Hej! 

Jag vet att man inte ska tänka efter så mycket, gjort är gjort och kommer aldrig igen... man kan inte ta tillbaka det som varit, man kan inte ändra på det förflutna även om man ibland önskar det. Jag vet att det som hände var menat att bli, att det inte kunde ha blivit på något annat sätt. Mamma sade idag att jag måste sluta plåga mig själv genom att älta det som blev och ofta går det riktigt bra... men så fort kvällsmörkret gör sig påmint gör tankarna det också.

Jag vet att det är självplågeri, att det varken gör till eller från. Jag vet att det är för sent att ändra det som redan är skrivet, att det kommer att förbli så här. Men när jag läser på internet, ser på teve, när det ploppar upp någonting som påminner om roten till mitt ältande är det som att en kniv sakta vrids om inom mig. Jag väljer ofta att ignorera tanken till en början... men det växer sig större efter ett par timmar och tankarna slår knut på sig själva under ett par hektiska minuter innan de släpper det och går vidare. Så har det varit med allt jag gjort, jag har ofta rusat in i saker och tänkt efter först efteråt... inte för att jag på något sätt säger så om denna situation, för den var väl eftertänksam - hjärnan fick styra över hjärtat och jag KAN inte ångra det. 

Och det är sant. Jag ångrar inte det, jag ångrar det över huvudtaget inte. Det är inte ånger jag tampas med. Det är känslan, tankarna, om hur världen hade sett ut just idag om jag och vi valt att vandra på en annan stig än den vi nu befinner oss på. Vad som skulle ha hänt då, hur världen hade sett ut. Men det kan jag inte veta. Det får jag aldrig veta. Och det är okej. Det är okej, det är så det är. Det måste vara okej. Det kanske dyker upp en liknande stig någonstans, någon gång, och då ser saker och ting kanske annorlunda ut. Tåget och perrongen kanske har renoverats så att det bara är att stiga på och följa med i första klass. Någon gång, någonstans. Bara inte här. Inte nu. Inte idag.

Hej! 

Jag har just landat hemma i lägenheten efter ett besök hos mormor, mamma och Mr Gym. Magpass stod på schemat för gymmets del men när jag var färdig med dem sista magmaskinen (som är grym!) kände jag mig inte riktigt klar och gick för att köra lite armar också. "Lite" visade sig bli tills jag inte ens orkade greppa hanteln för att få den ovanför huvudet. Överkroppen fick sig en bra genomgång och efter två limpsmörgåsar i omklädningsrummet var jag redo för en dejt med mamma och mormor. Kommer ha sååå ont i morgon och jag längtar... :) 

Nu ska jag äta nåt gott och invänta sambon som stack iväg till gymmet en andra sväng. Sedan kaaaanske jag kan få honom att göra lite plättar i och med att det faktiskt är våffeldagen idag hihi. Mina plättar ser mest ut som en sorglig hög med... plättmos så det är ingen idé att ens försöka... Jag trodde jag kunde laga mat tills Johan ställde sig framför spisen och mina matlagningsskills *poff* försvann till en plats långt, långt borta i takt med att karlen radade upp perfekta plättar och omeletter och samtidigt gav husmanskost en riktig gourmétkänsla, så jag överlåter Maträtter Vid Speciella Tillfällen till honom hädanefter. Mat är gott och till för att ätas JA, men det skadar inte om upplägget gör att man vill äta upp allt på samma gång inklusive tallriken...

Hej! 

Sitter och kollar på resor och drömmer mig bort, just nu fastnade drömmarna i Spanien och Gran Canaria på ett underbart femstjärnigt hotell till bra pris, mitt i centrum och med stranden just utanför knuten. Jag vill jag vill jag vill. Nej vi har inget jobb men jag vill jag vill jag vill. Det skulle vara heeeelt underbart. Sol, bad, upplevelser... Johan ♥ Åh det här är verkligen inte bra för mitt hjärta känner jag, jag vill så gärna åka... :) 

Hej! 

