Hej! 

Jag vet att man inte ska tänka efter så mycket, gjort är gjort och kommer aldrig igen... man kan inte ta tillbaka det som varit, man kan inte ändra på det förflutna även om man ibland önskar det. Jag vet att det som hände var menat att bli, att det inte kunde ha blivit på något annat sätt. Mamma sade idag att jag måste sluta plåga mig själv genom att älta det som blev och ofta går det riktigt bra... men så fort kvällsmörkret gör sig påmint gör tankarna det också.

Jag vet att det är självplågeri, att det varken gör till eller från. Jag vet att det är för sent att ändra det som redan är skrivet, att det kommer att förbli så här. Men när jag läser på internet, ser på teve, när det ploppar upp någonting som påminner om roten till mitt ältande är det som att en kniv sakta vrids om inom mig. Jag väljer ofta att ignorera tanken till en början... men det växer sig större efter ett par timmar och tankarna slår knut på sig själva under ett par hektiska minuter innan de släpper det och går vidare. Så har det varit med allt jag gjort, jag har ofta rusat in i saker och tänkt efter först efteråt... inte för att jag på något sätt säger så om denna situation, för den var väl eftertänksam - hjärnan fick styra över hjärtat och jag KAN inte ångra det. 

Och det är sant. Jag ångrar inte det, jag ångrar det över huvudtaget inte. Det är inte ånger jag tampas med. Det är känslan, tankarna, om hur världen hade sett ut just idag om jag och vi valt att vandra på en annan stig än den vi nu befinner oss på. Vad som skulle ha hänt då, hur världen hade sett ut. Men det kan jag inte veta. Det får jag aldrig veta. Och det är okej. Det är okej, det är så det är. Det måste vara okej. Det kanske dyker upp en liknande stig någonstans, någon gång, och då ser saker och ting kanske annorlunda ut. Tåget och perrongen kanske har renoverats så att det bara är att stiga på och följa med i första klass. Någon gång, någonstans. Bara inte här. Inte nu. Inte idag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...