Hej! 

Att man aldrig lär sig. Fastän man i grund och botten visste att det skulle bli precis så, samma ord skulle bli sagda, samma handlingar som skulle både göras och inte göras, så blev man besviken i alla fall. Nåja jag får väl boka en sista minuten och fara bort jag också och säga att jag kommer hem "någongång", vilket är en mer passande beskrivning på det jag just fick höra. Australienfunderingarna blåste iväg som en sprucken ballong eftersom att jag inte vill bestämma mig på egen hand, eller snarare, eftersom att jag inte KAN ta ett så stort beslut själv när jag bor ihop med någon som jag vet också vill åka dit. En väldigt ombytlig person, men ändå.

Mamma var just förbi en sväng, jag var så frustrerad och irriterad när jag gick och duschade att jag slarvade bort glasögonen och hittade dem inte, och blind som jag nästan är utan så var jag tvungen att ringa mamma och be henne komma och leta efter dem haha. Mobilen hittade jag i alla fall som tur var ;-) Och vi satt en stund och kollade på utlandsresor, vilket hade varit superkul att åka på. Jag har inget jobb, en summa pengar på banken som är mine alone att göra vad jag vill med, den hade kunnat vara större men är man slarvig och slösig så får man stå sitt kast när jobbet försvinner. Att resa hade varit kul. Att ha en bebis hade varit ännu roligare, att äntligen förlova mig och se framemot att gifta sig med den person jag alltid drömt om men inte hittat förrän den dagen på Silja. Att bara leva i nuet, tillsammans, bara här och nu och inte bry sig om vad som händer om ett år, ens nästa vecka... hur underbart hade inte det varit?

Meeen... istället sitter jag här och gapar efter besvikelsen. Jag VISSTE att det skulle bli så, men ändå lär man sig aldrig, ändå hoppades jag att det skulle ha förändrats... But some things never change. Den enda näsbrännan jag har fått är från det sociala livet, näsblod har aldrig flutit ur min näsa i bokstavlig mening, men väl i bidlig. Inte undra på att jag blev utrustad med en bred sådan, för att lättare kunna handskas med alla sociala näsbrännor den fått av folk jag litar blint på och som jag sedan blir sviken av. Himla kul är det. Himla roligt. Men man vänjer sig väl kanske, någon gång, så att det inte gör lika förbannades ont. 

Förresten har jag hittat tillbaka till en helt underbar artist, Shayne Ward (han som vann American Idol eller nåt sånt). Nej han är inte bög, även om han låter och ser ut som det - hans texter handlar om honom och en TJEJ/GIRL/SHE och jag får gråta floder när jag lyssnar på dem! Tre låtar jag absolut älskar är:

So to speak... Shayne on you.