Gårdagens lök till kotletterna gjorde att mitt blodsocker har svajat hela dagen och magen därför varit jättesur. Bokstavligen. Jag åt mitt första mål mat för dagen klockan tre. Jag var helt enkelt inte hungrig, blodsockret var högt och jag hade heller ingen matlust. Nåja såna dagar har man ibland. Efter jobbet åkte jag hem, åt, pussade på Johan, sprang till bussen för klockan var plötsligt väldigt mycket och jag höll på att glömma bort min tid hos frisören klockan fyra. Ja... Jag har blivit lat... Åka buss två kilometer och fyra minuter istället för att gå... Snacka om Stockholmssyndrom.

Nu tänker jag ta mig en lång dusch och sätta mig med boken. En sida framåt, två sidor bakåt, redigera, fortsätta. Så ser mitt bokskrivande ut för tillfället. När jag påbörjar ett nytt stycke går jag tillbaka en sida för att se om jag kunde sluta där eller om jag ska fortsätta ännu lite till, ändrar något de sade eller hur de rörde sig medan de pratade. Tonläget, ljuden, synen, allt sånt måste klaffa. Det går inte att använda yviga gester när man viskar lika lite som att man sitter med händerna knutna i knät medan man gormar. Typ. Den principen. Jag går tillbaka för att se att jag gjort rätt, skrivit rätt.  Jag vill få det rätt den här gången.

Det som gjorde mig så glad och inspirerad var att Johan och jag, liggandes i soffan, började prata om boken. Och han lyssnade. Han frågade, kom med följfrågor, jag berättade boken från min synvinkel... och det kändes så hima skönt. Att Jasmine är den där typiska, naiva tonåringen som tror på evig kärlek men som förändras noll till hundra och är i slutet en riktig tuffing som slåss för sin rätt, som slåss för kärleken trots att hon vet att den är förlorad. Att Johannes är tillbakadragen, karismatisk, mörk och mystisk, den där typiska killen man blir kär i, men att han ändå på något sätt är en bad guy. Det vet man ända sedan början. Han har sin herrgård som han har jobbat med att förvalta och bygga upp. Han kommer aldrig att  flytta därifrån, aldrig någonsin. 

Han har sina hemligheter. Gårdens hemligheter. Gårdens förbannelse. Varför dör alla kvinnor i barnsäng? Varför finns det inga kvinnor på gården? Vad händer med kvinnorna som stannar kvar, som gifter sig och flyttar in och blir gravida, med alla barn? Han dras till Jasmine som en mal till en lampa. Och hon dras till honom på ett sätt hon inte kan förklara eller ens förstå. Och han tvingas möta sina inre demoner, tvingas ställas mot sig själv, mot sin far och mot allt det han tror på, för att kunna ta emot den kärlek hon så villigt erbjuder honom. 

Det är en bok som inte finns. Alltså. Det är en bok jag inte läst förut, om ni förstår hur jag tänker. Alla böcker handlar om kärlek på ett eller annat sätt. Men den här speglar det på ett helt annat sätt. Den här speglar det på mitt sätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...