Hej!

Nu är det snart godnatt för idag, jag lade mig precis raklång i sängen efter att ha myst till sista Project Runway. Jag har världens PMS och allt känns jobbigt just nu, kroppen är tung som bly, huvudet värker, allt värker, känslorna går upp och ner hela tiden, riktigt jobbigt! Och värre blir det för varje månad utan min p-stav, måste börja med nåt nytt snart, i p-vägen alltså.

Jag tycker synd om Johan som får ta allt, jag blir sur för ingenting fastän han inte gjort annat än att vara lika underbar som alltid... Förlåt :-( Usch det är verkligen en jobbig vecka innan kapten röd ska komma, så nu vet ni det, nä men allvarligt, jag blir helt knäpp. Lat. Sötsugen. Tappar sug både efter mat och träning. Blir trött. Fort, sover länge. Nej jag är inte med barn! Jag är hormomstinn, det är allt. Och det är förbaskat jobbigt.

Nå en sak som är kul är att Johan lagade omelett till lunch, satte på ett annat lock än originalet och vips... Det går inte att öppna. Det sitter som berget, stenhårt. Vakuum. Vi drar, sliter, svär, skrattar, slår, sätter in den i frysen, Johan gapar att om vi haft en balkong så hade han slängt hela jvla stekpannan därifrån. Alltså det GÅR inte att få loss locket, inte en chans, trots timmars vilopaus, locket är och förblir fast! Hahaha! Och med en hungrig herre så var det kanske inte det roligaste då, men väl efteråt ;-)

Synd bara att stekpannan var ny... Och att vi fick slänga hela allt i ett stycke - mat, lock, kastrull. Inte ens hammare hjälpte, så förstå frustrationen... Hahaha!!! Så dåliga!! Men jag blev då mätt för jag värmde gårdagens korvstroganoff i en annan stekpanna. Johan stackaren fick nöja sig med fil... The little things in life är verkligen det som gör allt så minnesvärt. Nu godnatt, ska drömma om barnsäkra omeletter tror jag. På återseende!

Hej!

Kravlade mig upp ur sängen just efter nio, åt frukost och befann mig på gymmet strax före elva. Inte illa. Blev två varv på Milon, benen gör bokstavligen talat ONT redan nu men då blir det en desto mer välförtjänt återhämtningsdag imorgon med choklad, som jag har längtat efter i flera dagar. Gärna smält sådan med bär på sidan av, mums! Tror jag ska promenera ner till Coop sen och inhandla lite proviant. Nu ligger jag i sängen med trötta och tunga ben och drömmer om att få vara lat och istället stanna inne resten av dagen, men chokladsuget sitter i och lär inte försvinna förrän pms:et gör det, om en vecka eller så...

Internet fungerar inte annat än på telefonen så det blir mobilblogg här efter. Johan den lyckliga har ju internet via kabel så där går det undan minsann, men det är verkligen kul för mig med det trådlösa på 0.26 mbit/sek om jag har tur och internetguden är med mig!!! Grrr så irriterande. Går inte att lyssna på musik, kolla Youtube eller läsa bloggar förrän man väntat i ungefär en kvart på att sidan i fråga ska öppna .. Även om youtube alltid är att glömma. Dumma dator. Dumma allt. Jag vill ha choklad i vilken form som helst; smält, fast, flytande, formade som snöbollar/harlortar eller vad än som finns.... Men mina ben ser på mig med ett halvöppet öga och vägrar vakna ifrån eftertränings-vilan. Måndag. Vilken fantastisk toppendag. Inte.

Hej! 

Ibland klickar min fina och jag på ett telepatiskt sätt och det är lika kul varje gång. I morse när jag just vaknat tänkte jag att jag inte lyssnat på Raubtier på ett tag, och speciellt inte på den nya skivan som förvisso inte längre är så ny, och så hör jag mitt i allt tonerna av en låt från den skivan som börjar spelas ifrån vardagsrummet, haha.

