sandstrand någonstans utanför stan. Bilder och information kommer upp inom kort, nu har jag bara ett par minuter på mig innan jag måste rusa iväg mot jobbet, men det jag kan skvallra om redan nu är att vi står som tvåa på en lägenhet i Umeå så vi hoppas på att vi får tjing på några fler så att vi kan ta en dag ledigt och fara och se dem!

För ett halvår sedan skulle jag inte haft en tanke på att våga flytta hemifrån, allra minst ut ur kommunen, men nu när Stockholm och Umeå (eller för den delen hela resterande Sverige) kom på tal så känner jag bara att det känns bra och att jag längtar att få se lite nya saker. Det hade inte varit om jag inte haft Johan vid min sida, den saken är säker! Jag har lärt mig så mycket om mig själv sedan vi träffades, jag har till och med blivit en "van" flygare och kan enkelt ta mig från Luleå och till Stockholms innerstad utan att blinka, en stad jag inte ens visste fanns för ett år sedan. Det må låta futtigt, och det kanske det också är. Men jag är glad att jag får göra och uppleva massor av saker jag annars inte skulle haft en susning om, och det är tack vare min älskade underbara. Vad vore jag utan dig?

Nu måste jag springa, uppdaterar med bilder på gårdagen och de 24 plusgraderna när jag kommer hem. Ha en fin dag alla!!

Hej!

Solen skiner och vi med den, värmen känns underbar mot huden. Hela lunchen tillbringades invid solväggen på jobbet, febrilt tuggandes på tre tonfiskröror-mackor som Frida sedan tog över i brist på god mat. Jag blev mätt som tusan och lutade mig sedan tillbaka och drömde mig bort till Grekland eller något annat varmt land... Tio minuter senare var armarna inte direkt bruna, men däremot rödflammiga och saaablar vad det sved!

Nåja, vi kommer trotsa hettan och solen och lägga oss på Storö Beach när vi gått hem för dagen och förhoppningsvis  bättra på tomatfärgen medan man kan. Ledighet väntar imorgon så jag hoppas vid Gud att det är fint väder då också så att jag kan ligga ute och göra ingenting, för det är vad jag har lust med. Ingen stress, inga måsten, ingenting som brådskar utan bara en stor, härlig sol som värmen en inifrån och ut.

Eller....? Energin rann precis ur mig, rakt ner i avloppet. Varför är det så viktigt att både ha kakan kvar och samtidigt äta upp den? Man kan inte ha båda, man måste välja. Antingen flytta eller stanna kvar, det finns inga andra alternativ. Och jag kommer få hjärtsnörp snart, eller whiplash, med tanke på min älskade underbaras tveksamhet från den ena sekunden till den andra om var han vill bo och vad han vill göra till hösten... :-(

 

Hej! 

Efter en springtur ända bort till Golden Gate och tillbaka kröp jag bokstavligen in genom lägenhetsdörren och allt jag kunde tänka på var "maaaat... maaaaat!" men inte så konstigt när man har 3.2 i sockervärde och har sprungit som en dåre i 24 plusgrader, haha.

Hivade snabbt ihop lite tonfiskröra, ett LCHF-recept jag fått av min jobbkompis Malin som innefattar tonfisk, lök (valfri, inte vitlök) majonnäs och eventuellt lite gurka. Det funkar lika bra som frukost, mellanmål, lunch, middag, kvällsmat eller varför inte som pålägg på rostat bröd (som jag dock inte äter) och det bästa av allt är att det är så himla gott PLUS att man blir proppmätt!

Eftersom att jag vet att det är oerhört många som förkastar LCHF och vad det står för så tänker jag ha en liten lektion med er läsare (som är fler än jag någonsin trodde skulle vela läsa min blogg, tack!) om vad det egentligen innebär. LCHF står som bekant för lite kolhydrater och mycket fett och innehåller, enkelt sagt, ingen pasta, potatis, ris eller vetemjöl och socker = perfekt för den som vill få bort "överflödskilona" eller har diabetes. LCHF gör nämligen så att man går ner i vikt - nähä - men på ett annat sätt än man kan tro. Det är inte fett som binder vätska och "fyller upp" kroppen, utan det är kolhydraterna som gör det! Kolhydrater bör egentligen inte ens ätas förutom av världsatleter i och med att de helt enkelt inte är bra för en normalsvensson som inte rör speciellt mycket på sig. Helt annat än man kan tro, eller hur? Så slutar du bara äta kolhydrater kommer du gå ner i vikt på nolltid och stanna på den nivå som din kropp tycker är hälsosam. I alla fall i teorin, jag har inte gått ner ett endaste kilo sedan jag började utan istället upp två... men det är väl vad min kropp anser bra, så jag kan inte klaga, haha.