När saker inte går som man vill får man ta huvudet till hjälp. Johan gnisslade tänder i mitt öra inatt och jag, irriterad och halvt i sömnen, vänder mig om och skallar honom med bakhuvudet (aj!!!). En jävla smäll blev det, jag såg stjärnor och Johan slängde sig åt andra hållet, vrålade ut en hel massa fina saker som jag var, bland annat f-ordet och fem-sex svordomar framför ;) Tror aldrig att jag hört den ramsan tidigare, inte med såå många svordomar i alla fall... haha. Sängen är liten och man får utstå vissa omilda handtag emellanåt, som en armbåge i sidan (jag) eller en knytnäve i mellangärdet (Johan)... ouff... så en ny säng hade verkligen suttit fint.

Nu ska vi iväg till gymmet för lite konditionsträning, jag funderar på att springa lite men vi får se, crosstrainern är en favorit i konditionsrummet så det finns stor chans att jag hamnar på den istället. Träningsvärken trycks undan och ersätts med svett, muskelvärk och tårar, för om man inte tar i på gymmet så har man inget där att göra är min mening :)

Hej! 

Egentligen skulle jag skriva någonting fyndigt om hur fint väder det har varit och att vi promenerade längs älven hela vägen till Stenbäcken och Johans föräldrar, smörgåsar och kakor (det är ju lördag, som min herre sade och tryckte i sig en till). Egentligen skulle jag skriva någonting om att vi därefter följde med Anne-Gerd till Johans mormor och satt där ett tag, hur vi sedan gick på COOP och Johan tog upp massa snö och klappade händerna rakt i ansiktet på mig så att jag ehum, ökade tonläget något... varvid Johans två kusiner utbrast "men heeeej!" ett par meter därifrån, samt hur en tredje kusin uppenbarade sig inne i affären och jag sprang iväg för att handla klart då jag var låg och hungrig och Johan var mosatrampare deluxe.

Men nu är jag inte det minsta låg och hungrig längre, jag är faktiskt extremt jätteproppmätt och det känns som att jag i själva verket är gravid med tvillingar varav den ena är en siames och den andra är en trilling och inte med en hamburgare, massa pommes chateu och bryssekål som det i själva verket är. Så jag ligger på soffan, däckad och död, superjäklamätt och orkar inte röra en muskel. Ett par resesidor fyller upp resterande utrymme efter Bloggplatsen, Facebook och en blogg av en tjej som tror hon är center of the world och att alla vill vara som henne, vi vill bara inte erkänna det - för att vi är sååå vansinnigt avundsjuka.

Well, det vill inte jag och avundsjuk är jag definitivt inte, jag är fullt nöjd med min tillvaro som den är, och nu ska jag se Taken med min karl sedan nästan två år tillbaka, en karl och sambo jag hellre tillbringar min tid med än framför en kamera mitt i storstan där alla kastar "avundsjuka blickar" på mig. What a life. Men hennes blogg är jätterolig att läsa ändå, drömmar ska man ha absolut. Det är ju de som för oss framåt.... :)

/ Med reservation för ironi. Jag har en tendens till att bli lite grinig ibland. Men vet ni vad? Man måste inte vara perfekt. Man måste inte vara perfekt jämt, skriva perfekta saker och visa upp en perfekt fasad. Man duger ändå, precis som man är, precis så som det stod i Lina Norberg-Juusos krönika i dagens NSD, även om man har en stökig lägenhet, lider av PMS och är allmänt grinig för att man inte förstår hur vissa personer, i detta fall bloggerskan, på riktigt tänker.  

Hej! 

Strunta i det där jag skrev om träningen igår, för det gjorde jag imorse och följde snällt med Johan till Nova. Den här gången gick det betydligt bättre och två veckor efter operationen, vilket det är idag, förklarar jag härmed att jag är back on track och frisk igen. I alla fall så frisk att jag kan träna utan problem, hehe. Det blev ett intensivt benpass idag, tio minuter på crosstrainern som uppvärmning och avslutning, tusen meter rodd och lite stretchning. Inte alls så avancerat med andra ord men jag fick mig en genomkörare och är nöjd! Då jag inte alls är i den form jag var för en och en halv månad sen, det går inte ens att jämföra. Men dit hittar jag nog tillbaka snart, det hoppas jag verkligen! 