Det har inte blivit många knop gjorda här idag. Jag är trött, fortfarande??? och Johan sitter vid datorn med Spotify och Photoshop, tänkte locka med lite gym och Game of Thrones senare + korvstroganoff, så får se om han kommer och gör mig sällskap snart, soffan är gud nåde skön och min bok är uppfläkt på skärmen... Kasst slut hade jag sedan tidigare, nu har jag ändrat det men är fortfarande inte nöjd men äh, nu får det vara. Jag får skriva en bättre bok senare. Nu ska jag gå och klä på mig, kan ju inte dega hur länge som helst. Eller jo, och skönt hade det varit, men nej, nu måste vi piggna till! Ha en bra söndag! 

Hej! 

Jag skrev ett långt blogginlägg igår men som det snabba internet vi har så sparades det inte, och jag blev så glad så jag verkligen hade lust att skriva ett till, minst lika långt inlägg om absolut ingenting. Det handlade till mesta del om äppelkakan som vi hade på gräddning och om att jag tänkte fira min månad, månader, utan insulin med att chockhöja sockret tack vare kakan, fira fredagen med hjälp av den, men... Efter att jag haft den i ugnen i en halvtimme tog jag ut den och den var alldeles för torr, och enligt recepten på alla hemsidor jag hittade så var tillagningstiden mellan 45 och 60 minuter. Så jag blev ännu mer glad då vill jag lova ;-)

Så vi åt en torr äppelkaka framför Game of Thrones, tredje säsongen börjar ju snart så vi t änkte friska upp minnet lite. En av världens bästa serier, rekommenderas helt klart! Och nu är det lördagskväll, Melodifestivalen, mer Game of Thrones, promenad i solskenskylan och kallrökt lax till lunch/middag, hade velat göra korvstroganoff till middag-middag men somnade som sagt och nu är klockan åtta och rumpan har fastnat i soffan för en och en halvtimme framöver. Jag har blivit hög för första gången sedan jag vet inte när, gravlaxsås är tydligen jättesött men ack så gott och jag proppade i mig det, blev astrött och när jag vaknade efter ett par timmar hade jag 12.1 i socker! Blev dags att visa Mr Diabetes att jag lever tyckte jag ;-)

Nuuuu är klockan åtta och det är dags för Mello, vi hörs! 

 

Hej!

Medan nån blondinbella har varit och gjort 99 % av den här stadens tjejer starstrucked (?) med hjälp av en föreläsning har jag legat i soffan och sträckläst Fifty Shades Darker med ett kortare uppehåll för matintag. Jag lade mig i soffan just före fyra och blev klar halv tio. Jösses... Vilken bok. Vilken fantastisk underbar beroendeframkallande bok. Jag är kär, men det blev jag redan i bok ett och kan inte bärga mig att få läsa bok tre också, men den får nog vänta ett par dagar. Jag gillar inte idén på att det blir den sista delen, inte alls. Jag avskyr när bra böcker slutar. För det mesta brukar jag börja om igen såfort sista sidan är urläst, som vid Spelets Härskare och Syskonkärlek, men andra omgången tar ju så småningom slut den också tyvärr... Åååh. Mitt bokhjärta klarar inte det här, och min bokhylla går snart av på mitten av tyngden från diverse böcker.

Nu ligger jag i sängen, mentalt omtumlad och med träningsvärk i större delen av kroppen. Tänkte fara på gymmet idag men så fort jag öppnade boken försvann hela världen till en avlägsen plats längst bak i hjärnan eller medvetandet och timmarna bara rusade förbi! Mitt i allt var det mörkt ute och Johan kom och knuffade uti mig... Och klockan var då nio ;-) Men boken var så bra, skriven så vansinnigt bra... Och det som Anastasia kände, ja egentligen det Christian också kände, precis så är det med mig om Johan. Gud, om det här skulle ta slut... Jag skulle gå av på mitten, inte ens kunna gå ut, inte vela se folk i ögonen eller höra deras medlidande, läsa alla tröstekommentarer... Jag skulle ramla ner i ett mörker, för jag har gett honom mitt allt, mitt innersta, allt som är mig. Det finns inte ett fiber i mig som inte tillhör honom. Det skrämmer mig litegrann. Mycket, faktiskt. Redan från början älskade jag honom med hela min kropp, med allt jag hade, och jag håller inte tillbaka nåt ens nu. Om han skulle försvinna... Om han skulle gå... Jag vill verkligen inte tänka på det. Usch. Det skär i mig bara av tanken på att leva utan honom... Förhoppningsvis behöver den dagen aldrig komma. Jag önskar vi var tillsammans livet ut <3

Hej! 