 
Det dummaste du kan göra om du vill gå ner i vikt är att lägga upp en extra potatis på tallriken och istället plocka bort lite av såsen eller grytan i och med att fettet faktiskt är det som mättar. Av fett blir du mätt! Du kan äta sjuhundra potatisar och bli proppmätt, men inom två timmar är du hungrig igen även om blodsockret är stabilt. Äter du bacon och ägg till frukost håller du dig mätt gott och väl till middagen, jag lovar! 

Jag äter inte LCHF helt enligt regelboken och heller inte för att gå ner i vikt. Men sedan jag fick diabetes har min diabetesläkare gett mig order om att inte äta kolhydrater och under de tio månaderna som gått sedan jag fick diagnosen har jag åtminstone dragit ner på det intaget med 80 %. Och jag mår så oerhört mycket bättre nu än jag gjorde för ett år sedan, två år sedan, tre. Jag är piggare, orkar mer, sover kortare och bättre, slipper blodsockerfall och -höjningar. Jag tycker att det här är något som alla borde prova, vad än experterna säger. Enligt mig är LCHF ingen diet utan ett sunt val till vanlig mat som i längden inte är bra för kroppen. De säger att fett i överdriven mängd är farligt, men vad är inte farligt idag? Stekt potatis kan ge cancer, alkohol förstör levern på sikt... 

Ät det du blir glad av och det du mår bra av så kommer kroppen tacka dig på sikt, det kan jag garantera. Dessutom är min tonfiskröra bland det godaste jag ätit, plus att jag kommit i bekantskap med så oerhört många och goda andra rätter jag inte hade en aning existerade för ett år sedan.

Vilken mat får man då äta? Jo, alla grönsaker som härstammar från ovanjorden men lök går också bra. Broccoli, blomkål, fänkål, rättika, paprika, tomat, gurka, isbergssallad, räkor, kräftor, kyckling, kött, bacon, all sorts fisk, grädde, ost, ägg, avokado, spenat och det går även att ersätta ris med fullkornsquinoa, -bulgur och -couscous, men i måttliga mängder. Ett annat tips är att steka vitkål och strimla det i smala bitar, det är till och med godare än ris! Jag har säkert glömt tusen saker, men ja... det går att göra så otroligt många rätter även utan kolhydraterna. Om du någon gång verkligen längtar efter att sätta tänderna i en Carbonara, gör det! Det gör ingenting om du syndar en gång i veckan, om du köper ostbågar eller som mig, syndar i torrostade jordnötter, så länge man håller det på en hälsosam nivå och inte föräter sig.

LCHF är ingen diet, det är en livsstil som snart kommer att bli en del av dig om du bara ger den en chans. Och när den väl satt sig där, när ni väl blivit kompisar, så kommer du aldrig någonsin vela äta någonting annat. Jag lovar.

  Vägen till en sund livsstil går genom magen. Lita på magkänslan, välj LCHF! 

Hej!

Har just cyklat till jobbet och här sitter man fram till klockan 16:00. Hoppas att solen och värmen håller sig kvar tills dess så kan jag... eh, kom just på att jag är billös till ikväll och inte tar mig längre än till stan. Och på mammas skruttiga cykel, som förövrigt tillhört min farfars mor, vågar jag inte sitta så länge på. Den har redan slängt av mig en gång med huvudet, eller hakan för den delen, före så att jag fick limma ihop den två dagar före balen...

Ett antal tandläkarbesök senare och Pronaxen i bagaget är jag nu någorlunda fixerad. Jag hade väldigt tur i oturen att jag landade på hakan och inte på tänderna, det enda som egentligen hände var inflammation plus en liten förskjutning i käkleden och stora skrapsår på händer och knän. Och jag kan säga det att det var i en jäkla fart jag kom just innan cykeln tvärnitade och jag flög hals över huvud över styret, så det förvånar mig att jag blev så lite skadad som jag blev.

