Hej!

58 minuter kvar av arbete och jag kan säga att den här dagen INTE har gått fort. Inte över huvudtaget, inte någonstans. Jag har besvarat samtal, suttit på chatten, callbacken, haft lunch, ringt ut till kunder och gjort massvis av adressändringar - tusen saker mer än vad som "förväntas" av en och ändå, ändå, har det känts som att klockan har ramlat tillbaka en minut för varje tio sekund den tickat.

Jag har haft rast i femton minuter. Ha, vilket skämt, hann läsa NSD och lyssna på Greyhound tre gånger och ändå var klockan i princip densamma som när jag lämnade den. Det är inte sant, hur sakta kan en dag fortlöpa egentligen?!

Nu har jag suttit med detta inlägg i en halvtimme och ändå är klockan bara fem minuter över sju, alltså har jag 55 oerhörda minuter innan jag får gå hem. Men i och för sig, jag jobbade en timme övertid idag så det är väl därför det känns som att dagen är dubbelt så lång som den egentligen är. Nåja, i kväll blir det hem till lägenheten och städa och diska (Johans absoluta favoritsyssla) och som han har gått runt och flinat hela dagen så hoppas jag på att han inte blir arg när han ser att det ligger lök i princip över hela köksbordet/golvet/taket... skärbrädan ville liksom inte hålla sig stilla när jag skar lite saker ovanpå den, haha. MEN det blev i alla fall en sjuhelsikes god lunch-middag så keep that smile up boy, ingen lök hade blivit ingen lunch, sååå... ;)

Nå, nu ska jag köra på under de sista fyrtiofem minuterna och sedan blir det leeeedighet... i alla fall i tolv timmar!

  
Har jag någonsin sagt hur mycket jag älskar dig? ♥

Hej!

Idag känner jag mig full av energi trots att jag inte alls ville stiga upp 09:30 (!!!) när väckarklockan ringde. Johan cyklade iväg till gymmet och jag fixade dagens lunch, LCHF kycklingwok med lök. I och med diabetesen så bör jag ju inte äta kolhydrater över huvudtaget så jag försöker hålla på det så gott det går... men det är svårt när man bor ihop med någon som i stort sett MÅSTE äta sådant då han tränar såpass mycket som han gör.

Jag och Mr Diabetes firar snart ett år ihop, vi har bråkat en hel del men jag har lärt mig att han är katolik som inte tror på skilsmässor så det är lika bra att vänja sig vid hans sällskap... för jag kommer vara gift med honom under resten av mitt liv. Men jag måste faktiskt säga att hur dåligt jag än mådde när jag fick diagnosen, för att inte tala om de få veckorna innan, så mår jag mycket bättre nu. Jag är piggare, äter bättre, sover djupare och inte lika rastlöst och bryr mig om vad jag stoppar i mig. Alkohol och pasta är ett big no-no, likaså cigaretter och snus vilket jag aldrig känt någon vidare dragning till, så min kropp blomstrar. Så här bra, fysiskt sett, har jag nog egentligen aldrig mått. Är magen glad så är jag glad, och det är sååå mycket skönare när man ORKAR göra saker!

Visst finns det en baksida med det hela också, om man nu ska vara pessimistisk. Men jag försöker att inte tänka på det utan lever mitt liv som vanligt, bara lite mer medveten om vad jag stoppar i mig. Jag kanske inte kan shoppa i flera timmar utan att jag känner hur blodsockret sjunker drastiskt och jag kan inte gå en hel dag utan att äta, men vem bryr  sig? Jag lever och mår bra, diabetes är inte farligt så länge man håller den i schack, och det är inte hela världen om man måste ta en paus mitt i all shopping bara för att trycka ner en banan - alla behöver vila och stillhet emellanåt också, till och med de som är fullt friska! Så njut av det du har och var glad över det, för livet kan förändras drastiskt på två sekunder :)

  +

=

                                                  

               En glad och välmående Jennie!

Hej!

Idag har jag äntligen drabbats av riktig skrivarlust och har skrivit så pennan (eller datorn, i det här fallet) har glödit. Jag håller som sagt på att skriva två olika böcker, den ena har jag redan har publicerat en gång men inte varit så värst nöjd med, och nu är den den gamla, sorgliga versionen uppdaterad med cirka 800 sidor - och nu börjar det äntligen likna något!  Nu bär det strax iväg på Ice Age 4 med Johan, Johanna, mamma och Christer och sedan drar jag och bilen iväg till Risön för lite umgänge :) 

Hoppas ni alla har en härlig söndag! 

 

Gammal bild but still, ett litet smakprov på vad det hela kommer se ut som...