Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in i ett nytt hus. Att badrumsdörren har svällt så man får vålda upp den och att man får lirka med nyckeln för att få upplåst ytterdörren.

Vilka lampor som passar i vilka rum och åt vilket håll sängen ska stå. Ja men det här fungerar ju som både bokhylla och sängbord; det tar jag och sätter på min sida och fyller hyllorna med både böcker och sminket, diabetesgrejer och annat. Som en tonårshörna. Saknas bara DATE-parfymen. Sofie hade både den blå och den röda. Jag hade ingen, men jag minns hur hennes hyllor såg ut och hur det doftade. Det rosa hårsprayet i storpack, minns ni det? Jag tror det finns kvar på ICA än idag.

Mina hyllor var däremot knökfulla av böcker, Wahlströms ungdomsböcker med röda och gröna ryggar i hundratals. Skulle man ha ut en fick man dra ut tre stycken för de satt så hårt och tätt. Mina väggar var täckta av affischer på hästar. 52 stycken. Jag minns det från en dagboksanteckning. Sen hade jag sista slatten av farmors parfym stående på en hylla och den gamla garderoben var omgjord till ett minibibliotek för resten av mina böcker som inte fick plats på bokhyllan eller på sängbordet eller på skrivbordet eller någon annanstans i mitt vita och beige-färgade flickrum.

Min dagbok vill jag slänga men min man garvar och säger aldrig i livet. Den vann jag när jag var åtta i en novelltävling (!) och har fyllt den med två år av mitt liv, från sexan till åttan. Så enerverande jävla pinsam dagbok. Det var hästar och det var tankar och det var killar och bus och skoj och citat och mer hästar och böcker och mens och klasskompisar och snö och vår och sommar och klassresa och pappa som åkte på bandyfinal och dikter och egengjorda horoskop. Fy fan. Och såna där namnlekar ni vet. J = jordgubbsälskare, E = envis, för mig själv hela vägen genom N-N-I-E, alla mina vänner och alla killar jag var kär i bokstav för bokstav och inte tusan stämde väl det att R var Rimlig och S var Särskilt Snygg, men jag skrev det ändå. I sexan och sjuan, sedan växte det bort tack och lov. 

Sen var jag lite sådär lätt intresserad av en kille som visst tydligen kom ut som homosexuell. Little did I know. Sen en annan jag gillade lite näe men han är förlovad med en karl nu. Alltså ursäkta mig.

Och med lite lätt intresserad menar jag lite lätt armhåleklibbig och fladdermus i hjärtat i femton dagar. Jag har varit kär förut. Jag har varit riktigt allvarligt förälskad. Men jag har aldrig älskat någon så som jag älskar min man. Han är livet. Han är färgen. Han är inte enbart the love of my life. Han är the love of my soul, och han garvar åt min dagbok fast jag skäms ihjäl. Han tar sig för magen och säger jamen gud läs meeeer och jag bara gör det för jag älskar honom och ler, jag också, för ingenting jag någonsin har gjort kan få honom att skämmas, bara älska mig mer. Han vet. Han förstår. Han är allt. Han är anledningen till att det inte fungerade med någon annan.

Och han retar mig. Gapskrattar över mina liknelser. Det var länge sedan nu, just det där om dagboken. Jag har inte sett den där boken på ett tag. Men jag ser på honom nu. På min man. Och tänker att jag är jordens lyckligaste som fått höra hans fula, underbara skratt värma mitt fladdermushjärta i snart sju år.

Godnatt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...

Nu har vi varit hemma i sex veckor ungefär. Det var inte alls tänkt att bli så länge. Vi stod inför - eller egentligen mitt i - en sorts livskris där huvudet och hjärnan och hjärtat liksom var kvar i det eviga sommarland vi lämnat i en förhoppning om...