För två år sedan, prick två dagar innan skolavslutningen, fick jag en spricka i ringfingret efter att ha spelat brännboll och skulle försöka ta lyra. Bollen landade rakt på mitt böjda finger och ja, det blev att hälsa på de vitklädda människorna på sjukhuset då också. Ofattbar tur man har ibland, speciellt dagarna innan sommarlovet. haha.

Nu får jag hoppas att jag håller mig frisk och så långt ifrån skador som möjligt för det är inte mycket kvar av sommaren nu och jag har för avsikt att verkligen njuta av varenda dag. Till hösten börjar allvaret med flytt, ny skola och nytt jobb och jag kan knappt vänta tills vi får inreda vår alldeles egna lägenhet och livet börjar på riktigt.

 

Hej! 

Varmt och härligt väder, jag kan inte säga annat än att jag njuter :-D Kom just hem från atugan där jag satt ett par timmar under eftermiddagen och lapat i mig sol, har även varit en sväng till pappa och som vanligt mår man toppen efter att fått prata av sig och tillbringat en stund "hemma". Tack för att du finns pappa, du är bäst!

Var jag än är och bor och befinner mig så kommer Nyborg och det gula huset invid älven och sjön alltid att vara mitt hem, platsen där jag föddes på och som alltid kommer att finnas kvar långt där inne i hjärtat. Ju äldre man blir, ju mer insikt får man att man ska ta vara på det man har och har haft - för man vet inte vad man får, och mitt i allt kan det vara för sent... Jag beundrar verkligen min pappa som tog tag i sitt liv som fyrtiosjuåring och nu beger sig till Stockholm och Prag inom ett par veckor, det som han drömt om länge men aldrig riktigt genomfört.

Han ska även börja studera, visserligen på distans men oj så stolt man blir över det! Att huset dessutom är nyrenoverat och i tiptop klandrar jag ingenting annat än skilsmässan för - bara för att mina föräldrar skilde sig så har båda nu börjat ett nytt, jag vågar säga bättre, liv och gör numera saker som de önskar att de gjort för länge sedan. Helt enkelt så tror jag att de båda är lyckligare nu. Det kanske låter hemskt att säga, men det är nog sant.

Ingenting ont som inte har någonting gott med sig, eller också var det ödet som ville att de äntligen skulle sträcka ut vingarna och prova flyga själva, på egen hand. Jag vet inte, och jag tänker inte stanna upp och fråga heller. Det spelar ingen roll om man är sjutton eller femtioåtta år gammal, vill man göra saker, se saker, uppleva saker, så gör man det! Man är aldrig för gammal för att nå sina drömmar, och man är heller aldrig för ung!

Hej! 

Ett Luleåbesök senare resulterade i en ny behå, två par legging och en mage som inte ville vara med längre. Restaurangpersonalen hade smugglat ner livsfarlig röd curry i min mat vilket jag inte märkte förrän efter att jag ätit upp nästan allt... då fick man gå ett par timmar och försöka hålla sig från att spy, jäklar vad illa jag mådde! :-(

Nu tänker jag inte göra annat än att dra på mig lodisbyxorna och sätta mig framför teven. Eftersom att värmen försvann lika fort som den kom och istället ersattes av miljoners med regndroppar lockar en bra film betydligt mer än att klä upp sig och gå ut, även om kylskåpet ropar efter mat... Det är hundra saker som egentligen skulle behöva göras, men för en gångs skull tänker jag säga "jag gör det sen" och bara njuta här och nu över att det är lördag, en ledig lördag och att jag bara har positiva saker att se framemot. Vi borde få veta på måndag morgon om vi är aktuella på lägenheten vi intresseanmälde oss på, det är en trea en liten bit utanför stan som jag verkligen hoppas på att vi får! Även om jag bara, i nuläget, ska läsa på distans tänkte vi ändå att det är bra att flytta, vidga sina vyer och göra någonting helt annat än vi hittills har gjort - och vi börjar i Umeå!

            Jag blev huvudlöst förälskad i dig den allra första gången jag såg dig och jag blir bara mer och mer kär i dig för varje dag som går. Det är vansinne, fullkomligt otroligt, men du är den bästa i hela världen <3