Hej!

Idag börjar skolan för många och det känns jättekonstigt att veta att jag inte längre hör dit, att all skola någonsin är över för min del, i alla fall för stunden. Mina arkeologistudier börjar på måndag, men det är både distans och halvtid och bara någonting att syssla med om dagarna, trots att jag ser väldigt mycket framemot att börja läsa just det ämnet. Under alla mina år i skolan har jag fått välja tre ämnen som jag verkligen ville läsa - jägarexamen (som jag senare valde bort), Engelska C och trafikkunskap. Tre ämnen på femtio!

I tvåan sade SYO:n att "du har för många poäng och får inte läsa fler ämnen", trots att flertalet ämnen gick att byta bort och alltså inte var obligatoriska. Jag ville så väldigt gärna läsa Svenska C för att utvecklas i mitt skrivande men icke, istället fick jag traggla alla möjliga videokurser jag inte var såå jätteintresserad av (men det gick faktiskt bra för vi hade en jättehärlig lärare!), och sitta i hundra miljoners med timmar på Media och fara land och rike runt för att fotografera och filma saker jag inte brydde mig ett dyft om - typ gruvan i Kiruna, Jokkmokk i -37 grader... när jag istället hade kunnat läsa Svenska C och Matematik B som jag väldigt gärna hade velat läsa... gymnasiet är ju för fasen ett ställe där man ska få välja sina egna ämnen! Min kusin gick Naturvetenskapliga programmet och hon bytte bort - om jag inte minns fel - det mesta av matten, fysiken och kemin, och en annan kompis som gick samma linje läste bara fordonskurser under sitt sista gymnasieår.

Men nejdu, inte jag, och det gjorde mitt sista år till ett helvete. Jag blev sjuk, först diabetes, sedan halsfluss fyra gånger om som till sist ledde till körtelfeber, ögoninflammation... och varje dag, om jag kom fem minuter sent, hade lärarna ringt mig tre gånger och frågat om jag över huvudtaget hade tänkt komma till skolan något mer, jag var ju sjuk så himla ofta nu för tiden. Inte så konstigt då jag var överhopad med stress och hade lärarnas ögon på mig hela tiden. Diabetesbesöken på sjukhuset såg de rött för, likaså om vi slutade elva och jag började jobba kvart i tolv - vi fick nästan alltid sitta över flera, flera timmar och jobba, till och med tillbringa helger, kvällar och lov på skolan och klippa en värdelös skitfilm om Norrbotten!!!

Nej, jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är att slippa det där, att nu bara göra saker som jag vill göra. Jag ska börja läsa arkeologi nästa vecka, jag har haft världens bästa jobb i fjorton månaders tid och jag har, om man nu kan säga det, hittat den person som jag inte kan leva utan. Igår när vi satt och spelade i soffan började han förklara hur man skulle göra nästa quest, men jag kunde inte sluta kolla på honom, jag bara låg där och såg på honom när han berättade, haha. Ord kan inte beskriva det jag känner för den människan, inte nu och inte någonsin. Medianerna kan fara och flyga, I don't give a fuck, de försökte krossa min egna vilja och min självkänsla men det lyckades inte, inte fullständigt. Jag är bättre än dem, starkare än de är. Och jag ler åt dem när jag ser dem på stan när de låtsas som att jag inte finns, till och med åt lärarna som ler och säger "heeeeeej!" men så fort man gått därifrån säger de något heeelt annat. Media var som ett dagis. Det var sista året på gymnasiet, last year of high school, men både lärarna och eleverna betedde sig som att det var dagisnivå på det hela.

Jag hade ett par ruskigt bra lärare där också, det måste jag erkänna. Främst i engelska, då jag lärde mig enormt mycket och utvecklades både som människa och i mitt tal och skrift, men även i filmämnerna där läraren var riktigt engagerad och jobbade för att få oss att bli det också. Jag önskar att jag kunde säga att lärarna på Media var bra, men det kan jag inte, inte när jag vet vad de säger bakom ryggen på mig och främst, framför ryggen. Jag gick därifrån den sextonde maj 2012 med högburet huvud och jag har inte vänt mig om en enda gång. Media är och förblir ett avslutat kapitel i mitt liv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...