Att kollegorna börjar sjunga julsånger på jobbet i mitten på mars känns ju sådär, men snön började dala innan lunch och den har ännu inte slutat. Hela världen är vit. Så mysigt :) Jag gick hem med The Man I Loved ekandes i lurarna, snön knarrade under fötterna och jackan och halsduken blev bländande vit på promenaden till tunnelbanan. Den låten är så himla, himla underbar, jag har haft den på min spellista hur länge som helst men det var först igår jag lade märke till det.

Hon har en röst som är så fantastisk så jag inte kan förklara det, jag vill skratta och hoppa som ett barn och jag vill samtidigt dra filten över huvudet och snyfta för att hjärtat brustit. Let it End från the Red Wedding i Game of Thrones när de högg huvudet av mina... favoritpersoner... som jag för övrigt fortfarande inte hämtat mig ifrån, har hon satt en text på. Musikvideon gav mig väldigt blöta ögon. Igen. Jag fick ont i magen. Igen. Som i somras när vi såg sista avsnitten och jag bölade hela natten efter det. Usch så hemskt. Och soundtracket till Game of Thrones har hon också gjort text av. Och Dragonborn i Skyrim. Aaah.

Jag skulle kunna lyssna på henne hela dagen. Och det är precis vad jag ska göra. Om och om och om igen medan ett experiment står på spisen. Jag är hundra tusen år och mil bort i tankarna. Tänk att musik kan beröra en så djupt, så fullkomligt, ända längst in. Ända in i själen. Game of Thrones är gudomligt och det i kombination med Karlienes röst... Detta är himmelriket. Himmel och helvete på samma gång. Klippet jag lade upp igår förkroppsligar just precis det. Och här är ännu ett.