Hej! 

Nu har man precis varit och sagt hejdå till alla fina jobbkamrater. Kontoret är stängt och det enda som återstår är köket, där många samlades för att småprata lite över semlor eller annat fika. Ingen stor träff, bara en slutgiltigt-hejdå-till-kontoret-samtidigt-som-vi-fikar. Det är så trist för Silja och kollegorna har bjudit på så himla många roligheter och äventyr, jag menar det, bättre kollegor finns inte, det har varit en familjär stämning där redan från början när man kom dit som en rookie.

Mitt äventyr började den 27/6 -11, Tjugo kända och okända ansikten fyllde upp utbildningssalen där en ung tjej och en kille stod längst fram och förklarade sig som utbildare, killen var dösnygg och mina ögon hade trillat ur skallen redan innan han hunnit säga sitt namn, precis som under arbetsintervjun två veckor innan då jag förvandlats till en dreglande pöl haha ♥ Och nu skulle han bli min utbildare, det bådade gott för ögonens hälsa ;-) 

Utbildningen var i två veckor, sedan fick jag och hälften av de övriga ett heltidsschema för fyra veckor framöver, jag var jätteglad och stolt över det och satte igång med the real deal. Jag samsades om topp-placeringarna bland statistiken efter två veckor, omedvetet, bara för att det var så förbaskat roligt och jag insåg mig vara bra på det jag gjorde! Efter en månad på Silja åkte jag hem till Johan för första gången efter att ha skrivit, mejlat och chattat med honom som en galning sedan utbildningen var slut. Det var den 27/7, och jag stod utanför hans dörr i en kvart och stampade, frustade och kved för att jag var så grobianiskt nervös över att ringa på dörren - herregud han är så mycket äldre än mig, så snygg, han vill umgås med mig av alla, han är min utbildare, min chef, alla de tankarna flög runt inuti skallen medan jag tog mod till mig och ringde på med svimningskänslan bakom hörnet haha! Jag var så fruktansvärt jävla kär i honom så jag inte visste vart jag skulle ta vägen! 

Men det blev såklart helt underbart ♥

Vi träffades varje dag i en vecka medan vi fortsatte jobba, sedan slutade han för säsongen för att åka iväg på en veckolång resa, kom tillbaka och vi umgicks i en vecka till, gick ut med att vi hade ett förhållande och Johan åkte iväg till Mariannelund en vecka efter det och jag ringde säljledarnas öron döva för att få jobba mer och fler pass och fortsätta även när jag började skolan. Mitt förhållande med Johan hade ingenting att göra med jobbet men jag var rädd för vad arbetskamraterna skulle säga, vad cheferna skulle tycka, men jag fick jobba kvar och jag har inte ångrat en dag sedan dess. Vilka härliga människor! Vilka härliga personer, vilket härligt jobb, det var så underbart kul att stiga upp om mornarna för att fara tillbaka och jobba. Efter skolan for jag och jobbade, på helgerna jobbade jag, hela tiden, i arton månader.

Det är svårt att tro att det är över, alla minnen man fått därifrån, att man inte kommer få några fler. Det är också svårt att tro att man kommer hitta lika fina jobbkompisar igen, lika härligt jobb, och det kommer jag aldrig göra. Silja var det bästa som hänt mig, för det förde mig till dem, till det jobbet, till en personlig utveckling, till inkomst och lön och bra statistik, till utbrändhet, stress och många skratt ihop med kollegorna, gammal som ung. Det förde mig till Johan, som jag aldrig någonsin ämnar släppa. Han är mitt allt och jag tror verkligen på det där de säger "Det står skrivet i stjärnorna/allting händer av en orsak/this was meant to be". Jobbet på Silja hände av en orsak.

De bästa arton månaderna jag någonsin haft, och nu är de över, det blir inga fler månader. Men desto fler blir det ihop med min älskade pojkvän, kille, karl, sambo, som jag träffade där på det jobbet. Ur askan ska någonting bra komma, någonting som visar att det var värt det, alltihop. Jag ångrar inte en dag på Silja. Inte en enda dag. All lycka till mina forna jobbkompisar på er färd framåt i livet, hoppas vi ses fler gånger. Ni är bäst och ni vet om det. Jag tycker så himla mycket om er alla! Tack för allt! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...