Hej!

Nu tänker jag hoppa av glädje för nu är jag över bron och vad som än händer kan det inte förändra det som redan hänt, så jag vågar säga att jag nu har kommit på anledningen till mitt häftiga illamående dag ut och dag in! Nej, vi ska inte bli föräldrar (haha) och det är inte beroende på ångest, men glutenallergi! Hallelujah, jag kommer aldrig mer att kunna äta torrostade nötter, flingor, makaroner, spaghetti, kakor och allt möjligt gott men vet ni vad?! Det gör ingenting, för jag mår äntligen toppenbra igen och min energi är på topp!

Idag drog vi en kort sovmorgon och begav oss sedan mot Bjumis, där vi låg under ett par timmar och njöt av värmen och solen. Jag har blivit brun som en... kanelbulle efter helgens solarium och Bjumis-liggande och känner mig på riktigt som fem år gammal som för första gången på året får springa barfota på gräsmattan... eller något ditåt. Det är så skönt och härligt och bra att inte må illa längre att jag inte vet var jag ska ta vägen, möjligtvis till sjukhuset imorgon för att fastställa diagnosen och få lite koll på vad jag kan äta och inte. Idag lagade jag glutenfri pasta med pesto, bacon, kyckling, chili och babymorötter och jag åt tills jag storknade och inte en uns av illamående... inte heller igår, när jag köpte glutenfria skorpor och satt och käkade dem till middag.

Tydligen är det väldigt lätt att få glutenallergi om man har diabetes, så egentligen gör det inte mig så mycket att jag inte kan äta vetemjöl längre; det bör man heller inte göra när man har diabetes. Så det är win-win på det här, det enda som kan tyckas meningslöst är att jag inte vet hur allvarligt känslig jag är mot mjöl, om det går bra med pyttelite eller om jag inte alls ska närma mig det. Nåja, det får läkarna på sjukhuset avgöra, jag tänker leva livet från och med nu och kanske, ännu mer, tänka på vad jag äter i framtiden. Allting händer av en orsak oftast...

Nu tänker jag njuta, bara njuta av resterande sommar i kretsen av de som betyder allra, allra mest ♥ ♥ ♥