Hej!

Ibland får man gnälla. Ibland får man vara en riktig bitterfitta. Ibland får man ta mer än man ger för att orka. Ibland får man inget annat än tystnad, där vissa förväntar sig att allt är tip top och precis som vanligt. Jag kan räkna på ena handens fingrar hur många som på riktigt frågat, "hur mår du nu?" sedan jag opererades. Och det är det jag tänkte gnälla om.

För att besvara mina "vänner" på den frågan. Jag mår skit. Det gör ont, det värker överallt, matlusten finns inte, jag känner nästan inga smaker - allt smakar papper, jag ältar, oron har vuxit sig så stor att jag blir rädd både för mig själv men också att gå utanför dörren. Jag är rädd för allt för att jag har förlorat så mycket. Jag har förlorat tron på mig själv, mitt självförtroende, min självkänsla, jag kan knappt göra mig förstådd för att orden fastnar i halsen och slår knut på tungan. Kort och gott - jag mår skit även fast jag ler och låtsas vara sååå glad och låtsas att allting är precis som vanligt.

Det är inte som vanligt. Jag står mitt i en livskris och vet inte hur nästa steg ser ut. Ärligt talat. Jag har inget svar på min egen fråga. Sen gör det så vansinnigt ont när folk stampar mig på tårna, spännet blicken i mig och vänder allt det mot mig, fastän de inget vet för de har inte frågat. Det får mig att kura ihop mig till en boll och krypa tillbaka till hålet jag kom ifrån och som jag trodde att jag kunde lämna bakom mig. Men jag kryper tillbaka dit, gömmer mig i mina egna tankar, för stunden. Det är bättre så. Man kan inte bli sårad av andras tystnad där. Man kan inte låtsas att andra bryr sig, för man känner ingenting. Inte där. Man bara är. Och väntar på att allting ska bli bättre.


Jag vill inte tvinga folk att bry sig, att ställa upp och lyssna på mitt gnäll. Jag vill inte slänga fram mina problem i deras ansikten, inte ringa dem för att klaga och bara ge dem dåligt samvete. Det enda jag skulle velat är att någon, någon gång frågade mig, och verkligen menade det: "Är du okej, Jennie?"

 

Catta

29 mars 2013 23:14

Jag har totalt missat din operation, vad för op har du behövt gå igenom? Kramar i massor till dig!! Du är en stark tjej så det här kommer gå strålande, du blir bara ändå lite mer stark av detta.

Jennie Written Things

30 mars 2013 21:33

Tack för omtanken! Kram till dig :)

 

Josephine

31 mars 2013 21:06

DU GNÄLLER INTE! du är ärlig om hur du mår, du blundar inte för det utan ser verkligheten som den är just nu. för dig. för att kunna gå vidare måste man erkänna vart man har varit, hur man mått och hur hårt man fallit - det är styrka att berätta hur jävla dåligt man mår. Det är inget fel i att må dåligt, det är något naturligt man måste ta sig igenom i livet. Man mår dåligt, man läker och sen fyller man hjärtat med lycka och skratt. Kämpa på! Kram

http://j-phine.bloggplatsen.se

Jennie Written Things

31 mars 2013 21:38

Du är så härlig så man skulle vela ge dig en stor kram bara för att du är så underbar! Tack för din fina kommentar!!

Du har så rätt! "The people who laughs the most have felt the most pain" är ett ordspråk jag tycker är passande i många lägen. Vi är ju bara människor - vi borde inte blunda för saker vi känner eller trycka undan känslorna... Man mår såå mycket bättre efter att man ventilerat sig oavsett om det handlar om någonting stort eller litet. Och det finns så många som bryr sig om man bara skulle öppna ögonen, man är aldrig ensam :) Stor kram!

 

J

1 april 2013 14:06

Man behöver gå igenom svåra perioder, må dåligt och känna att hjärtat svider. Annars tror jag lätt att man missar de stunder som i livet som är extra fint. Och man behöver tömma hjärtat på allt ibland för att kunna fylla på med nytt, växa och utvecklas på alla nivåer. Det du tar dig igenom just nu är tungt, jag vet. Det är först nu, efter tre år, som jag börjat acceptera allt på ett sätt, det jag gick igenom. Och även om jag har läkt, och fortfarande läker, ärren finns kvar. Men jag tror det är viktigt att man inte glömmer bort. Det gör en till den man är idag genom att ta sig förbi de stunder i livet som svider lite extra.

Du verkar vara så jäkla go, du har rätt inställning och hjärtat på rätt ställe! Kramar

http://j-phine.bloggplatsen.se

Jennie Written Things

1 april 2013 14:37

Jag tror att om man aldrig möter motgångar och lär sig hantera dem så kan man heller aldrig växa som människa. Det är motgångarna som gör oss starkare, som får oss att kämpa för dit vi vill och det vi vill ha. Man ska försöka komma ihåg att aldrig ge upp hur hopplöst det än verkar. Tack för dina kloka ord, jag hoppas att jag också kan blicka tillbaka på hela det här om ett år, två år, tre år, och veta att vad än som hände så var det värt det för jag gick starkare därifrån än jag kom. Kraaam! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...