Hej! 

Jag håller på att läsa i ett forum på Familjeliv om en tjej som är trött på allergiker och inte visar det minsta hänsyn för de som faktiskt är allergiska, hon tänker prompt fortsätta äta sina nötter till frukost och ta med dem i handväskan fastän det finns en på hennes jobb som DÖR om han känner lukten av nötter (luftburen allergi). Hur respektlös får man vara på en skala utan att buras in...? Vad är det för fel på människor? Vi allergiska har inte bett om att bli det. Vi har inte bett om att ta omvägar runt mat, att måsta fråga restaurangpersonalen vad maten innehåller eller be våra vänner med katt att sanera huset innan vi kommer på besök.

Det kallas hänsyn. Jag bjuder inte på nötter om det kommer någon som är allergisk. Jag bjuder inte på mat som innehåller mjölk till en intolerant/allergisk, lika lite som jag trycker upp en chokladmuffins i ansiktet på en som är glutenintolerant eller allergisk mot ägg. Jag är hyperallergisk mot katter, jag TÅL dem inte och jag kan dö av dem. Att våra vänner som äger två katter städade huset samma morgon som vi skulle komma är jag evigt tacksam för och glad! Mer än så var det inte, drog ett par drag med dammsugare och golvmopp och öppna fönstren i nån timme så att den värsta lukten försvann och sen kunde jag komma dit och hälsa på, skratta och prata. 

Jag känner av om folk har katt på deras kläder och på deras hår, jag blir täppt i näsan och det klämmer igen luftrören så att jag måste luta huvudet bakåt för att få luft om det vill sig så illa. Ändå finns det folk som inte förstår min allergi. "Det är ju bara att ta allergipiller eller gå ut en sväng", nä det är inte riktigt så enkelt men ibland offrar man sig, ibland offrar jag mig. Jag ligger utslagen i en vecka senare och har mycket svårt att andas men ibland är det värt det. Men ingenting gör mig så glad som när en kattmänniska har städat huset eller öppnat fönstret eller grillar och äter mat utomhus för att jag ska kunna känna mig så normal som möjligt, för att vara snäll, visa respekt och hänsyn. Så gör riktiga vänner. Så gör riktiga, hederliga medmänniskor. Det är inte så svårt att rolla av sina kläder om man ska till jobbet eller på fest och en sådan enkel sak betyder hela världen för oss allergiska. 

Katter är hur underbara som helst och jag skulle verkligen vela mysa med en sån, men jag håller mig för det mesta ifrån det. Min allergi är inte direkt dödande, men den är livsfarlig utan medicin. Självklart kan jag umgås på stan med en kattmänniska, då får jag knappt någon allergi alls, och det känns helt underbart. Men det finns de som faktiskt dör av det, det finns folk med så pass starka allergier. Att visa hänsyn kostar ingenting. Att visa respekt kostar ingenting - det ger dig i bästa fall en tacksamt leende i retur. Vi kan inte råför vår allergi, men vi vill hemskt gärna leva lika länge som du, den allergifria, kommer göra och det vore hemskt tacksamt om allergenerna kunde förebyggas :)

Hej!

Ben + armpass har precis avverkats på gymmet och nu ska jag snart iväg på arbetsintervju - min back up-plan ifall det skiter sig med Stockholm. Chefen där verkar däremot inte så pigg på att besvara mina mail, medan Johans går jättebra att svara på... Mystiskt. Måste man vifta med ett illrosa plakat eller vad är det frågan om? Skillnad på folk och folk, de har inte sagt ett ord om min lön medsn Johan får välja mellan månads- eller timlön...? Ska ringa Unionen när jag kommer hem och fråga hur jag ska gå vidare. Jag vill också vara viktig ju... Men först arbetsintervju!