Hej!

Solen skiner och vi med den, värmen känns underbar mot huden. Hela lunchen tillbringades invid solväggen på jobbet, febrilt tuggandes på tre tonfiskröror-mackor som Frida sedan tog över i brist på god mat. Jag blev mätt som tusan och lutade mig sedan tillbaka och drömde mig bort till Grekland eller något annat varmt land... Tio minuter senare var armarna inte direkt bruna, men däremot rödflammiga och saaablar vad det sved!

Nåja, vi kommer trotsa hettan och solen och lägga oss på Storö Beach när vi gått hem för dagen och förhoppningsvis  bättra på tomatfärgen medan man kan. Ledighet väntar imorgon så jag hoppas vid Gud att det är fint väder då också så att jag kan ligga ute och göra ingenting, för det är vad jag har lust med. Ingen stress, inga måsten, ingenting som brådskar utan bara en stor, härlig sol som värmen en inifrån och ut.

Eller....? Energin rann precis ur mig, rakt ner i avloppet. Varför är det så viktigt att både ha kakan kvar och samtidigt äta upp den? Man kan inte ha båda, man måste välja. Antingen flytta eller stanna kvar, det finns inga andra alternativ. Och jag kommer få hjärtsnörp snart, eller whiplash, med tanke på min älskade underbaras tveksamhet från den ena sekunden till den andra om var han vill bo och vad han vill göra till hösten... :-(