I slutet av en diskussion jag förde med en tjej angående diabetes, själsliga murar och "taggarna utåt av en anledning" skrev hon det här som slutreplik: Du är falsk och elak, du ljuger och du är en jävla bitch och totalt jävla dum i huvudet. Du kan inte hjälpa mig och jag tar inga råd från dig. Du tror att du är älskad av alla, men det är du inte. (Och massa andra påhopp och saker som förmodligen gjorde tungan alldeles svart.)

 

Jag svarar då, till henne och till alla där ute.

"Jag vet mina brister, jag vet vem mina närmaste är och vad jag är kapabel till. Jag vet att jag inte har ett jättebra självförtroende, men det växer och det är på grund av de vänner jag har, min familj och Johan. Jag önskar dig all lycka i livet, chansen att hitta den rätta och han kommer visa dig att du var arg förgäves. För han kommer komma, förr eller senare. Likaså de äkta vännerna, de som älskar dig för vad du är och inte för den fasad du målar upp. Släng inte bort fler människor. Ta till dig av de som vill vara dig nära och tänk inte på ditt ex. Men vill du ha tillbaka honom, säg det. Säg vad du tycker, men ljug inte, och stå för det sedan, vem än som lyssnar, vad det än gäller. Tjejer är starka. Vi kan stå på egna ben. Men ibland är det väldigt skönt att ha någon att luta sig emot, som kan bära en genom motgångarna man möter. Och jag lovar dig, en dag kommer du förstå. "

Det är inte att vara svag. Det är inte att inte orka. Det är tillit. Tillit är grunden till allt. Trust built the world. Det är tillit till de personer som finns runtomkring, som vissa kommer att krossa dig, som vissa kommer att älska dig. Man kan inte veta allt. Man kan inte gå genom livet och tro att man aldrig blir bränd, lika lite som om man blivit bränd tror att det inte finns en bättre morgondag. För det gör det. Det kommer att bli ljusare bara man vågar chansa.

Jag har klivit på många minor. Jag kommer att kliva på många även i fortsättningen och jag kommer att bli sårad av de personer som står mig närmast, av de personer jag just lärt känna och de som jag ännu inte känner. Jag vet det, men det finns ingenting jag kan göra åt det, det går inte att ta omvägar förbi det, att gömma sig bakom en själslig mur. Att fela är mänskligt. Att vela är mänskligt. Men en sak kan jag göra någonting åt, och det är att släppa på försvarsmurarna och släppa in de som vill in. Det kan vara en dålig sak att göra så, men man behöver inte släppa in dem ändå in, inte ända in i själen. Men fyller man hjärtat med massor av saker, massor av platser, saker, människor, så gör det inte lika ont än om man bara har en sak där i, och så försvinner den, lämnar kvar ingenting utom sprickor, frustration, tårar, ångest, stress, förbannelse, ilska.

Jag är inte perfekt. Jag var inte den snyggaste tjejen på skolan, jag har umgåtts med fel personer i mina dagar, gjort förödande misstag, sårat dem som bara velat mig väl. Jag kan inte ändra på de misstag jag gjorde då, men jag kan se till att liknande saker inte händer igen trots att jag vet att jag förmodligen kommer trampa på minor även i fortsättningen. Men att fela är mänskligt!! Jag felar varje dag. Jag har ett så stort hjärta som släpper in sådana som inte ens behöver vara där inne, som inte vill vara där inne, jag bryr mig för mycket. Det är min största negativa egenskap, men samtidigt är det den jag är. Alla förtjänar en andra chans. Nästan alla.

Att fela är mänskligt. Att rätta till felen är starkt. Beundransvärt. Jag kanske är en bitch, jag vet inte. Men jag vet i alla fall vem vem jag är, vart jag står om än inte var jag är påväg, jag behöver inte hävda mig själv för någon. Jag är en obetydlig plutt i rymden för de allra flesta, men det gör ingenting. För jag är trygg i mig själv. Jag välkomnar livets äventyr vad än som har hänt innan den sextonde januari 2013. Man har bara ett liv. Varför inte se till att leva det till max?

 

   

 

Och så en låt jag egentligen hade kunnat lägga ut först och bespara er all text som kom ifrån hjärtat, när the Script ungefär redan sagt det i denna.

 

 

You can throw your hands up
You can be the clock
You can move a mountain
You can break rocks
You can be a master
Don't wait for luck
Dedicate yourself and you can find yourself

Standing in the hall of fame
And the world's gonna know your name
Cause you burn with the brightest flame
And the world's gonna know your name
And you'll be on the walls of the hall of fame

You could go the distance
You could run the mile
You could walk straight through hell with a smile

You could be the hero
You could get the gold
Breaking all the records that thought never could be broke

Do it for your people
Do it for your pride
Never gonna know if you never even try

Do it for your country
Do it for you name
Cause there's gonna be a day

When your, standing in the hall of fame
And the world's gonna know your name
Cause you burn with the brightest flame
And the world's gonna know your name
And you'll be on the walls of the hall of fame