Hej!

Nu sitter jag i en alldeles tom lägenhet och lyssnar på musiken och människorna utanför. Johan är i Luleå på bio och Frida for för... ett par timmar sedan, redan, hem till sig efter att vi sett första Ice Age och ätit räkmackor med majonnäs. Johan kanske skulle sova borta inatt och om han gör det blir det andra natten sedan april som vi sover isär, och jag måst medge att det faktiskt känns ganska så dåligt... Och man filosoferar i sin ensamhet om att man inte vet hur man ska formulera orden till den vackraste personen på jorden för att få honom att inse hur kär man faktiskt håller honom. 

Okej, jag erkänner. Ni som läser min blogg varje dag kanske förstår vid det här laget att jag är himlastormande jävla kär, men det gör inte jag. Jag kan inte förstå att jag varje dag får vakna lycklig, få leva lycklig och somna lycklig invid hans sida, en grabb jag drogs till redan första gången jag såg honom. En sekund tog det, och sedan var jag fast, på momangen. Det fanns inte ett uns av tvivel att jag inte skulle ha honom, vara med honom. Inte en sekunds tvekan, inte någonstans under de tolv månader vi haft och fortfarande har ihop. Imorgon är det trehundrasextiofem dagar sedan jag stod här, just i denna lägenhet, i mina slitna jeansshorts, min gröna, långärmade tröja och slängde ner handväskan med två kavlar i eftersom att vi bestämt oss för att baka bullar på vår första "träff" utanför jobbet.

Jag minns att en av bullarna blev missbildad, minns att vi skrattade som dårar åt den, minns hur han tog tag i mina händer och viskade "hej" i mina öron när han försiktigt dragit mig intill sig så att jag kunde känna hans hjärtslag, och sedan... sedan kröp jag in i hans famn och tänkte "det får bära eller brista, jag är redan såld och jag orkar inte stå emot längre". Det gör mig fortfarande alldeles sladdrig inombords och jag minns det som om det var igår det hände, haha :-)

Jag skäms inte för att jag säger det. Varför ska jag göra det? Jag tänker inte dölja att det är honom jag älskar, att jag önskar att det är vi för resten av livet. Jag vill det. Jag önskar det, det gör jag verkligen. Och de som inte står ut med allt smör jag sitter och häver ur mig... jag kan bara ursäkta, men samtidigt säga att det är vad som finns i mitt hjärta, som cirkulerar runt mig dag som natt. Jag kan inte dölja den jag är tillsammans med Johan. För första gången i mitt liv känns det som att jag lever på riktigt och inte bara lite halvt, liksom väntar på att något större, intressantare ska hända. Att få vara med honom... det gör mig hel, på något sätt jag inte kan förklara annat än att det bara är. 

Jag önskar att det fanns ord som kunde beskriva det, önskar att det fanns handlingar jag kunde göra så att han kunde se rakt in i min hjärna och läsa av allt det som flyger runt där inne. Det är antagligen kvällströttheten som talar nu, men det är just nu under de sena timmarna som jag brukar fyllas med en oerhörd mängd kreativitet och skapargläde. Varför inte lika gärna vara ärlig då också? Jag skiter i om jag inte skriver precis som alla andra bloggare gör, skiter i om ingen tycker att det är intressant. Det är min blogg och huvudsaken är att jag får skriva av mig, få utlopp för mina känslor och det som hänt under dagen. Det är klart att jag bryr mig om Johan skulle tycka att detta är höjden av pinsamhet, men det är som det är och han kan blunda och låtsas att han aldrig såg detta inlägg, haha. Att någon vill läsa allt meningslöst trams är bara ett plus i kanten och något som gör mig varm inombords :-)

You are gravity, when I'm upside down

You help me find a way back to the ground
And this is why

You're everything good, everything true

When all the world is fading

You're everyhing new

You are my eyes, when I can't see
When all the world is broken,
you will always be everything good 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...