Att det är härligt med sol när man vaknar på morgonen. Det gjorde inte ens någonting att klockan var halv sju och en halvtimme kvar innan alarmet skulle ringa, på våren och sommaren behöver jag betydligt mindre sömn och det känns äntligen som att jag har vaknat ur mitt vinteride. Benen ömmar skönt av träningsvärk från gårdagens löptur, kroppen känns härlig seg. Jag borde egentligen ge mig ut idag igen, passa på medan förkylningen inte är alldeles över mig men jag tror att det får vänta lite. Jag är inte riktigt lika kry som igår... Får städa och plocka lite och laga en god middag istället. Mamma tipsade om köttgryta med högrev så jag tror att det får bli något liknande.

Fast soffan känns faktiskt mer lockande än vanligt. Benen har gosat in sig i fleecefiltens mjuka ovansida och den andra filten har fallit över axlarna så jag ser ut som en enda njutande soffpotatis begraven i mitt filthus. Gu så skönt. Stoppar igång min Spotifylista som går under namnet Bokinspiration, låter långsamma toner fylla lägenheten och tänder ett par ljus. En tekopp, lugn och ro och allting blir liksom så rofyllt.

Jag tänker en hel del på saker och ting, min hjärna är liksom aldrig tyst och när den är som mest igång måste jag skriva upp allt för att kunna gå tillbaka och ta itu med tankarna som fanns där och då, bena ut dem. Det kan vara allt ifrån ett nytt träningsprogram till ett recept jag skulle vela prova, vad jag ska handla, till vem jag ska skicka kontrakten, vem jag ska fråga om leveransinstruktioner och att inte glömma bort faktureringen. En virrhjärna alltså. En produktiv virrhjärna. Mitt anteckningsblock på jobbet är helt full av krusiduller, men det jag skriver upp, det kommer jag ihåg. Men nu... nu tar jag bara ett djupt andetag, släpper alla tankar på dagen som varit, ja på allt annat som inte är här och nu. Fortsätter att lyssna på musiken, låter fingrarna formulera de ord som läcker igenom hjärnspärrarna... och bara är.