Hej! 

Sitter och kollar igenom working holiday-visum, uthyrning av hus/lägenheter och jobb åt min kära man så att vi kan åka till Melbourne. För en sak är säker, jag åker inte utan honom. Det räcker med avståndet Kalix-Stockholm och att inte få se varandra på två och en halv vecka, men bor jag i Melbs och han i kalla Kalix, nä usch... Det vill jag inte. Men jag är så sugen på att åka dit med honom, jag drömde om Aussie land hela natten, haha. Vilket äventyr det hade varit och familjen verkar sååå härlig! Tänka sig, lillJennie från Kalix åker jorden runt med sin pojkvän för att vara borta i flera månader! 

För en sak har jag lärt mig nu när jag både är skollös och arbetslös. Kalix är ingen framtid. Här finns ingen framtid. Jag vill ut och vidga mina vyer, se andra saker. Kalix finns alltid kvar när man kommer hem igen, och personerna som bor här. Släkten. Familjen. Vännerna. Skype finns, flyg finns, mobiltelefon och brevpapper finns, mail! Och med Johan med mig klarar jag vad som helst.

Åh om Johan kunde komma hem så vi kunde diskutera, det är inte kul att göra det telefon- eller sms-vägen. Hade jag vågat åka så hade jag inte bara brytit alla mina säkerhetsbarriärer, jag hade även kryssat ett av mina livsmål, att åka till Australien. Jag blir nervös av bara tanken, men samtidigt så har Aussieland alltid lockat mig. Alltid. Det kanske är lite väl magstarkt att börja där på den första längre resan man gör men hallå... tjugo år gammal och arbetslös, vad gör man inte? Det är nu man ska åka för tusan! 

   

Och åker vi dit, till Point Cook, Melbs, så kommer jag ha min gamla brevvän från södra Sverige sedan 9-10 år tillbaka som långväga granne i samma by, samma förort, samma land. Hur liten är inte världen?! Åh om jag ändå skulle våga! 

Hej! 

Usch vad trist att vara ensam. Blä på det. Gick ner på stan i en knapp timme när solen just höll på att gå ner, tänkte gå och promenera men det sket sig och jag tog mig inte längre än till Chili, haha. Måste verkligen hitta på något att göra mer än att vanka runt här i en radie av en kilometer. Inte ens mat är kul längre, jag är aldrig sugen på något men vet att jag ändå måste äta tre gånger om dagen minst... Nåja, jag har i alla fall fyndat en liten grej som kommer imorgon med mamma och då har jag den dagen avsatt för äventyr, sen på tisdag blir det förhoppningsvis en sväng till Luleå för att hälsa på min fina kusin. :-) 

Åh vad jag är sällskapssjuk! Jag mår inte bra att inte ha någonting att göra och inte ha någon att prata med. Pappa kunde inte komma på middag, farmor och farfar svarade inte i telefonen och Johan är hiskeligt långt borta. Så vill någon komma på kaffe (i alla fall principen, vi har inget kaffe) så hör av er! Haha det är verkligen hemskt. Och gym tar bara en-två timmar och så har man hela dagen kvar sen när man är klar. Blä.

Och eftersom att jag precis kommit hem från gymmet, rödflammig i ansiktet och nyduschad känner jag mig inte precis på humör för cambilder att lägga ut här, så det får bli en gammal från back in the days 2010 HAHA, nåja ansiktet är det samma och vi kan låtsas om som att den är nytagen. Puss och hej!

 

Hej!

Johans dator stänger av sig själv efter tre sekunder och så håller den på i alla evighet, internet går vansinnigt sakta och mitt i allt det så ska jag ha en intervju med en familj angående Au Pair-jobb som faktiskt lät väldigt intressant och lockande. De bor utanför Melbourne, Australien och mamman i familjen är från Sverige så hon pratar svenska. Jag bara vet att Johan skulle åka dit imorgon om det gick, det är egentligen bara hos mig det sitter - att ta steget, att våga. Men vi får se hur det går på söndag med intervjun, jag är sugen och har råd och har drömmen, både min och Johans, inom räckhåll. Varför inte hoppa på tåget när det ändå kör förbi mitt framför näsan?

Hej! 

Nog är det härligt med tvåsamhet. Att ha någon att dela vardagen med, små, enkla saker som egentligen inte spelar någon roll men som blir så himla mycket roligare och mer minnesvärda med någon, istället för ensam. Bara en sån sak som att äta tillsammans, laga mat, slänga ur sig något fint när man går förbi varandra i lägenheten, mysa upp sig i soffan och bara "vara". Kärlek för mig behöver inte vara rosor, choklad, guld och gröna skogar. Kärlek för mig är någon att komma hem till, någon att vakna upp bredvid och någon att dela livet med, dess upp- och nergångar, och allt vad det innebär. Kärlek för mig är tillit, respekt; humor. Jag är fortfarande lika attraherad av Johan nu som då, jag blir fortfarande matt i knäna efter att han har kysst mig och jag ryser fortfarande när han drar med fingrarna genom mitt hår eller kommer och kramar mig när jag sitter vid datorn.

