Hej! 

Nu har jag uppdaterat bloggens design lite åt vår-hållet nu när april är en vecka framåt i tiden. Jag är som bekant rätt ombytlig av mig men jag tror nog att jag låter det vara så här - ett tag i alla fall. Jag kände för en förändring och efter att ha sett hur deltagarna i Biggest Loser kämpat sig bort från 45-50 kilos övervikt insåg jag att det kröp i kroppen på mig att ta mig iväg till gymmet och hitta den kropp jag höll på att bygga upp, men i och med att jag inte får träna än så måste förändringen komma någon annanstans ifrån.  Jag har mognat plötsligt och mycket på de tre månader som gått på det nya året. Det har hänt många big things som jag har måsta ta itu med för att komma framåt, det har ramlat många saker över stigen jag var gåendes på. Förändringar stora som små. 

En bra bit på vägen var att ändra bloggens design. Nyskapande, en nytändning, något annat att tänka på.  Någonting nytt. En ny version av Jennie då jag insåg att den gamla kanske var lite sliten i kanterna. Men gammalt och invant är bra. Tryggt, på nåt sätt. Jag är rädd för det "nya", det som komma ska, hur mitt liv kommer se ut om ett halvår, ett år, två år. Jag är faktiskt riktigt skraj, det har jag varit hela livet. Stått på mig har jag gjort, haft drömmar och åsikter om vart jag vill i livet, men det allra tryggaste har alltid varit inom husets fyra väggar.

Jag vet att jag måste bryta det mönstret förr eller senare, men jag tänker för mycket, tycker för mycket och är rädd att tappa bort mig själv längs vägen. Jag har redan tappat en del av mig som jag aldrig kommer få tillbaka och det beslutet var absolut inte enkelt att ta, det var som att jag hade ludd mellan öronen under hela tankeprocessen, men jag visste att det var tvunget för att mogna och gå vidare i processen om att bli "någonting". Jag är en nolla ifrån Nyborg, jag är inte bättre eller sämre än någon annan men med tur och kontakter tar man sig dit man vill, tur och kontakter och en jäkla vilja. :) Och jag kan vara jäkligt envis när jag bestämmer mig för nåt. Då ger jag mig inte, jag bara SKA nå dit eller göra det eller vinna det. Inga mål är för små eller för stora! 

Livet är inte speciellt enkelt alla gånger, inte roligt heller för den delen. Ibland stannar man upp och tänker... varför hände det mig eller varför blev det så... var det menat att bli, står det verkligen skrivet i stjärnorna??? Jag tror att allting händer av en orsak, och det har ni hört förr. Jag har slagit bort många stora händelser för att jag inte vill tänka på orsaken att jag är värd det eller att jag kan om jag vill. Jag har tackat nej till en massa på Au Pair-jobb - varför? Jag har tackat nej till utbildningar... lägenheter... ett av livets största händelser, bara för att jag inte visste om jag VÅGADE. Men man kommer aldrig få veta om man vågar... förrän man kastar sig ut och hoppas att linan håller... :) 

Hej!

Nu blir det att promenera iväg till Myggan för en sen lunch med min syster :) Har börjat skriva matsedel vad vi ska äta till lunch + middag i två veckors tid (rutin är ett måste för mig), och på agendan stod det klart och tydligt att torsdag är en systerdag med Myggan till lunch och köttfärsbiffarna från igår som dagens middag. Ska bli sååå gott!