Efter att ha försökt logga in på bloggplatsen.se i med min jävligt irriterande mobil konstaterar jag ännu en gång att jag hatar den!!! Vill nån ha en ty' rutten lire eg limegrön mobil får ni den gratis! Nokia N8, först till kvarn! Går inte ens att sudda med den, i alla fall inte i detta inlägg. Grrr vad arg jag blir! Tänkte skriva ett seriöst inlägg för en gångs skull, en men jag blev så jävla irriterad på min skittelefon så jag slutade ut det och säger istället god natt, enkelt och koncist, och enligt visst personer ska man ju heller inte uttrycka sina känslor i sociala medier... jag bör alltså inte berätta hur glad jag är över att jag har min Johan, min mina familjer, eller hur arg jag är på att vi alla på mitt jobb kommer att få sparken till veckan eventuellt... Men vad ska jag prata om istället då?

Snacka om snedvridna ideal, läs inte min blogggg då om det är så himla fel att skriva ner sina egna känslor på ens egna sida!! När jag faktiskt har skrivandets konst, yttrandefrihet, egna åsikter och tillräckligt mycket självförtroende för att stå för vad jag skriver! Lär dig stava ordentligt innan du prackar ner på mig och säger att MIN blogg och facebook har dagisnivå!!! Sär skrivning är aldrig kul och det om något är skit jobbigt att läsa, eller???? Du ser ju själv!  

Nåja, min mobil... vill nån ha den, ta den, jag hatar den och ni ser ju.... går jättebra att skriva!!! Not :-(

Hej!

Idag börjar skolan för många och det känns jättekonstigt att veta att jag inte längre hör dit, att all skola någonsin är över för min del, i alla fall för stunden. Mina arkeologistudier börjar på måndag, men det är både distans och halvtid och bara någonting att syssla med om dagarna, trots att jag ser väldigt mycket framemot att börja läsa just det ämnet. Under alla mina år i skolan har jag fått välja tre ämnen som jag verkligen ville läsa - jägarexamen (som jag senare valde bort), Engelska C och trafikkunskap. Tre ämnen på femtio!

I tvåan sade SYO:n att "du har för många poäng och får inte läsa fler ämnen", trots att flertalet ämnen gick att byta bort och alltså inte var obligatoriska. Jag ville så väldigt gärna läsa Svenska C för att utvecklas i mitt skrivande men icke, istället fick jag traggla alla möjliga videokurser jag inte var såå jätteintresserad av (men det gick faktiskt bra för vi hade en jättehärlig lärare!), och sitta i hundra miljoners med timmar på Media och fara land och rike runt för att fotografera och filma saker jag inte brydde mig ett dyft om - typ gruvan i Kiruna, Jokkmokk i -37 grader... när jag istället hade kunnat läsa Svenska C och Matematik B som jag väldigt gärna hade velat läsa... gymnasiet är ju för fasen ett ställe där man ska få välja sina egna ämnen! Min kusin gick Naturvetenskapliga programmet och hon bytte bort - om jag inte minns fel - det mesta av matten, fysiken och kemin, och en annan kompis som gick samma linje läste bara fordonskurser under sitt sista gymnasieår.

Men nejdu, inte jag, och det gjorde mitt sista år till ett helvete. Jag blev sjuk, först diabetes, sedan halsfluss fyra gånger om som till sist ledde till körtelfeber, ögoninflammation... och varje dag, om jag kom fem minuter sent, hade lärarna ringt mig tre gånger och frågat om jag över huvudtaget hade tänkt komma till skolan något mer, jag var ju sjuk så himla ofta nu för tiden. Inte så konstigt då jag var överhopad med stress och hade lärarnas ögon på mig hela tiden. Diabetesbesöken på sjukhuset såg de rött för, likaså om vi slutade elva och jag började jobba kvart i tolv - vi fick nästan alltid sitta över flera, flera timmar och jobba, till och med tillbringa helger, kvällar och lov på skolan och klippa en värdelös skitfilm om Norrbotten!!!

Nej, jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är att slippa det där, att nu bara göra saker som jag vill göra. Jag ska börja läsa arkeologi nästa vecka, jag har haft världens bästa jobb i fjorton månaders tid och jag har, om man nu kan säga det, hittat den person som jag inte kan leva utan. Igår när vi satt och spelade i soffan började han förklara hur man skulle göra nästa quest, men jag kunde inte sluta kolla på honom, jag bara låg där och såg på honom när han berättade, haha. Ord kan inte beskriva det jag känner för den människan, inte nu och inte någonsin. Medianerna kan fara och flyga, I don't give a fuck, de försökte krossa min egna vilja och min självkänsla men det lyckades inte, inte fullständigt. Jag är bättre än dem, starkare än de är. Och jag ler åt dem när jag ser dem på stan när de låtsas som att jag inte finns, till och med åt lärarna som ler och säger "heeeeeej!" men så fort man gått därifrån säger de något heeelt annat. Media var som ett dagis. Det var sista året på gymnasiet, last year of high school, men både lärarna och eleverna betedde sig som att det var dagisnivå på det hela.

Jag hade ett par ruskigt bra lärare där också, det måste jag erkänna. Främst i engelska, då jag lärde mig enormt mycket och utvecklades både som människa och i mitt tal och skrift, men även i filmämnerna där läraren var riktigt engagerad och jobbade för att få oss att bli det också. Jag önskar att jag kunde säga att lärarna på Media var bra, men det kan jag inte, inte när jag vet vad de säger bakom ryggen på mig och främst, framför ryggen. Jag gick därifrån den sextonde maj 2012 med högburet huvud och jag har inte vänt mig om en enda gång. Media är och förblir ett avslutat kapitel i mitt liv.