Oops, jag somnade visst på soffan. Johan med. Han ligger där än fast jag strök på honom och sade att nu går vi till sängen, klockan blev visst godnatt ändå. Gnisslandet avslöjar att tröttheten segrat så jag ligger här och väntar istället. Min vackra man. Med hans armar runt mig somnade jag på en gång. Mitt i ett kapitel och allt.

Jag är så inne i boken. Det är verkligen skriva skriva skriva som gäller nu. Timmarna bara försvinner. Sidorna adderas. 98 nya sidor och än har det inte ens börjat. Steg ett: Bara skriv, skriv, skriv. Steg två: Läs om. Allt. Fyll på, ta bort, läs om. Steg ett kommer att ta upp en stor del av mitt liv under de kommande veckorna känner jag. Mamma kommer hit imorgon så boken måste få vila. Suga åt sig kraft och liv. Jag drömmer om den. Jag ser den framför mig när jag blundar.

98 sidor. 98 bra sidor. Skriv, skriv, skriv. Jag har tid att reflektera sen. Nu ska jag bara få ner allting på papper. Den vackraste herrgården som finns, sommar, varma dagar i solen, gemenskapen vid frukostbordet och kärleken som lurar bakom hörnet. Vem vill inte ha det så. Nu är det bara titeln som fattas. Jag velar. Jag har en titel. Flera. Valet och kvalet. Men än är det ingen brådska. Det är 400 sidor kvar (300 då, så att folk fortfarande vill läsa) om allt det där och lite till, sex, tårar, hopplöshet, hjärtesorg, röjandet av flera hemligheter och till sist ett val. Ett litet hjärta som slår. Sen korrekturläsning, förhandsex. Ska jag göra en del eller två? Det är två delar i den gamla fast en magisk övergång som gör det till en enda. Men det är länge dit. Så jag kan vara lugn. Jag är lugn. Jag är lugn i ungefär 300 sidor till. Sen kommer den andra sidan fram.

Den sidan jag för första gången i mitt liv måste våga ta mig över och förbi för att kunna publicera min bok på riktigt. Att-våga-sidan.