Johan är snörvlig, jag har just tagit mig ur ett feberträsk och tränat en enda gång den senaste veckan... Hemska insikt. Så idag när jag klev ur bussen med tungt huvud och halsen lite avlägset rivig så snörde jag på mig löparskorna, Johans vindbyxa och vindjacka och begav mig ut mot havet. Fem kilometer senare sitter jag här i soffan och pustar ut med en grillad kyckling på tallriken framför och huvudvärken känns lite mindre påtaglig. Så jävla skönt om jag får säga det själv. Och det får jag. Snön vräkte ner när jag började och innan jag var hemma lyste en stor sol över mig.

Ja men till det roliga då som jag tänkte skriva här bara för att komma ihåg det till sen. Jag fick gapskratta när jag loggade in på Familjeliv nyss, där en kille satt och beskrev sin omkrets, 14 cm, lite mer ibland och lite mindre ibland och han hävdade i sten att den var så stor (det han undrade var hur han skulle få sin tjej att komma när de hade sex). Då var det en tjej som svarade, "Inte stort? Det är helt jävla omöjligt att vara 14 cm i omkrets på kuken. Är du en val eller!? Jag tror du menar att du är 14 cm LÅNG och inte 14 cm TJOCK. Du kan knappast penetrera en kvinna med en kuk som är 14 cm tjock... man vill knappast ha känslan av att föda ett mindre barn när man har sex." Hahahha!!! Ja jag har universums sämsta humor men det här tog faktiskt priset, det bubblar i magen av skratt så fort jag läser det. Är du en val eller...

Söndagsångest. Så många med söndagsångest som sitter i soffan på kvällen och tänker: Åh typiskt, nu är det snart måndag igen och jag måste gå till jobbet, igen, en ny arbetsvecka, igen. Jag har ingen söndagsångest. Åtminstone ingen sån där som alla säger att de har. När jag får ångest får jag det för att jag får jobba för lite. För att jag vill göra det bästa möjliga av min tid. Jag kan aldrig säga att "nu är jag klar för idag" och gå hem, lämna jobbet vid ytterdörren och sen inte dra på mig kappan förrän morgonen efteråt. Jag kan aldrig släppa taget helt och fullt, för det finns alltid, alltid saker att göra. 

Men jag har lärt mig att prioritera. Eller jag börjar lära mig åtminstone. När jag går hem för dagen går jag hem för dagen. Då sätter jag hörlurarna i öronen,  på med ljudboken, sätter mig på tunnelbanan och så åker jag. Det är inte värt att älta det man gjort under dagen - hade jag hunnit mer, jag hade ju ett par oeffektiva minuter där mitt på dagen, bla bla bla. Det spelar ingen roll, det är bara att ta nya friska tag dagen därpå. När jag går hem för dagen måste det vara slut för idag, tack för idag. Annars blir jag knäpp. Jag är en arbetsmyra, älskar mitt jobb och utmaningarna det bjuder på. Att tänka på jobbet när man går hem är naturligt, men någonstans måste man sätta en gräns. 

Jag hade förmodligen tänkt mindre på jobbet om jag fått jobba mer. Hur konstigt det nu än låter. Men den situationen kan jag inte förändra. Vad jag kan förändra, däremot, är mitt eget tankesätt. På jobbet är det jobbet som gäller. På fritiden måste det vara min lediga tid jag tänker på och prioriterar. Så är det för alla. Söndagarna ska inte gå åt till att älta veckans kommande jobb, och ältar man ändå så är det uppenbarligen något som inte stämmer. Varför ha ångest över något man kan förändra? Trivs man inte på jobbet måste man antingen se det ur en annan synvinkel än det gamla vanliga eller söka nytt. Livet är för kort för att gå runt och vara negativ över saker och ting som faktiskt är förändringsbara.

Ingenting är omöjligt. Vi har bara ett liv. Jag säger inte att jag inte får ångest, för det får jag emellanåt, till exempel nu när jag tänker på att jag gärna skulle vilja jobba mer och inte vet hur det blir när mars tar slut, kommer på planer för att ta itu med april om jag blir arbetslös. Därför drömmer jag om resor, blir rastlös och trött för att energin tryter när allting i min kropp går åt till det, men det är en naturlig reaktion och det vet jag. Det kan jag inte förändra. Det ligger utanför mina händer att bestämma om ännu ett par månader på jobbet. Jag kan söka nytt jobb, ja. Men det vill jag inte. Jag vill ju jobba här. Mer. Jag vill jobba mer. Och får jag inte det, ja då får vi ta det därifrån. Det är onödigt med ångest. Livet ska vara roligt.