Hej!

Vet ni vad? Jag sitter på jobbet, för en gångs skull. Det hade ni aldrig hört förut va? Jobbar fram till 20:00 idag, och sedan blir det hem till min favoritkarl. Ja, mina två favoritkarlar då, för jag har nu börjat plöja igenom Max Payne 3 och jag kan inte annat än att säga att jag älskar det.

Tvåan är mitt absoluta favoritspel genom tiderna och det har jag säkerligen spelat ut ett par tio, femton gånger nu. Jag vet vars varenda painkiller är, vet vars varenda skjutgubbe står, och ändå lessnar jag inte. Storyn är även där alldeles underbar; men trean, än så länge, är så mycket mer. Det kanske inte hör till vanligheten att en söt liten tjej tycker att det är hemskt roligt att skjuta huvudet av folk haha, men, jag har å andra sidan aldrig sagt att jag föredrar att vara som alla andra. Det är inget val jag gjort, att medvetet gå emot strömmen, men vars jag än kommer blir det ändå alltid så. 

Egentligen borde jag kanske vara ledsen för det. Ledsen för att jag inte har sextusen bilder uppladdade på Facebook från olika fester, med diverse flaskor i nävarna, ledsen för att jag inte röker eller snusar eller, för den delen, ligger runt till höger och vänster, som många andra har gjort till sin livsfolosofi. Jag är inget helgon, ingen Gud, ingen ordentlig flicka, jag har ett jävla humör jag också, jag skriker och gapar och skrattar alldeles för mycket både åt mig själv och åt andra; ibland är jag superelak och snackar så mycket skit om folk jag knappt känner så att tungan blir alldeles svart. Men än sen? Det är mänskligt. Alla gör det, alla har alltid gjort så.

Den enda egentliga anledningen till varför jag aldrig riktigt känt att jag passat in bland mina klasskamrater och de i min ålder är för att jag har ett alldeles för stort hjärta för mitt eget bästa. Den största nackdelen med mig är att jag bryr mig för mycket. Jag gör allt jag kan för att mina medmänniskor ska ha det bra och om jag bara kunnat hade jag gett bort alla mina pengar, saker, kläder, ägodelar. Jag vill att alla ska ha det bra och att kärleken ska övervinna allt.

Naturligtvis gör den inte det, och det vet jag. Kärlek kommer inte någongång, någonstans få alla krig i världen att upphöra. Men om de flesta andra springer runt och är superstressade, superotrevliga och fräser åt varandra utan att tänka på konsekvenserna gör jag allt jag kan för att göra dem glada igen. Då är det kanske inte så konstigt att småbarn -10 kommer fram till mig och ler, eller frågar vad jag heter, eller vill busa med mig ombord på ett plan på väg till Rhodos. Jag har ett hjärta som jag inte är rädd för att använda. Jag är glad, jag är genomsnäll, nästan för snäll, i och med att jag skulle kunna offra mitt liv om det innebar att min släkt och familj skulle få överleva. Jag är snäll mot dem som förtjänar det, och kan vara en riktig jävla drake åt dem som har gjort någonting elakt mot mig eller någon jag känner.

Visst kan jag också fräsa ifrån och vara otrevlig och superstressad. Men jag anser att med glädje kommer man längre... och vad får en att må bättre, att möta en okänd människa på stan som bara muttrar åt en, eller att möta en okänd människa som ler åt en och säger "hej"?

(Förlåt för alla Rhodos-bilder, de är de enda jag har på den här datorn hehu.)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...