Hej! 

Lite youghurt, Hallon&Persika-müsli med bananskivor, två rostade bröd med ost och kalkon och lite grävande i glassförpackningen startade jag min morgon med. Mår hur bra som helst och ska snart återgå till mitt LCHF-ätande, hela februari och mars har varit en äta-vad-jag-vill-månad och jag känner verkligen skillnad. Nu är jag oftare uppsvälld, har mycket vätska i kroppen och ingen ork och så fruuuuuktansvärt sötsugen alltid alltid!!! Med LCHF var magen alltid platt som en pannkaka. Nä, jag har verkligen saknat det så jag tror jag lagar något extra gott ala LCHG/GI idag till middag nu när krafterna är tillbaka! 

Och en härlig dag är det utanför fönstret. Solen skiner, även om det är lite kallare så luktar det vår. Om lite mer än en månad fyller jag 20, haha. Herregud. För ett år sedan ungefär var jag i New York i 25 graders värme, låg i Central Park på en gräsplätt och solade fram årets första bikiniränder. Heeelt underbart. Satt uppe på Top of the Rocks och fotade New York uppifrån, klarblå himmel och man såg flera kilometer åt varje håll. Besökte Ground Zero, platsen där World Trade Center har stått, promenerade över Brooklyn Bridge, åkte tåg till Bronx, ett förortsghetto där lägenheterna saknade fönster och där de pyttesmå husen stod prydligt uppradade efter varandra. Provade bröllopsklänningar på Kleinfelds, världens största bröllopsklänningsbutik. Shoppade på Macy's, Victoria's Secret, Forever 21 bla och skor skor och åter skor. Kollade väl mest på skor också, provade ett par designerskor killer heels för cirkus tvåtusen dollar, blev starstrucked över Rihanna och Taylor Swift som gick över samma övergångsställe som mig ;-) ... Och hotellet låg på samma väg som Empire State Building och mittemot Madison Square Garden vilket fyra av oss åtta tjejer hade utsikt över från hotellrummet (Empire alltså, inte Madison). Ja jag vill soooo bad tillbaka dit. So bad so bad so bad så ni fattar inte.

  Frihetsgudinnan sett ifrån Brooklyn Bridge

   NYPD - What Max Payne does for living

  Times Square

  Varmt uppe på Top of the Rocks - i mars!!

  Central Park sett ifrån TOTR

Hej!

Det har varit ett par omtumlande dagar och veckor som förflutit. Mycket som snurrat, vridits och vänts på i oändlighet men nu tillhör det lådan med texten "historia" skrivet utanför. Lådan, skrinet som jag nu låser och förankrar i just historien. Nu behöver vi inte grubbla längre, inte ligga sömnlösa. Allting har ordnat sig på ett eller annat sätt, faktiskt på ett mycket positivt sådant och jag kan äntligen säga "nu mår jag bra igen", för det gör jag verkligen! Vem kunde tro det för en månad sen, ens en vecka sedan... Att efter den mörkaste tunneln väntade och väntar en fantastisk glänta med hela jordens färger på samma plats. Hopp, livsgnista, lycka, flyger tillsammans med fåglarna och fjärilarna och det finns inte det minsta problem eller illvilja kvar, allt är bortspolat. Det krävde mycket för att komma dit, kanske mer än jag och vi i nuläget förstår, men det vi vet helt och fullt är att vi har varandra och att vi går hand i hand på den där ängen och har lämnat den mörka tunneln bakom oss. Allt är bra nu. Allt är underbart, precis som det ska vara och alltid borde ha varit.

Det som evigt gått förlorat kommer aldrig igen men ur det onda kan någonting bättre komma. Någonting starkare. Tåligare. Stabilare. Och vi gör det tillsammans. Jag och Johan. Min familj. Mina närstående, de som jag inte kan säga nog hur mycket jag uppskattar och värdesätter. Jag tappade bort en del av mig själv som de hjälpte mig hitta tillbaka till, utan att ifrågasätta eller missförstå. Jag blev hel igen, vilket jag aldrig trodde jag skulle bli... Och jag älskar er, nu och för alltid, alltid!

"Love knows no limit to its endurance; no end to its trust; no fading of its hope; it can outlast everything - love still stands when all else has fallen"

Och: Om ni undrar något eller bara är nyfikna - fråga. Prata med mig, inte om mig. Det skulle betyda mycket.

Hej! 

Ville bara tips om Frebacos Hallon & Persika Müsli som Johan köpte här om dagen. Tvärtemot för vad det låter så innehåller blandningen bara 2gr/100gr socker vilket nog måste vara rekord i müslivärlden. Supergod med Blåbär Soygurt! Och perfekt för oss med diabetes.

Hej!

Jag försöker mig på ett blogginlägg ändå, mest för att jag är så glad över att få bo ihop med världens bästa individ som gör allt så mycket lättare. Jag tog tag i mig själv och städade ur köket igår och tog hand om den sedvanliga veckotvätten, sprang ett par rundor ner till tvättstugan, sedan en kort femtiometerspromenad till Gallerian och Apoteket för att hämta ut medicinus + Samarin och på kvällen följde jag med Johan till COOP. Så underbart med frisk luft, alltså ni anar inte känslan när man ligger som en död hare dagarna igenom!

Jag mår som sagt inte alldeles hundra just för tillfället. Jag är varm konstant, hostar, har en förskräcklig halsbränna och är supertrött trots att jag vilar flera gånger om dagen. Känns ungefär som en superseg influensa eller nåt, eller utmattning efter att stressen börjat lägga sig efter åratal av mördarstress. Nåja. Jag gillar inte att vara sysslolös och rastlös men när man inte orkar göra nåt är det snarare regel än undantag. Till och med att kramas och mysa drar jag mig för rätt ofta av den anledningen att jag känner mig jättevarm och Johan brukar för det mesta vara det också och då svettas jag ännu mer. Åh vad jag hatar det! Jag vill vara mig själv igen! Jag vill vara ett plåster som alltid annars... Hmmm. Nu ligger jag mest och kollar Facebook, Instagram och alla bloggar och spelar Wordfeud. Vill nån göra mig glad så heter jag "jjjenniiiee" där :-)

Men Johan är trots våra ändrade rutiner (dvs Jennie, mestadels liggande) heeelt fantastisk. Han diskar, lagar mat, dammsuger, städar, håller ordning på saker och ting och kommer med jämna mellanrum och tittar till mig när jag inte själv tassar ut i vardagsrummet för att goas en stund. En bra karl reder sig själv heter det ju och det måste jag hålla med om. Min fina <3 Kunde inte haft det bättre trots mitt tillstånd, även fast jag är halvt döende har jag vett att vara glad över det jag har. Haha. Som det kanske låter så mår jag faktiskt rätt okej nu för stunden men tror jag ändå skiter i Melodifestivalen, baaara skit med idag. Anton Ewald ser dessutom ut som en blandning av Brolle och Bäver, låter som Saade och dansar som Saucedo. Vilken kombo. Jag är inte så säker på vad jag tycker om den. Antar att han får göra lite mer "Begging" så kanske jag ändrar mig. Hihi :-)