Hej! 

Varmt och härligt väder, jag kan inte säga annat än att jag njuter :-D Kom just hem från atugan där jag satt ett par timmar under eftermiddagen och lapat i mig sol, har även varit en sväng till pappa och som vanligt mår man toppen efter att fått prata av sig och tillbringat en stund "hemma". Tack för att du finns pappa, du är bäst!

Var jag än är och bor och befinner mig så kommer Nyborg och det gula huset invid älven och sjön alltid att vara mitt hem, platsen där jag föddes på och som alltid kommer att finnas kvar långt där inne i hjärtat. Ju äldre man blir, ju mer insikt får man att man ska ta vara på det man har och har haft - för man vet inte vad man får, och mitt i allt kan det vara för sent... Jag beundrar verkligen min pappa som tog tag i sitt liv som fyrtiosjuåring och nu beger sig till Stockholm och Prag inom ett par veckor, det som han drömt om länge men aldrig riktigt genomfört.

Han ska även börja studera, visserligen på distans men oj så stolt man blir över det! Att huset dessutom är nyrenoverat och i tiptop klandrar jag ingenting annat än skilsmässan för - bara för att mina föräldrar skilde sig så har båda nu börjat ett nytt, jag vågar säga bättre, liv och gör numera saker som de önskar att de gjort för länge sedan. Helt enkelt så tror jag att de båda är lyckligare nu. Det kanske låter hemskt att säga, men det är nog sant.

Ingenting ont som inte har någonting gott med sig, eller också var det ödet som ville att de äntligen skulle sträcka ut vingarna och prova flyga själva, på egen hand. Jag vet inte, och jag tänker inte stanna upp och fråga heller. Det spelar ingen roll om man är sjutton eller femtioåtta år gammal, vill man göra saker, se saker, uppleva saker, så gör man det! Man är aldrig för gammal för att nå sina drömmar, och man är heller aldrig för ung!