Migge på ingång och med ett e-mail-avi om att mitt paket har kommit hela vägen ifrån Kina tog jag tåget efter jobbet för att hämta ut det. Både tullen och posten hade grävt igenom det så jag fick betala 160 kronor för att lösa ut det... Sen öppnade jag det och såg att hälften saknades. Jaha. Antingen har företaget glömt skicka med eller så har posten/tullen konfiskerat. Men vad ska de med en kavaj och en fodralklänning med hög midja till? Kanske jobba i... det var i alla fall det jag hade tänkt... Istället fick jag nöja mig med två andra klänningar, en väska och en tröja och jag tyckte allt var så himla fint så då blev jag glad igen :-)

Jag tog på mig den ena och kände mig så jäkla söt haha. Den är fasen både prickig och lulllull och svart med ett brunt bälte i midjan men den i kombination med den bruna, nya väskan och mina nya bruna stövlar blev jag så... glad på något sätt när jag ställde mig vid spegeln och kisade förbi migränen och såg... mig. Det är den billigaste klänningen i världshistorien och väskan är av äkta läder och kostade 80 svenska kronor... Hur är det möjligt? Hur?   

Jag som börjat tänka ekologiskt och ekonomiskt och allt beställer varor från Kina som skeppas hit i ett moln av avgaser, båt och flyg och buss och jag vet inte vad, äckelpäckel i alla fall... Och så kostar kläderna ingenting och ändå känner man sig så himla fin ändå. Jag köper till exempel kokosolja och använder den till inpackning och hudkräm (gissa gott huden luktar efter det... mmm) och steksmör och när mina shampon och hudproduker börjar ta slut ska ekologiska produker från Weleda dit istället... det finns till och med en ekologisk paprika i kylskåpet. Och morötter. Små, futtiga grejer som gör hål i plånboken men någonstans inuti mig själv känns det faktiskt som att jag gör moder jord en tjänst. Det smakar faktiskt bättre med ekologiska produkter, det gör det. De möglar kanske snabbare men... man får prioritera vad som är viktigare.

Vegetarian tänker jag aldrig bli, jag älskar kött sååå mycket, men att börja litegrann, att nysta i ett par trådar här och där med bättre mat till exempel... det känns faktiskt bra då. Jag älskar grönsaker också. Hade jag jobbat heltid hade jag köpt alla mina grönsaker ekologiskt odlade. Förut var jag av den åsikten att ekologiskt bara var "de här grönsakerna har fått växa och mogna heeelt ifred på en bädd av rosblad och blivit matade med ekologiskt vatten från Tårarnas Källa i den Kinesiska ,orörda urskogen och hitskeppade av människor som ror med åror från träd i den Kinesiska rörda Urskogen som de sågat för hand med en..." jamen ni fattar, lull-lull-himmelrike medan någon maskin har stått och spytt bekämpningsmedel och kopiss och avfall och radon över de vanliga paprikorna... jag vill faktiskt inte veta... men jag har börjat i alla fall. Jag är påväg.  

En annan grej. Jag vet att jag säger det hela tiden, men jag är så himla, himla lycklig med Johan. Det gör liksom ont i hjärtat av kärlek och vi har snart varit tillsammans i tre år. I tre fantastiska, underbara år, de bästa och mest händelserika åren i mitt liv. Jag kan se honom som pappa till mina barn... han tar hand om mig så väl, så pedagogiskt; tänk en liten bebis som ser ut som honom. Jag är inte redo för det, jag har just börjat bry mig om mig själv, hankat fram på ett halvtidsjobb som jag trivs så bra på, jag vill inte dela Johan med någon. Inte än. Men ibland sitter jag bara och tittar på honom... och vill göra en kullerbytta av lycka, vända mig om och le allt vad jag har och hoppa upp och kittla honom tills han skrattar sådär härligt som bara han kan, sådär fruktansvärt gulligt hemskt så jag fnissar bara av att tänka på det... 

Den här låten har jag just hittat i en av min kära bloggväns Spotify-listor. Alltså jag dör så fin. Den här... åh. Lyssna bara. Hör texten.... alltså... hjärtat dunkar så av kärlek. Jag vill kasta mig ut i världen hand i hand med min man. Jag vill att han blir min man. 

I remember trying not to stare
The night that I first met you
You had me mesmerized
And three weeks later in the front porch light
Taking forty five minutes to kiss goodnight
I hadn't told you yet, but I thought I loved you then