Hej! 

Egentligen skulle jag skriva någonting fyndigt om hur fint väder det har varit och att vi promenerade längs älven hela vägen till Stenbäcken och Johans föräldrar, smörgåsar och kakor (det är ju lördag, som min herre sade och tryckte i sig en till). Egentligen skulle jag skriva någonting om att vi därefter följde med Anne-Gerd till Johans mormor och satt där ett tag, hur vi sedan gick på COOP och Johan tog upp massa snö och klappade händerna rakt i ansiktet på mig så att jag ehum, ökade tonläget något... varvid Johans två kusiner utbrast "men heeeej!" ett par meter därifrån, samt hur en tredje kusin uppenbarade sig inne i affären och jag sprang iväg för att handla klart då jag var låg och hungrig och Johan var mosatrampare deluxe.

Men nu är jag inte det minsta låg och hungrig längre, jag är faktiskt extremt jätteproppmätt och det känns som att jag i själva verket är gravid med tvillingar varav den ena är en siames och den andra är en trilling och inte med en hamburgare, massa pommes chateu och bryssekål som det i själva verket är. Så jag ligger på soffan, däckad och död, superjäklamätt och orkar inte röra en muskel. Ett par resesidor fyller upp resterande utrymme efter Bloggplatsen, Facebook och en blogg av en tjej som tror hon är center of the world och att alla vill vara som henne, vi vill bara inte erkänna det - för att vi är sååå vansinnigt avundsjuka.

Well, det vill inte jag och avundsjuk är jag definitivt inte, jag är fullt nöjd med min tillvaro som den är, och nu ska jag se Taken med min karl sedan nästan två år tillbaka, en karl och sambo jag hellre tillbringar min tid med än framför en kamera mitt i storstan där alla kastar "avundsjuka blickar" på mig. What a life. Men hennes blogg är jätterolig att läsa ändå, drömmar ska man ha absolut. Det är ju de som för oss framåt.... :)

/ Med reservation för ironi. Jag har en tendens till att bli lite grinig ibland. Men vet ni vad? Man måste inte vara perfekt. Man måste inte vara perfekt jämt, skriva perfekta saker och visa upp en perfekt fasad. Man duger ändå, precis som man är, precis så som det stod i Lina Norberg-Juusos krönika i dagens NSD, även om man har en stökig lägenhet, lider av PMS och är allmänt grinig för att man inte förstår hur vissa personer, i detta fall bloggerskan, på riktigt tänker.