Hej! 

Jag är rädd att göra fel. Rädd att göra misstag som kommer förfölja mig, som kommer finnas i varje skugga, i varje mening jag läser, varje bok som ögonen vandrar igenom. Jag är rädd att misslyckas, att göra fel. Jag har ingen skev självbild och tror att jag är bättre än vad jag är, tror inte heller att jag är så grobianiskt omtyckt så alla i hela världen drömmer om att leva mitt liv. Varför skulle jag det? Den självkänsla jag har säger mig att jag är bra ändå, att jag duger precis som jag är. Självförtroendet är inte så högt. Jag är feg. Perfektionist, hopplös romantiker som tänker med hjärtat, aldrig med huvudet. Jag är rastlös, orolig, haft ångest i flera år och varit deprimerad fler gånger än jag kan räkna till, till och från i lika många år som ångesten har funnits där. Jag är inte perfekt och jag kanske är dum som erkänner mina brister, men så är det. Jag ältar på tok för mycket och ofta.

Tankarna har så klart slagit knut på sig själva nu. Jag vill inte göra fel, komma fram till fel slutsats, för det går inte att ångra, gjort är gjort. Det är en sak att vela, en annan att faktiskt göra det. En helt annan sak att göra det i blindo. Och det grunnar sig i grund och botten på rädsla att göra fel, att misslyckas, att ramla ihop och inte veta vart man ska fortsätta gå. Hur ska man någonsin våga ta steget? Höger eller vänster? Vägen delar sig, sakta men säkert, och det börjar bli dags att välja vad jag vill göra med mitt liv, med vårt liv, för jag vill inget hellre än att göra det tillsammans! ♥ Här, eller där? Eller någon annanstans? Eller inte alls? Kastar jag bort en möjlighet och tar en annan så kommer den första möjligheten kanske aldrig komma tillbaka, och grabbar jag istället tag i den så kommer jag inte veta vars den andra möjligheten skulle ha lett. Åh beslutsångest! Beslutsångest deluxe!

Följa mitt hjärta, det som för en gångs skull hamrar fort av rädsla, ovisshet, maktlöshet, vilja, längtan, oro, glädje, sorg, smärta? Eller följa min hjärna och höra ekot från hjärtats jämmer som med tiden kommer ebba ut och nästan försvinna, förr eller senare? Vad jag än väljer så kommer det kännas i obeslutsamhetskanalerna. Höger... eller vänster? My ass this is hard.

You were given this life because you are strong enough to live it. Jo eller hur, jag känner mig verkligen jättestark just nu för tillfället när jag inte ens kan bestämma mig för en liten enkel sak. Herregud alltså. Är det en prövning? Ett äventyr i sig? Varför är det så svårt att bestämma sig? Varför?

Hej! 

Humöret pendlar upp ner, ner upp som en och annan pms:sjuk tonåring, men som allt annat går det också över. Jag har hunnit vara på Arbetsförmedlingen DRA NU VAD KUL och kastat Johan på gymmet, besökt farmor och farfar en snabbis och sedan "storhandel" på Coop utan kort för att jag tappat bort det och beställt ett nytt, konkade hem två stora påsar och mössan som ramlat ner över ena ögat plus en stor, tung väska på ena axeln bara för att märka att det nya Coop-kortet låg nedanför vårt brevinkast. Hallelujah!

Plus att vi har handlat där igår, i förrgår, i dagen före iförrgår och ungefär så i en veckas tid medan kortet varit borta och därför gått miste om värdefull återbäring. Hallelujah vad det är kul att vara arbetslös med ingen inkomst! Hemmafrurollen börjar gå mig på nerverna, men jag måste säga att det faktiskt är lite kul att mora på hemma och laga mat bäst man vill, göra det man vill, stiga upp när man vill och se vad man vill på teve. Det är lustigt vilket liv jag och min man lever haha, trots att vi ser varandra tjugo timmar om dygnet (förutom när vi tränar alltså eller Johan är på dass, det brukar ta lääää...nge, puss) lessnar vi inte på varandra. Men visst skulle ett jobb normalisera vår pengalösa tillvaro och få oss båda att slappna av, det är jag övertygad om.

Så jag får se framemot alla obligatoriska träffar på Arbetsförmedlingen hädanefter buhu, kunde jag inte ha nöjt mig med att söka jobb själv? Nåja jag skulle skicka brev till A-kassan och kanske kanske att jag skulle få inkomst därifrån även om jag inte har något jobb. Hoppas hoppas. Nu ska jag återgå till körvsöppen vi håller på att laga, tio procent av ena påsens innehåll var just ingredienser för en sådan efter att jag fick ett himla sug efter korv och senap. Senare blir det Biggest Loser och en fredagskväll på Stenbäcken, och så njuter vi av den kommande helgen med god mat och sällskap och kanske till och med vååååfflor :-)