Hej!

Medan nån blondinbella har varit och gjort 99 % av den här stadens tjejer starstrucked (?) med hjälp av en föreläsning har jag legat i soffan och sträckläst Fifty Shades Darker med ett kortare uppehåll för matintag. Jag lade mig i soffan just före fyra och blev klar halv tio. Jösses... Vilken bok. Vilken fantastisk underbar beroendeframkallande bok. Jag är kär, men det blev jag redan i bok ett och kan inte bärga mig att få läsa bok tre också, men den får nog vänta ett par dagar. Jag gillar inte idén på att det blir den sista delen, inte alls. Jag avskyr när bra böcker slutar. För det mesta brukar jag börja om igen såfort sista sidan är urläst, som vid Spelets Härskare och Syskonkärlek, men andra omgången tar ju så småningom slut den också tyvärr... Åååh. Mitt bokhjärta klarar inte det här, och min bokhylla går snart av på mitten av tyngden från diverse böcker.

Nu ligger jag i sängen, mentalt omtumlad och med träningsvärk i större delen av kroppen. Tänkte fara på gymmet idag men så fort jag öppnade boken försvann hela världen till en avlägsen plats längst bak i hjärnan eller medvetandet och timmarna bara rusade förbi! Mitt i allt var det mörkt ute och Johan kom och knuffade uti mig... Och klockan var då nio ;-) Men boken var så bra, skriven så vansinnigt bra... Och det som Anastasia kände, ja egentligen det Christian också kände, precis så är det med mig om Johan. Gud, om det här skulle ta slut... Jag skulle gå av på mitten, inte ens kunna gå ut, inte vela se folk i ögonen eller höra deras medlidande, läsa alla tröstekommentarer... Jag skulle ramla ner i ett mörker, för jag har gett honom mitt allt, mitt innersta, allt som är mig. Det finns inte ett fiber i mig som inte tillhör honom. Det skrämmer mig litegrann. Mycket, faktiskt. Redan från början älskade jag honom med hela min kropp, med allt jag hade, och jag håller inte tillbaka nåt ens nu. Om han skulle försvinna... Om han skulle gå... Jag vill verkligen inte tänka på det. Usch. Det skär i mig bara av tanken på att leva utan honom... Förhoppningsvis behöver den dagen aldrig komma. Jag önskar vi var tillsammans livet ut <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...