Hej! 

Sitter och lyssnar på Excalion och har precis tänt massor av ljus, ett spontant IKEA-besök har tagit upp större delen av dagen och jag kom hem med nya ljus, bestickförvaring och små burkar där jag tänkte förvara flingsalt och oregano och sådana där saker, riktigt snygga var dem! Farmor ringde och mer eller mindre väckte mig strax efter tio och sade att de skulle till Haparanda och undrade om jag ville följa med till det blågula huset och jag sade ja, så jag fick en kvart på mig att vakna och göra mig klar haha. Jag kastade mig upp ur sängen, bäddade lite slarvigt, in i badrummet och slängde lika fort på mig smink, ilade sedan iväg in i köket utan glasögon och stack huvudet in i kylen bara för att minnas att smöret var slut. Tryckte igång vattenkokaren, sprang till garderoben för att leta sockar men hittade bara en (jag såg bara en svart massa och så någonting rosa, vilket var mina "thursday"-sockar, eller i alla fal en av dem...) och påbörjade därefter jaken på mina glasögon som av någon anledning inte låg kvar där jag lagt dem innan jag sminkade mig! 

Och bara för det så ska jag visa en bild på mitt synfält vs en normal människas synfält, så att ni förstår mitt dilemma om jag inte har glasögonen eller linserna i närheten och plötsligt står handfallen utan något av dem, till exempel om jag krockar med någon inne på Gallerian och tappar glasögonen på det svarta golvet. Jag skulle inte ens se dem om jag böjde mig ner haha... Så bra ögon har jag ;-) 

Ja i alla fall, tänk dig själv att du går ut och går i en trädgård någonstans och får syn på denna solros. Den är gul och du ser den på långt håll och när du kommer så här nära så kan du se nästan vartenda fiber, vartenda frö som finns där i mitten av den, eller hur?

Vilket jag också gör om jag har på mig glasögonen eller linserna. Men om jag tappar dem eller tar av mig dem innan jag går ut på samma solrosfält, eller ut ur duschen i jakt på en handduk om jag inte vet vars jag lade den innan jag gick dit... Så ser jag ungefär det här:

I bästa fall, alltså. Haha. Jag ser mindre än 25 % av en normal människa normalt borde se. Nu blev det mycket "normalt" i detta inlägg, men i alla fall, ni förstår principen. Jag har ett väldigt gravt synfel som inte syns på utsidan om jag inte använder mina bågar, men det är ändå som diabetes, mina närmaste kompisar vet om att jag har "handikappet" och kan hjälpa mig om jag plötsligt tappar linserna eller måste ta ut dem. Glasögon har så många så det är svårt att veta vem som egentligen "behöver" dem och vem som bara har dem för syns skull, alltså, inte bokstavligt för syns skull but still. Jag kan då villigt erkänna att jag är lika beroende av mina glasögon/linser som av mina sprutor. Jag skulle inte kunna leva ett normalt liv utan mina bågar eller mina sprutor, jag kanske inte direkt skulle dö omgående men ändå bli som en lam anka och inte kunna göra någonting förutom om jag har objektet i fråga mindre än tjugo centimeter ifrån, för då ser jag dem alldeles ypperligt.

Nä nu blev det ett långt inlägg om mina ögon istället för om besöket på IKEA och vad jag tänkte göra under resten av kvällen, men det får gå ändå. Det är normalt, antar jag. Och jag gillar mina ögon ändå :-)

Och idag är det ett och ett halvt år sedan jag och Johan blev tillsammans ♥ Vi har våra upp- och nergångar men det är ändå honom jag vill vakna upp bredvid varje morgon och han jag vill gå till sängs med varje kväll. Han är verkligen det jag alltid önskat mig trots att han har sina egenheter, men jag har alltid gillat utmaningar och någonting att bita i så det går nog hand i hand ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...