Hej! 

Nej, tydligen ska man inte säga hej förrän man är över bäcken före det att man passerat den med tjugo mil. Igår kväll fick jag åka in till sjukhuset då jag blev helt konstig, började skaka okontrollerat och mådde så illa så jag inte visste var jag skulle ta vägen. Läkarna tog en massa prover och konstaterade magkatarr/magsår efter långvarig stress... att jag helt enkelt har stressat för mycket, för länge och att kroppen höll på att bryta ner sig själv och att det var därför jag mådde illa hela tiden (!!!). 

Det enda botemedlet blev tabletter mot illamående och en ordination om att ta det så lugnt som möjligt under ett tag framöver så att kroppen kan återhämta sig, absolut inte stressa och inte göra någonting annat än det jag själv vill och känner för. Jag har stressat så länge att jag har glömt hur det känns att ha vilopuls, att bara sitta ner och ta det lugnt. Men det ska det från och med nu bli ändring på, för jag tänker inte dö i förtid av att hjärtat inte orkar. Jag löper ingen som helst risk att dö i nuläget haha, men om jag skulle fortsätta stressa så skulle inte min kropp tacka mig, den sak är säker. Så från och med nu är det... lugna puckar som gäller. Det som händer i framtiden kan vi inte styra över, utan det enda vi kan förändra är nuet. Och det är vårt mål att göra vår tid här på jorden till det allra bästa för vår egen del... något som jag nu tänker försöka göra. Ingen stress, inget högt tempo, bara det jag vill göra.

Och jag tänker använda den tiden till att köpa mig ett staffli, tomma ark papper och färg och bara sitta framför duken och skapa. Det är dags att göra det jag själv vill göra, och är det någonting jag kan göra bra annat än att skriva så är det att måla. Jag är inte lika bra som Johan, men det spelar ingen roll. Ur askan kommer något starkare och bättre att skapas. En bättre framtid för oss allihopa. ♥