Hej! 

Åh vad less jag blir när jag läser om kriget mot jämställdhet och att pojkar kan ha rosa rum och flickor blåa, om ni vill ha det så, fina, måla era söners rum rosa om ni nu så hemskt gärna vill vara jämställda - jag kommer personligen ALDRIG att ha ett rosa rum åt min son därför att jag anser och kommer alltid att anse att ROSA = FLICKFÄRG.

(Efter en liten hint från Johan så säger jag följande: Jag menar självklart medan barnet i fråga är nyfödd och fram till den åldern när han själv kan komma med åsikter om vad han vill leka med och hur han vill att hans rum ska se ut, vill han leka med barbiedockor när han är fem år får han göra det, men så länge han är nyfödd och i den åldern han varken kan prata eller leka är det JAG som bestämmer färg, klädval och leksaksval... to those gnällspikar)

Jag tänker inte kasta ner ett lass med barbiedockor åt min pojke iklädd fina klänningar, men jag kommer att köpa vanliga dockor åt honom om han visar att han vill leka med dem, lika mycket som jag kommer att ge honom lego och bilar etc. Det är skillnad på att vara jämställd och att gå över gränsen. Pojkar kan leka med dockor, flickor kan leka med bilar, fine, men gå för fasen inte över gränsen och måla pojkrummet rosa och släng in massa Hello Kitty och barbiedockor, för det är inte okej. Det KAN vara så, absolut, men jag tror inte på det och jag skulle inte kunna göra det eftersom att jag anser att pojkar ska vara pojkar och flickor ska vara flickor MEN att de kan ha vissa gemensamma intressen - MEN medan de är småbarn så anser jag att det är MITT val att välja hur mina barn ska gå klädda och vilka leksaker de ska leka med. 

Jag hade inte ett rosa rum. Johanna hade inte ett rosa rum, vi hade samma rum med fem års mellanrum och det var vitt. Inte med mening eftersom att mamma och pappa (eller farfar, som bodde där tidigare, och hans familj) inredde det i vitt INNAN de fick barn. Spelar det någon roll vad man har fär förg på rummet? Nej, inte egentligen, men pojkar ska inte ha ett knallrosa rum, det känns fel, det känns bara så fel, kalla mig insnöad och antik i mina åsikter men för mig kommer rosa alltid vara en flickfärg.

Man ska vara öppen med åsiker, med att lära barnen alltifrån sy till att leka med bilar tex, men man måste ändå veta att det i grund och botten rör sig om två olika kön och vi kommer aldrig att bli jämställda. Männen kommer alltid att ha ett försprång i världen vad än vi kvinnor och feminister gnäller om, mina barn kommer alltid att vara en HAN och en HON och får jag veta att någon, dagislärare eller vem som helst, kallar dem för annat än vad de är oavsett sammanhang så kommer de personerna att få det rejält hett om öronen, det garanterar jag redan nu trots att barn inte hör till den närmsta framtiden.

Jämställdhet är en bra grej, men vi kommer aldrig att uppnå det i hela världen och jag tänker INTE sätta in mig själv i facket att jag är en könsneutral människa, för jag är kvinna med bröst och HEN gör mig bokstavligt talat förbannad. Hur svårt är det att skriva "han/hon" i en text? Varför måste alla texter helt plötsligt vara könsneutrala? Vad spelar det för roll i en krönika om statsministern handlar om en man eller om en busschaufför som är en man eller en läkare som är en kvinna, spelar det någon roll, det är ju bara BRA med manligt och kvinnligt, det betyder ju inte att männen inte kan vara läkare eller att kvinnan inte kan vara busschaufför? Varför trycka ner människorna med att kalla dem för hen? Jag vill inte bli kallad hen. Jag vill aldrig bli kallad hen.

Jag ville inte börja diskutera det här, men jag kunde inte hålla mig. Nu säger jag ingenting mer om den saken, för nu har jag ventilerat lite. Men för mig kommer världen aldrig att bli jämställd, ordet hen kommer aldrig att finnas i min ordlista, mina barn kommer att få rum inredda i den färgen jag vill, som jag bestämmer. Jag har växt upp så, och hur hemsk blev vår generation egentligen, hur mycket skada tog vi? Jag blev uppfostrad som en flicka. Jag kommer att uppfostra min dotter till en flicka och min son till en pojke. Jag menar inte att man inte kan måla någon detalj i pojkens rum i rosa, bara att det är liiiite väl magstarkt att göra hans rum till en riktig prinsessdröm. För det är, för mig, inte OK. Men det är mina åsikter.

 

krille

13 februari 2013 11:07

Själv uppfostrar jag min dotter neutralt. Hon har blåa kläder och leker mer med bilar än dockor. Men jag skulle aldrig måla min sons rum rosa. Där går gränsen. Barn är elaka och man vet aldrig vad som kan hända i skolan. Skulle aldrig medvetet göra min son till ett "moboffer".

http://alskadig.bloggplatsen.se

Jennie Written Things

13 februari 2013 11:17

Precis så jag också tänker. :) En dotter kan få leka med bilar och klä sig neutralt, det ger inte samma nagel i ögat för andra som om en pojke skulle klä sig i rosa och leka med barbiedockor. Nä, vill absolut inte heller göra/riskera så att min son blir till ett mobboffer...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...