Sol ute, randig telefonskärm (ja ni hör ju hur bra det går för mig och min Samsung) och ooops, hej ofrivilliga sovmorgon, hastigt rafsa ihop träningskläderna i min nya väska, pussa och gosa på Johan i ännu en evighet för det är ju liksom så svårt att slita sig, sedan ytterligare en blick ut genom fönstret och bestämde mig för att ta på mig... vårjackan! Äntligen! Och studsade iväg till jobbet med vårjackan, nyskorna, nyväskan och nyklänningen och det till och med luktade vår ute.

Att till och med koltrasten sjöng högst upp ifrån granen gjorde att jag nästan grät av lycka - ja jag är lite sentimental nu för tiden, ser lycka och glädje i saker som knappt ens existerar. Jag kommer brista ut i ett stort, härligt leende när jag får syn på den första maskrosen alltså. Då är det vår på riktigt. Det känns som april. Sent i april. Våren kom så fort. Bakslag kommer säkerligen komma med snö och minusgrader men det är något visst att slinka in i vårjackan som hängt på kroken i ett halvår, att trotsa eventuella förkylningar och ta på sig något mindre bylsigt. Min röda kappa lyste upp min dag och det gjorde ingenting  att jag tappat bort mina... dyra... hörlurar (förmodligen någonstans i träningsväskans labyrinter) och inte kunde lyssna på Game of Thrones eller musik på vägen till jobbet. Jag var liksom så glad ändå.

Och nu sitter jag i soffan och håller på att somna efter marklyft på gymmet håhåjaja... femton kilo plus stången på tjugo, och jag hade orkat mer än så men vill få till tekniken innan jag börjar maxa (jag har just börjat köra sådant och är lite osäker på nedsänkningen). Imorgon blir det löpning, intervallträning. Jag har ju som en tanke på att medverka i LCHF-loppet eller Vårruset senare i vår... men det kanske bara är en avlägsen tanke, jag vet inte än. Men det skadar ju inte att förbereda sig. Ansträningsastman verkar bli bättre och bättre också (har inte kunnat springa utomhus för att jag inte får luft) så jag ska bättra på konditionen och sen får vi se. Drömmar ska man ha. Det är det som driver oss framåt. De kanske till och med kan driva mig fem kilometer framåt... bland de hundra bästa... Vi får se.