Tvätt står på agendan... Och sen tillbaka till biblioteket för att hämta nästa bok i Greyserien som kommit in, så snabbt och smidigt det gick! Gissa vad jag lär göra under resten av dagen? ;-) Tänkte även hinna med ett besök till farmor och farfar och ta COOP på vägen hem, kylskåpet är väldigt hungrigt för att inte tala om att frysen ekar. Vi äter ta mig tusan som hästar båda två, helt sjukt hur mycket mat det ryms i en människa. Men då tränar vi också fyra fem gånger i veckan och äter därefter så det är väl därför... eller så bara att vi är väldigt hungriga av oss, haha.

Nu sitter jag i soffan och väntar på att torktumlaren ska bli färdig. Ja jag har en tendens till att fastna i den, soffan alltså, inte torktumlaren, för att den är så himla skön och när Johan är på gymmet kan jag släppa allt jag har för händerna och ta det lugnt ett par minuter, tvätten går ingenstans och det gör inte boken på biblioteket heller. Det känns att jag fick jobba på gymmet igår, framsida lår värker och det gör överarmarna också. Men jag tränar för att det är kul, egentligen inte så mycket för att komma "i form", men det blir ändå som en slags mental tävling. Jag älskar att se resultat, älskar att slå mina gamla tider och set och ork och pass. Så här bra har jag nog inte mått på länge - kroppsligt sett. Och som jag skrev igår, alla kan! Jag är inte bättre än nån annan, jag är bara jäkligt envis och tävlingsinriktad. Klart jag bryr mig om vad folk säger, hur folk ser på mig på gymmet, men alla är där av en och samma anledning förutom de där blondinerna då som jag faktiskt inte har någon aning om varför de besöker gymmet när de knappt rör på sig ens när de är där.

Bland det sexigaste jag vet är killar som tar för sig, som vågar, som tar i på gymmet. Inte överlägset mycket, inte överdrivet mycket, men som ändå kämpar med sitt. Gah det är så hett så ögonen går i kors hahaha! Att se Johan gymma är som en egen föreställning trots att jag ser honom väldigt sällan då vi oftast är insatta i varsin grej, men ja... det ÄR hett. Mums. Och visst inte är man världens snyggaste på gymmet med uppsatt hår, rödflammigt ansikte, svettblank och stönandes men vad faan! Tränar man ska man göra det ordentligt om det så bara är vardagsmotion man är ute efter!

Det går inte att bry sig om andras blickar för då tar man sig ingenstans, då vågar man inte prestera. Jag är ingen moraltant. Mitt självförtroende är inte det bästa, men jag har lärt mig att inte mesa på gymmet. Mesa kan man göra hemma i tevesoffan. Gymmet är the real deal. Men för att främra kroppen och sinnet i sin träning så måste man tycka att gymmet är kul, annars får man faktiskt ut mer av att stanna hemma.

Hej!

Trött, sliten och fruktansvärt slut efter dagens gympass, två varv på Milon plus armar och axlar stod på schemat. Gudomligt skönt efteråt, lång bastu, korvmackor och lite soffmys med en fin hanns med innan jag nu lade mig i sängen, men nog kommer det kännas imorgon!

Mycket folk där idag, nästan proppat. Miloncirkeln var nästan helt upptagen men det blev en plats ledig just när jag kom dit så jag satte igång direkt. Jag kände mig starkare den här gången och borde egentligen därför ökat lite i vikterna men jag sket i det och körde på mina originalinställningar istället... Ökade desto mer på farten, så flås hade man så det rann om en ;-)

Fast något jag blev irriterad över var att inne i omklädningsrummet låg två blondiner i min systers ålder på golvet och "stretchade" (det vill säga åmade sig lite och höll varje pose i en mikrosekund) - Då sade den ena till sin kompis: "Alltså gud jag är faktiskt lite svettig, varvid blondin nummer två, med nikotinplåster på ena axeln, sade: "Men det är väl bra?" Och blondin nummer ett stretchade lite halvdant, ruskade på huvudet och utbrast: "Alltså nä, jag hatar att svettas, jag brukar typ aldrig göra det när jag tränar!"