Efter gymmet hann jag även en sväng till farmor och farfar som hade ringt under träningen, jag/vi har fått en ny matberedare då den gamla (som var ny) strejkade totalt och inte gick att använda. Så vi provkörde den nynya och nu är jag redo för paltgörande (i lördags rev vi nästan två kilo potatis för hand) eller Jansons Frestelse som farmor också rekommenderade. Blev superglad när jag kom hem från COOP, sneglandes på "matsedeln" och insåg att vi skulle äta broccoligratäng till middag idag!!! Det är verkligen en av mina LCHF-favoriträtter, men matberedaren får ändå vila idag, det är ju fredag :) Vad består din favoritmiddag av?

Hej! 

Nu har jag uppdaterat bloggens design lite åt vår-hållet nu när april är en vecka framåt i tiden. Jag är som bekant rätt ombytlig av mig men jag tror nog att jag låter det vara så här - ett tag i alla fall. Jag kände för en förändring och efter att ha sett hur deltagarna i Biggest Loser kämpat sig bort från 45-50 kilos övervikt insåg jag att det kröp i kroppen på mig att ta mig iväg till gymmet och hitta den kropp jag höll på att bygga upp, men i och med att jag inte får träna än så måste förändringen komma någon annanstans ifrån.  Jag har mognat plötsligt och mycket på de tre månader som gått på det nya året. Det har hänt många big things som jag har måsta ta itu med för att komma framåt, det har ramlat många saker över stigen jag var gåendes på. Förändringar stora som små. 

En bra bit på vägen var att ändra bloggens design. Nyskapande, en nytändning, något annat att tänka på.  Någonting nytt. En ny version av Jennie då jag insåg att den gamla kanske var lite sliten i kanterna. Men gammalt och invant är bra. Tryggt, på nåt sätt. Jag är rädd för det "nya", det som komma ska, hur mitt liv kommer se ut om ett halvår, ett år, två år. Jag är faktiskt riktigt skraj, det har jag varit hela livet. Stått på mig har jag gjort, haft drömmar och åsikter om vart jag vill i livet, men det allra tryggaste har alltid varit inom husets fyra väggar.

Jag vet att jag måste bryta det mönstret förr eller senare, men jag tänker för mycket, tycker för mycket och är rädd att tappa bort mig själv längs vägen. Jag har redan tappat en del av mig som jag aldrig kommer få tillbaka och det beslutet var absolut inte enkelt att ta, det var som att jag hade ludd mellan öronen under hela tankeprocessen, men jag visste att det var tvunget för att mogna och gå vidare i processen om att bli "någonting". Jag är en nolla ifrån Nyborg, jag är inte bättre eller sämre än någon annan men med tur och kontakter tar man sig dit man vill, tur och kontakter och en jäkla vilja. :) Och jag kan vara jäkligt envis när jag bestämmer mig för nåt. Då ger jag mig inte, jag bara SKA nå dit eller göra det eller vinna det. Inga mål är för små eller för stora! 

Livet är inte speciellt enkelt alla gånger, inte roligt heller för den delen. Ibland stannar man upp och tänker... varför hände det mig eller varför blev det så... var det menat att bli, står det verkligen skrivet i stjärnorna??? Jag tror att allting händer av en orsak, och det har ni hört förr. Jag har slagit bort många stora händelser för att jag inte vill tänka på orsaken att jag är värd det eller att jag kan om jag vill. Jag har tackat nej till en massa på Au Pair-jobb - varför? Jag har tackat nej till utbildningar... lägenheter... ett av livets största händelser, bara för att jag inte visste om jag VÅGADE. Men man kommer aldrig få veta om man vågar... förrän man kastar sig ut och hoppas att linan håller... :)