Hej! 

Jag vet att man inte ska tänka efter så mycket, gjort är gjort och kommer aldrig igen... man kan inte ta tillbaka det som varit, man kan inte ändra på det förflutna även om man ibland önskar det. Jag vet att det som hände var menat att bli, att det inte kunde ha blivit på något annat sätt. Mamma sade idag att jag måste sluta plåga mig själv genom att älta det som blev och ofta går det riktigt bra... men så fort kvällsmörkret gör sig påmint gör tankarna det också.

Jag vet att det är självplågeri, att det varken gör till eller från. Jag vet att det är för sent att ändra det som redan är skrivet, att det kommer att förbli så här. Men när jag läser på internet, ser på teve, när det ploppar upp någonting som påminner om roten till mitt ältande är det som att en kniv sakta vrids om inom mig. Jag väljer ofta att ignorera tanken till en början... men det växer sig större efter ett par timmar och tankarna slår knut på sig själva under ett par hektiska minuter innan de släpper det och går vidare. Så har det varit med allt jag gjort, jag har ofta rusat in i saker och tänkt efter först efteråt... inte för att jag på något sätt säger så om denna situation, för den var väl eftertänksam - hjärnan fick styra över hjärtat och jag KAN inte ångra det. 

Och det är sant. Jag ångrar inte det, jag ångrar det över huvudtaget inte. Det är inte ånger jag tampas med. Det är känslan, tankarna, om hur världen hade sett ut just idag om jag och vi valt att vandra på en annan stig än den vi nu befinner oss på. Vad som skulle ha hänt då, hur världen hade sett ut. Men det kan jag inte veta. Det får jag aldrig veta. Och det är okej. Det är okej, det är så det är. Det måste vara okej. Det kanske dyker upp en liknande stig någonstans, någon gång, och då ser saker och ting kanske annorlunda ut. Tåget och perrongen kanske har renoverats så att det bara är att stiga på och följa med i första klass. Någon gång, någonstans. Bara inte här. Inte nu. Inte idag.

Hej! 

Jag har just landat hemma i lägenheten efter ett besök hos mormor, mamma och Mr Gym. Magpass stod på schemat för gymmets del men när jag var färdig med dem sista magmaskinen (som är grym!) kände jag mig inte riktigt klar och gick för att köra lite armar också. "Lite" visade sig bli tills jag inte ens orkade greppa hanteln för att få den ovanför huvudet. Överkroppen fick sig en bra genomgång och efter två limpsmörgåsar i omklädningsrummet var jag redo för en dejt med mamma och mormor. Kommer ha sååå ont i morgon och jag längtar... :) 

Nu ska jag äta nåt gott och invänta sambon som stack iväg till gymmet en andra sväng. Sedan kaaaanske jag kan få honom att göra lite plättar i och med att det faktiskt är våffeldagen idag hihi. Mina plättar ser mest ut som en sorglig hög med... plättmos så det är ingen idé att ens försöka... Jag trodde jag kunde laga mat tills Johan ställde sig framför spisen och mina matlagningsskills *poff* försvann till en plats långt, långt borta i takt med att karlen radade upp perfekta plättar och omeletter och samtidigt gav husmanskost en riktig gourmétkänsla, så jag överlåter Maträtter Vid Speciella Tillfällen till honom hädanefter. Mat är gott och till för att ätas JA, men det skadar inte om upplägget gör att man vill äta upp allt på samma gång inklusive tallriken...