Alltså kom igen!!! Höll på att snubbla över mina egna fötter när jag hörde det. Vad gör man på ett gym? Man tränar. Varför gymmar man? För att åtminstone hålla igång kroppen och må bra. Tränar man om man cyklar lite på måfå, kastar en boll mellan varandra medan man gör små små situps och sen smsar/fotar sig själva under resten av tiden, som blondin 3 och 4 alltid gör?! Jag vet inte, jag har nog missuppfattat det där. Jag ger mig nämligen inte förrän jag i princip krälar till omklädningsrummet och bönar och ber om att benen ska överleva. Men alla är vi olika och tränar på olika sätt, jag vet bara inte om jag tycker att det är en såpass billig hobby så man bara glassar runt för 100 :- per gång när man lika gärna kan se på film hemma och förbränna fler kalorier än vad gym-smsande gör, GRATIS!! För en sak är säker, det var då inte träning de höll på med... De hade förmodligen mått bättre om de spenderat sin hundring på Draggen med en stor påse karra, chips, dip och en film, men, många bäckar små, de kanske också når toppform en dag... Om trettio år eller så. Go hard or go home, that's all I can say.


Bild: Utvärdering efter elva veckors träning (Tre veckor sen). Lite har ju hänt bakom ryggen på mig, och mer ska det bli. Gym är kul och förändringen, både den yttre och den inre, är underbar att känna. Jag kan. Alla kan. Godnatt.

Hej! 

Strålande sol och fjorton minusgrader, träningsvärk i magen/armarna (fast jag körde mest ben???) som heter duga - och ett besök ner på stan ska göras inom de kommande minutrarna. Johan sken upp som en sol och frågade om vi inte kunde gå till biblioteket, mitt tidigare andra hem, haha, så dit styr vi snart kosorna! Åh böcker. Vad jag älskar böcker. Öppna dem. Bläddra i dem. Läsa dem. Läsa dem igen. Hitta böcker man läste som barn och tycka att de fortfarande är helt fantastiska, den där aha-känslan man får när det är skrivet så mycket färre ord än man trodde det var när man läste dem som liten, bara det att fantasin gjorde texten så levande "på den tiden" att man missade att det var en lättläst en med femtio ord på varje sida i princip...

Jag brukar gå runt bland hyllorna, först på barnavdelningen och sen vidare till den vuxna, större avdelningen, stanna vid fantasyungdomsböckerna, sedan vidare till hästhyllan och se om de fortfarande har kvar mina famla favoritböcker och sedan sätta mig med en bok i en fåtölj... medan timmarna bara flyger förbi.

Vilken dröm det hade varit att driva ett bibliotek och inte vara så insnöade och buttra som biträderna där är idag. Samma på Apoteket och vårdcentralen - alla är så bittra, monotona i sitt språk och sätt och utseende, ler man mot dem och säger hej ser de genast nervösa ut. Helt sjukt. jaaaa vad är du här för... jooo på hylla fjorton rad sex...

Hur svårt är det att le? Att verka intresserad av sitt jobb? Jobbkamraterna är de som gör ett arbete roligt att syssla med och att gå till. Hade det inte varit för mina arbetskamrater på Silja så hade jobbet varit kul, visst, men inte hälften så kul som det kunde ha varit. Som jag saknar dem och kommer sakna dem! Bättre än dem finns inte, vi hade en sådan fin stämning, kamratlig, familjär stämning, där alla höll om varandras ryggar i princip. Det fanns såklart undantag, undantag man bara ville skulle försvinna från jordens yta eller åtminstone arbetsplatsens yta, men jag lärde känna så fantastiska människor där och de arton månader jag jobbade för Tallink Silja kommer alltid att betyda något extra tack vare er ♥