Hej! 

Jag vet inte varför jag börjat blogga två gånger om dagen, kanske beror det på den ökade besöksstatistiken och att det är kul att se att så många läser det jag har att skriva. Trots att det för det mesta är rena intresseklubben i onödigt vetande :) Nu har vi precis kommit hem från gymmet, jag åt upp resterna av blomkålssoppan med en räksallad till och  tycker nu att det luktar hamburgare ifrån köket. Inte för min del, jag är proppmätt!

Det blev två hela timmar på gymmet idag, biceps och tricepsträning mestadels och en ny teknik så jag blev inte slutkörd och spyfärdig som jag annars brukar bli, jag har ju en tendens till att köra snabba och intensiva pass istället för långa och långsamma... dåligt. Men Johan konstaterade efteråt: "Jennie är på gymmet i två och en halv timme och säger att hon inte ens blev svettig, då säger jag att hon spanade så mycket efter killar så hon helt glömde bort vad man brukar göra på ett gym" haha.... vet inte vad han menar med det ;)

Jag tänkte söka upp bilder på hårt gymtränande män och klistra in här efter mitt inlägg men hamnade istället på tränande män med snoppar i vädret (fråga inte...). Inte riktigt det jag skulle se på från början, men jag satt här och flabbade som en valross alldeles nyss. Om deras snoppar var rakt upp i vädret medan de lyfte tjugokiloshantlar över huvudet är jag bara glad över att killarna på gymmet bär shorts. Fast å andra sidan... vem vet vad som döljer sig under de shortsen? Google vet ju allt har jag hört... Hädanefter kommer jag definitivt glömma vad man gör på ett gym!

Hej! 

Det öppna huset slutade med en gemensam personlig intervju för mig och Johan. Jag har velat ha det där jobbet i evigheter, mailat dit, hört av mig till dem på andra sätt, nu visat upp mig, tagit i hand och lett åt dem medan jag såg dem i ögonen och sade hej, jag heter Jennie. Johan tänkte först inte söka dit, mest bara-för-att men följde med dit med sitt brev och CV och fick ett stort, härlig handslag och ett leende i retur... och jag lovar, det kommer sluta att han får jobbet och inte jag haha!!!

Allting talade för det under hela intervjun, tror inte det spelar någon roll vad jag säger varken här eller till dem, Johan verkade i största grad intressant... Kanske till viss del jag också men största fokus låg på min man, haha. Jag må vara ung och grön men jag har faktiskt strålande statistik från Silja *vifta med armarna mot Frevisören* och var en av de bäst säljande agenterna på min avdelning. Hohooo! Jag vill så gärna så gärna jobba för dem så ni anar inte, men gjort är gjort och nu kan vi bara vänta på att de ska gå igenom resten av de 400 ansökningarna och därefter höra av sig... :)  önsketänkande... Jag hoppas!!! Än är loppet inte kört! 

Sen gasade vi hemåt och slog oss vrålhungriga ner på Myggan en kvart efter att dagens lunch hade stängt på samtliga restauranger. Johan tog kyckling nummer fyra och jag kycklingpestosallad med vitt bröd och couscous till, ska iväg till gymmet på en stund så ville ladda upp med lite kolhydrater att bränna sig igenom. Mage och armar står på schemat idag.

Imorgon tänkte jag städa igenom lägenheten och sen baka lite, jag fyller ju år snart och måste ladda upp med diverse gott. Men det är då det, gymmet kommer först och jag är så taggad och tävlingsinriktad nu när Johan fick ett så gott öga på sig under intervjun ;) Så länge vi bara får ett boende är jag nöjd och glad över jobbet i Stockholm men Frevisören hade verkligen varit det ultimata sommarjobbet. I stil med Jasmine i min bok som borde skrivas klart i det mesta nu...