Hej!

Hoho, fick precis besök på jobbet av ett par rätt härliga grabbar och en tjej, som tänkte sjunga lite för mig tills jag går hem ikväll. Alla goda ting är tre... fem!

De, enligt mig, bästa banden i världen!

In Flames, 3 Doors Down, My Darkest Days, Dead by April, Sixx A.M och Amaranthe ♥♥♥

Hej!

Vet ni vad? Jag sitter på jobbet, för en gångs skull. Det hade ni aldrig hört förut va? Jobbar fram till 20:00 idag, och sedan blir det hem till min favoritkarl. Ja, mina två favoritkarlar då, för jag har nu börjat plöja igenom Max Payne 3 och jag kan inte annat än att säga att jag älskar det.

Tvåan är mitt absoluta favoritspel genom tiderna och det har jag säkerligen spelat ut ett par tio, femton gånger nu. Jag vet vars varenda painkiller är, vet vars varenda skjutgubbe står, och ändå lessnar jag inte. Storyn är även där alldeles underbar; men trean, än så länge, är så mycket mer. Det kanske inte hör till vanligheten att en söt liten tjej tycker att det är hemskt roligt att skjuta huvudet av folk haha, men, jag har å andra sidan aldrig sagt att jag föredrar att vara som alla andra. Det är inget val jag gjort, att medvetet gå emot strömmen, men vars jag än kommer blir det ändå alltid så. 

Egentligen borde jag kanske vara ledsen för det. Ledsen för att jag inte har sextusen bilder uppladdade på Facebook från olika fester, med diverse flaskor i nävarna, ledsen för att jag inte röker eller snusar eller, för den delen, ligger runt till höger och vänster, som många andra har gjort till sin livsfolosofi. Jag är inget helgon, ingen Gud, ingen ordentlig flicka, jag har ett jävla humör jag också, jag skriker och gapar och skrattar alldeles för mycket både åt mig själv och åt andra; ibland är jag superelak och snackar så mycket skit om folk jag knappt känner så att tungan blir alldeles svart. Men än sen? Det är mänskligt. Alla gör det, alla har alltid gjort så.

Den enda egentliga anledningen till varför jag aldrig riktigt känt att jag passat in bland mina klasskamrater och de i min ålder är för att jag har ett alldeles för stort hjärta för mitt eget bästa. Den största nackdelen med mig är att jag bryr mig för mycket. Jag gör allt jag kan för att mina medmänniskor ska ha det bra och om jag bara kunnat hade jag gett bort alla mina pengar, saker, kläder, ägodelar. Jag vill att alla ska ha det bra och att kärleken ska övervinna allt.

Naturligtvis gör den inte det, och det vet jag. Kärlek kommer inte någongång, någonstans få alla krig i världen att upphöra. Men om de flesta andra springer runt och är superstressade, superotrevliga och fräser åt varandra utan att tänka på konsekvenserna gör jag allt jag kan för att göra dem glada igen. Då är det kanske inte så konstigt att småbarn -10 kommer fram till mig och ler, eller frågar vad jag heter, eller vill busa med mig ombord på ett plan på väg till Rhodos. Jag har ett hjärta som jag inte är rädd för att använda. Jag är glad, jag är genomsnäll, nästan för snäll, i och med att jag skulle kunna offra mitt liv om det innebar att min släkt och familj skulle få överleva. Jag är snäll mot dem som förtjänar det, och kan vara en riktig jävla drake åt dem som har gjort någonting elakt mot mig eller någon jag känner.

Visst kan jag också fräsa ifrån och vara otrevlig och superstressad. Men jag anser att med glädje kommer man längre... och vad får en att må bättre, att möta en okänd människa på stan som bara muttrar åt en, eller att möta en okänd människa som ler åt en och säger "hej"?

(Förlåt för alla Rhodos-bilder, de är de enda jag har på den här datorn hehu.)

Skin - Sixx A.M

Cause they don't even know you
All they see is scars
They don't see the angel
Living in your heart

Let them find the real you
Buried deep within
Let them know with all you got
That you are not your skin

  http://www.youtube.com/watch?v=MYzT36DA0Rk

Min absoluta favoritlåt för tillfället, jag dör så bra den är!

   Snart ett år med dig, och för varje dag älskar jag dig bara mer och mer ♥