Hej! 

En liten historia från dagen:

Johan: Det är så varmt här inne!
Jag: Jaa... Då klär man av sig, vet du ;) ;) ;) 
Han funderar ett tag och ler sedan stort: Ja, jag tror jag ska gå och ta ut linserna faktiskt.

Hahaha! The little things in life ♥

Men det är faktiskt varmt här inne. Grobianiskt varmt trots att vi har öppnat fönstren, och på nätterna är det som att sova på stranden i Thailand i sängvärme. Vi har sänkt elementen men ändå fortsätter Thailandvärmen att gassa i rummen, kanske hyresvärden som är arg och vill frysa ut oss, fast tvärtom? Och jag går runt med huvudvärk och sug efter någonting, jag vet inte vad, det känns som att jag saknar någon vitamin eller nåt... Som att man precis haft världens influensa och inte kunnat äta på flera dagar, fast jag har ju ätit nästintill som vanligt, och blodvärdet har legat på 6.4 hela dagen så jag förstår bara inte! Skitkonstigt är det. Det är inte godislängtan, inte sockersug, jag vet inte, helt sjukt! Kanske blodbrist? Eller nåt? Nåja det går väl över, det också. Apoteket får utvisa det imorgon, annars springer jag bara förbi min diabetessjuksköterska och frågar om det är nåt diabetesrelaterat, jag brukar snika in till henne oanmäld på dropinbesök om det är något jag undrar över :-) 

Men man ska ju inte klaga, man lever ju och mår (relativt) bra! Nu ska jag glassa vidare i värmen och sätta mig framför boken, någon av dem, och skriva av mig lite medan guuben lyssnar på världens bästa Nightwish. Det ordnar sig alltid.

Hej! 

Apoteket hade inga självtester så de hänvisade mig till sjukhusapoteket istället, dit jag ska fara imorgon innan jag ockuperar pappas lägenhet. Better safe then sorry, tycker jag efter att ha läst på om glutenintolerans och att det är en "vanlig" följdsjukdom av diabetes. Ber till Gud att jag inte har det, men jag tänker ändå kolla upp det. Jag är rädd om min kropp och att den ger ifrån sig ovanliga symptom gillas inte! Men å andra sidan har jag varit väldigt mycket "inre" stressad de senaste veckorna, ja egentligen hela hösten och vintern som varit och det har aldrig gått över helt och fullt, men det är för att jag är sådan som person, så kanske är magkatarr igen?... Jag är impulsiv, vill att saker ska hända hela tiden, eftertänksam vad är det??? och jag oroar mig för andra, vill att alla ska ha det så bra som möjligt... Och det i sin tur leder in mig i spiralen igen, den nedåtgående spiralen där stressen biter sig fast.

Det är återigen ett dead end. Vart jag ska, vart jag är påväg, jag sitter fast och jag vet inte vad jag ska hitta på för att fördriva dagarna, men jag har vissa ideér som jag skulle vela göra. Johan är insnöad på PT-tankarna och om han far ner till Stockholm för att gå den avslutande kursen tänker jag följa med honom, om så bara för en vecka. Och jag är sugen på att läsa till hälsocoach/livscoach, vet inte riktigt vilken inriktning men något av dem, eller kombinerat... Så egentligen är man väl inte så fast i marken att man inte kommer lös, men man mår inte bra när man inte har några rutiner, inget jobb, ingen inkomst... Eller bra mår man väl men ja, man blir helt enkelt RASTLÖS! 

Jag har sökt jobb och ska söka utbildning nu till våren. Någonstans måste man väl börja för att bryta spiralen, stressen och det redan invanda :-) Varför finns det äventyr om man inte ska få uppleva dem? Jag och Johan har alla möjligheter i världen att ta oss för saker, vi är visserligen dåliga på det men bättre ska vi bli, livet ligger ju bara och väntar!

Och så en låt jag länkat förut men som är så himla bra, handlar om LIVET och att ta hand om det som finns på vår jord: