Mmmm... Brödet blev supergott, kanske lite tillplattat men skönhetsfelen bryr sig inte tungan om! Åh jag skulle kunna smälla i mig hela brödet på en gång :) Johan får verkligen skynda sig hem om det ska räcka. 

Hej! 

Vi hade sååå kul igår, hockeyn sågs faktiskt med två öppna ögon den här gången, även om vi mest satt och pratade. Luleå vann till sist och vi började grilla hamburgare, åkte sedan hem efter mycket skratt och surr men med Thereses telefon istället för min egen med mig ;) Hade jag inte hört den annorlunda sms-signalen inifrån min väska hade jag aldrig ens stannat upp haha! Inte så lätt när tre av fyra har en likadan telefon som låg bredvid varandra på soffbordet ;) 

Vi hade gärna stannat längre men tre allergipiller och överanvändning av Bricanyl satte stopp för det då det började pipa i luftrören (hej fina fina kisse, jag kliar dig gärna) och vi vackert fick lov att åka hem. Nu är jag täppt i näsan och fortfarande pipig men det blir bättre för varje kattfritt andetag. Sugen på träning men vet inte om jag vågar med den nuvarande kvalitén på luftrören... får vänta ett tag med det. Snart blir det i alla fall fortsatt städning av kök och vardagsrum och sen, äntligen, baka baka liten kaka! 

Hej! 

Lördag morgon och jag har precis ätit en räksallad med löskokta ägg och majonnäs, hur gott som helst. Hur äggen kunde bli löskokta när de kokat i cirkus 10 (!) minuter på medelvärme har jag absolut ingen aning om... Antingen blir det för mycket eller för lite kokt, samma med potatis, men den LCHF-inspirerade maten lyckas oftast... som tur är ;) men jag är inte så kräsen. 

Idag ska jag dansa fram här med dammsugaren och dammtrasan, baka baka liten kaka och fara iväg på ett besök till goda vänner. Jag har försökt jobba med mig själv uti det att jag lider av inre stress och går och oroar mig för saker jag inte ens behöver, helt knäppa saker... hela livet har jag haft den där tryggheten, rutiner och stadgar i livet att gå efter men nu är jag arbetslös och har egentligen ingenting att fylla mina dagar så hela min existens rubbas. Men nu har jag försökt tänka att jag ska inte oroa mig när jag äter frukost, jag ska äta det i lugn och ro... och det är samma sak på gymmet, när vi far och tränar ska jag inte oroa mig för någonting, jag ska åka dit och träna i min egen takt... och magen har slappnat av betydligt, från att vara en hård boll med halsbränna (magkatarr) till att bli relativt lugn den också. Nu sitter jag här helt avslappnad och njuter av lugnet innan städningen börjar...

Många bäckar små. Stress försvinner inte på en dag men jag ska se till att göra allt jag kan för att sluta vara så fruktansvärt stressad... istället tänka på bra saker... och andaaas... luuugnt :) 

Hej! 

Jag vet inte varför jag börjat blogga två gånger om dagen, kanske beror det på den ökade besöksstatistiken och att det är kul att se att så många läser det jag har att skriva. Trots att det för det mesta är rena intresseklubben i onödigt vetande :) Nu har vi precis kommit hem från gymmet, jag åt upp resterna av blomkålssoppan med en räksallad till och  tycker nu att det luktar hamburgare ifrån köket. Inte för min del, jag är proppmätt!

Det blev två hela timmar på gymmet idag, biceps och tricepsträning mestadels och en ny teknik så jag blev inte slutkörd och spyfärdig som jag annars brukar bli, jag har ju en tendens till att köra snabba och intensiva pass istället för långa och långsamma... dåligt. Men Johan konstaterade efteråt: "Jennie är på gymmet i två och en halv timme och säger att hon inte ens blev svettig, då säger jag att hon spanade så mycket efter killar så hon helt glömde bort vad man brukar göra på ett gym" haha.... vet inte vad han menar med det ;)

Jag tänkte söka upp bilder på hårt gymtränande män och klistra in här efter mitt inlägg men hamnade istället på tränande män med snoppar i vädret (fråga inte...). Inte riktigt det jag skulle se på från början, men jag satt här och flabbade som en valross alldeles nyss. Om deras snoppar var rakt upp i vädret medan de lyfte tjugokiloshantlar över huvudet är jag bara glad över att killarna på gymmet bär shorts. Fast å andra sidan... vem vet vad som döljer sig under de shortsen? Google vet ju allt har jag hört... Hädanefter kommer jag definitivt glömma vad man gör på ett gym!

Hej! 

Det öppna huset slutade med en gemensam personlig intervju för mig och Johan. Jag har velat ha det där jobbet i evigheter, mailat dit, hört av mig till dem på andra sätt, nu visat upp mig, tagit i hand och lett åt dem medan jag såg dem i ögonen och sade hej, jag heter Jennie. Johan tänkte först inte söka dit, mest bara-för-att men följde med dit med sitt brev och CV och fick ett stort, härlig handslag och ett leende i retur... och jag lovar, det kommer sluta att han får jobbet och inte jag haha!!!

Allting talade för det under hela intervjun, tror inte det spelar någon roll vad jag säger varken här eller till dem, Johan verkade i största grad intressant... Kanske till viss del jag också men största fokus låg på min man, haha. Jag må vara ung och grön men jag har faktiskt strålande statistik från Silja *vifta med armarna mot Frevisören* och var en av de bäst säljande agenterna på min avdelning. Hohooo! Jag vill så gärna så gärna jobba för dem så ni anar inte, men gjort är gjort och nu kan vi bara vänta på att de ska gå igenom resten av de 400 ansökningarna och därefter höra av sig... :)  önsketänkande... Jag hoppas!!! Än är loppet inte kört! 

Sen gasade vi hemåt och slog oss vrålhungriga ner på Myggan en kvart efter att dagens lunch hade stängt på samtliga restauranger. Johan tog kyckling nummer fyra och jag kycklingpestosallad med vitt bröd och couscous till, ska iväg till gymmet på en stund så ville ladda upp med lite kolhydrater att bränna sig igenom. Mage och armar står på schemat idag.

Imorgon tänkte jag städa igenom lägenheten och sen baka lite, jag fyller ju år snart och måste ladda upp med diverse gott. Men det är då det, gymmet kommer först och jag är så taggad och tävlingsinriktad nu när Johan fick ett så gott öga på sig under intervjun ;) Så länge vi bara får ett boende är jag nöjd och glad över jobbet i Stockholm men Frevisören hade verkligen varit det ultimata sommarjobbet. I stil med Jasmine i min bok som borde skrivas klart i det mesta nu...

Hej! 

Nu har jag precis landat framför datorn efter ett besök hos mormor med mamma. Som alltid fick vi en fin pratstund i bilen, tack för det! Lägenheten är nu fylld med långsam, avslappnande musik från min favoritlista. Soundtracket från Titanic, Beyond Borders, Twilight, Spirit och Gladiator blandas med Il Divo och Celine Dion inför en lång dusch och sen filmen La vita e belle. Johan är på Stenbäcken och ser hockey och allting är tomt och stilla förutom musiken som svävar ut genom högtalarna. Avkoppling när det känns som bäst helt klart :) Men sen får han allt komma hem ♥

Imorgon blir det Öppet Hus på Frevisören, besök hos farmor och farfar, träning och lite COOP-shopping av en glutenfri LCHF:ig brödmix jag hittade häromdagen. Tänkte slänga ner lite mandlar och honung och göra farmors hälsobröd fast lite nyttigare. Fredag också, igen?! Veckorna går så vansinnigt fort när man är arbetslös, man hinner knappt reagera så är det fredag, måndag, och så fredag igen. Helt sjukt. Men det ändrar sig nog nu när vi börjar jobba. Vi har fått flera napp på lägenheter och jag hoppas att någon kommer fastna och gärna ganska nära Värtahamnen. Vi får vänta och se helt enkelt :) 

Hej! 

Imorse fick jag ett mail av min moster som verkligen gav mig en riktig aha-upplevelse. Rubriken var: "Normalisera ditt blodsocker och rädda tusentals"  av kostdoktorn.se- den handlade alltså om diabetes. Såhär stod det: 

"Det här är det viktigaste jag skrivit på länge. Som du säkert redan känner till är vården av diabetiker i Sverige en skandal. De får ännu oftast råd att äta kraftigt blodsockerhöjande mat (kolhydrater; pasta, potatis, ris, vitt bröd, vitt mjöl). Precis den mat som bevisligen gör den sjukare och får dem att använda sig av mer medicin. Skandalen påverkar dig: Även om du inte själv har diabetes så finns någon av de 350 000 svenskarna med sjukdomen säkert i din familj eller bland dina vänner.

Dagens kolhydratrika kostråd till diabetiker baseras inte på en enda vettig studie som visat bra effekt. De baseras bara på den numera motbevisade rädslan för fet mat. Det är hög tid att lägga den bakom oss. Så hur kan vi hjälpa till att skynda på frågan, så att inte fler svenskar än nödvändigt blir blinda, dementa eller amputerade på grund av sin urspårade diabetes?"

Alltså jag satt och hoppade upp och ner i soffan med vidöppna ögon, DET ÄR JU DET JAG HAR SAGT HELA TIDEN! Diabetiker mår inte bra av att äta mat som innehåller kolhydrater. Det är bevisat, det gör vi inte, och på artikeln jag tänker bifoga fanns det exempel på vad som händer med insulinmängden när vi stoppar i oss bröd eller pasta. Slutar vi äta mat med högt kolhydratinnehåll behöver vi inte ta ens i närheten av den insulinmängd vi vanligtvis gör, och det gäller alla oavsett om man haft diabetes i femtio år eller fem. Det spelar ingen roll att vi balanserar kolhydratsintaget med mer insulin, kroppen behöver inte så mycket insulin om vi bara skulle skärpa till oss med maten, dessutom ligger kolhydraterna kvar i kroppen länge och bryter ut när insulinet slutat verka - exempelvis på nätterna!

Men det är inte så bara att veta om inte ens diabetesläkare har sagt någonting. Jag fick höra detta det första jag gjorde och jag har läst på så otroligt mycket under de två år som gått sedan den dagen. Varför kan jag inte äta potatis längre? Vad händer om jag gör det? 

Artikeln nämde vidare, och det tänker jag också göra baserat på mina erfarenheter: Vi behöver inte vara rädd för fet mat. Ingen behöver vara rädd för att äta LCHF (low carb high fat). Den "dieten" är inte så populär som den är för att folk svälter när de äter det och tycker att det är vedervärdigt. ALLA som provat LCHF tycker att det är helt underbart, a little bit of heaven och det finns miljoners med recept. Den första veckan är tuff, men sen... sen kommer du undra om du verkligen mådde så bra som du trodde innan. Jag har ALDRIG mått så bra som efter att jag slutade äta kolhydrater, eller drog ner på det så mycket jag kan. Magen är inte längre uppsvälld, jag sover bättre, jag känner mig piggare... och blodsockret är stabilt!!!

Så snälla ni med diabetes, och ni andra som läser detta: Sprid vidare detta budskap. Det är så många drabbade som inte vet om det, som inte vet att de äter fel mat och därför får otroliga blodsockertoppar och dalar... Varför göra sig själv blind, amputerad och se hur organen sviktar en efter en när vi blir sextio för att vi inte åt hälsosamt och bra medan det gjorde skillnad? Ät bra och må bra för din egen skull, för din familjs skull, för dina kommande barn och din man/fru. Snälla. Jag, som kroniskt sjuk diabetes typ 1, ber dig. Om du kan göra skillnad, varför gå en alldeles för säker död till mötes, alldeles för tidigt?

Här är artikeln: http://www.kostdoktorn.se/diabetes/?utm_source=Kostdoktorns+nyhetsbrev&utm_campaign=1e183af886-Test&utm_medium=email

Hej! 

Jag har faktiskt inte så mycket på hjärtat idag så jag lägger bara in en bild och säger ha en trevlig onsdag, vi har fått sommarjobb :) Man ska inte säga hej förrän man är alldeles över bäcken, fortfarande behöver boende lösas, men annars så har vi ett jobb från första maj och det känns sååå skönt.