Varför jag skriver detta är för att jag nu idag verkligen inser hur lyckligt lottad jag är. Jag har aldrig mött en man som Johan förut, har aldrig ens drömt om att kärlek kunde kännas såhär vansinnigt bra, där varje dag är än bättre än den förra och där varje dag är minnesvärd. Och nu är han i Stockholm och jag ser honom inte på två veckor, så det är klart att det känns jobbigt när man är helt ensam och inte längre har honom hemma. Men det är sånt som man måste gå igenom ibland också, man kan inte alltid vara på samma ställe samtidigt. 

Det jag ville få sagt var egentligen bara: Ta hand om era nära och kära. Vänta inte tills imorgon med att säga hur mycket ni uppskattar dem, för imorgon kan det vara för sent. Skratta som att ingen hör dig, dansa som att ingen ser, sjung som att ingen lyssnar och älska som att du aldrig blivit sårad. 

Hej! 

Nu ligger jag i sängen i en alldeles tom lägenhet och lyssnar på alla ljud utifrån. Skjutsade Johan till Kallax tidigare idag och vinkade av honom för två-tre veckor framöver, måste säga att det känns konstigt att inte vara med varandra dygnet runt, så som vi alltid annars är. Vi är ett väldigt sammansvetsat par, haha, som i princip gör allting tillsammans utan att lessna. Det är magiskt och jag önskar att det kunde vara så resten av livet för han har någonting speciellt, den där Johan, min sambo!! :-)

Kalix må vara Kalix och vi må vela härifrån för att vidga våra vyer men nog är det någonting visst med att ha skrivit kontrakt och flyttat in i en ny lägenhet tillsammans med den man tycker om mer än allt annat. Vi har redan haft mer besök än jag någonsin haft på en och samma vecka och det är så kul med folk som kommer hit och hälsar på och jag får visa upp vad vi har skapat och gjort och vad vi tycker, för det här är vårt hem. Vårt fina hem. Jag säger inte att det kommer vara det föralltid, men just nu njuter jag av att veta att vi just har landat och bosatt oss just här.

Jag måste säga att det är helt underbart med ett eget kök och kunna laga mat när man vill!!! Johan är en lycklig man för jag tänker hädanefter ställa mig vid spisen varje dag - matlagning är något jag älskar nästan lika mycket som karlen själv... Och att äta mat är ju inte precis tråkigare det heller ;-)

Hej! 

Nu är det nya skrivbordet färdigmonterat så nu har vi bådde dator och internet. IKEA i fyra-fem timmar igår och kom hem med en byrå, ett skrivbord och lite småplock, bland annat en skohylla, jack-hängare och hyllor till köket. Den nya lägenheten är gigantisk jämfört med den förra och jättefin, känns som att vi kommer trivas här ♥

Annars har det inte hänt så mycket sedan sist. Flytt, flyttstädning, trappspringande tills benen i princip gick av på mitten av muskelvärk, lite trettondagsaftonfirande med smörgåstårta som alltid hos farmor och farfar, familjebesök, eventuell hälsporre och inflammerade hälar (jag går på tårna numera, gör så sanslöst ont i hälarna helt plötsligt. Kan vara möbelflytten och 68 gånger upp och nerför fyra trappor men inte mindre ont gör det ändå!). Och möbelbygge med Johan, kan stolt meddela att vi byggde ihop en byrå helt själva, till och med jag :-D

Vi är igång från morgon till kväll med olika flyttrelaterade saker men nu har vi i alla fall sagt hejdå till gamla lägenheten för gott och ska börja fixa och dona här i nya. Välkommen på besök, nu när det äntligen ryms lite folk här, haha! 


 

Hej! 

Nyårsfirande med Johans familj och alla mostrar, nyktert nyår som vanligt, no harm in that, och Johans mamma sade vid tolvslaget, "Jaha då blir det kanske förlovning för er härnäst?" haha :))) Vi åt god mat, massor av mat, och minst lika mycket efterrätter. Såg på nyårsraketer, gick ett par hus ner på gatan där Jens och Therese bodde, pratade en liten stund och åkte sedan hem. Steg upp idag kring elva, eller steg upp och steg upp... Jag låg kvar till fyra då jag började med middagen, sedan lade jag mig igen och skrev på boken och nu skiter jag i den, den är inte vad jag önskar att den skulle vara men den får fanken vara klar nu! 

Lägenhetsflytt i övermorgon, Clash of the Titans nu, inte så jättebra film men vad gör man när lägenheten ser ut som ett bombnedslag och man ids inte laga mat eller röra sig mer än nödvändigt? Skönt med en dubbelt så stor lägenhet även om det kommer bli svårt att vänja om sig, det här är ju "hem", för mig, oss! 

Tänkte göra en årskrönika men vet inte om jag ids, det är så mycket som har hänt i år, både bra och dåliga saker men allt som allt så har det varit ett BRA år och jag är övertygad om att det här året kommer bli både händelserikt och helt fantastiskt, jag ser framemot det som händer under de kommande månaderna. Många idéer och många drömmar, vi får se vars vi sitter om 364 dagar :-) Min fina ♥