Hej!

Jag lever och mår bra, är för tillfället i Piteå hos mamma och hennes pojkvän på "rehabilitering", det vill säga utvilande och inte-göra-någonting-annat. Stannar nog ett par dagar, i alla fall tills man mår lite bättre, men det är fortfarande så sjukt jobbigt att verkligen inte göra någonting ansträngande eller någonting alls när jag skyndat runt i flera månaders tid... nu behöver jag inte ens diska, inte städa, bara sitta i min massagestol med en värmedyna på magen och ta det lungt... och andas. Haha, vem har tid med det egentligen?

Det man inte kan göra någonting åt, det behöver man heller inte stressa över. Får tänka så många, många gånger om dagen när stressen ändå, på något sätt, kommer smygandes och får hjärtat att hamra i bröstkorgen. Det som inte dödar det härdar och nog går det här över... så småningom, det är jag övertygad om! Det finns de som har de värre så jag ska inte klaga, för tillfället är livet faktiskt ganska okej och hjärtat slår i normal takt, och illamåendet har gått och lagt sig... hoppas, hoppas den håller sig borta för gott!!! :-)

  Du är mitt allt i världen, jag kan inte säga det nog många gånger. Hoppas det alltid är du och jag <3