Hej! 

Jag är rädd att göra fel. Rädd att göra misstag som kommer förfölja mig, som kommer finnas i varje skugga, i varje mening jag läser, varje bok som ögonen vandrar igenom. Jag är rädd att misslyckas, att göra fel. Jag har ingen skev självbild och tror att jag är bättre än vad jag är, tror inte heller att jag är så grobianiskt omtyckt så alla i hela världen drömmer om att leva mitt liv. Varför skulle jag det? Den självkänsla jag har säger mig att jag är bra ändå, att jag duger precis som jag är. Självförtroendet är inte så högt. Jag är feg. Perfektionist, hopplös romantiker som tänker med hjärtat, aldrig med huvudet. Jag är rastlös, orolig, haft ångest i flera år och varit deprimerad fler gånger än jag kan räkna till, till och från i lika många år som ångesten har funnits där. Jag är inte perfekt och jag kanske är dum som erkänner mina brister, men så är det. Jag ältar på tok för mycket och ofta.

Tankarna har så klart slagit knut på sig själva nu. Jag vill inte göra fel, komma fram till fel slutsats, för det går inte att ångra, gjort är gjort. Det är en sak att vela, en annan att faktiskt göra det. En helt annan sak att göra det i blindo. Och det grunnar sig i grund och botten på rädsla att göra fel, att misslyckas, att ramla ihop och inte veta vart man ska fortsätta gå. Hur ska man någonsin våga ta steget? Höger eller vänster? Vägen delar sig, sakta men säkert, och det börjar bli dags att välja vad jag vill göra med mitt liv, med vårt liv, för jag vill inget hellre än att göra det tillsammans! ♥ Här, eller där? Eller någon annanstans? Eller inte alls? Kastar jag bort en möjlighet och tar en annan så kommer den första möjligheten kanske aldrig komma tillbaka, och grabbar jag istället tag i den så kommer jag inte veta vars den andra möjligheten skulle ha lett. Åh beslutsångest! Beslutsångest deluxe!

Följa mitt hjärta, det som för en gångs skull hamrar fort av rädsla, ovisshet, maktlöshet, vilja, längtan, oro, glädje, sorg, smärta? Eller följa min hjärna och höra ekot från hjärtats jämmer som med tiden kommer ebba ut och nästan försvinna, förr eller senare? Vad jag än väljer så kommer det kännas i obeslutsamhetskanalerna. Höger... eller vänster? My ass this is hard.

You were given this life because you are strong enough to live it. Jo eller hur, jag känner mig verkligen jättestark just nu för tillfället när jag inte ens kan bestämma mig för en liten enkel sak. Herregud alltså. Är det en prövning? Ett äventyr i sig? Varför är det så svårt att bestämma sig? Varför?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...