Hej!

Jag tänkte svara på en kommentar jag fick idag, angående HEN och männens värld.

Jag tror att "Sofia" missförstod mig i mina tankar och åsikter. Jag och min Johan är på samma plan i livet, städar precis lika ofta som andra människor gör, han lagat mat lika ofta som jag gör det och vi är oerhärt jämlika - men jag tvingar honom inte till någonting. Jag kan förstås be honom att laga mat, diska, städa, men det handlar inte om det, vi är som vilka andra, normala par som helst. Jag hatar däremot kvinnor som förändrar männen så fort de blivit tillsammans, tvingar honom att baka, städa, laga mat, nedvärderar honom, pikar på honom inför deras vänner, tex "ja min man han är så så fruktansvärt korkad, han dammsuger inte ens ordentligt!"

Jag kommer aldrig någonsin att kväva honom på det sättet, jag kommer aldrig att vela bli en domderande hustru som gnäller, pikar, skriker och tjatar på honom att göra si och göra så. Han är som han är, och jag föll för honom utan att veta att han har dåligt morgonhumör eller risig mage, tex (även om han nu inte har det), jag föll för honom och blev kär i hans yttre och inre egenskaper och jag kommer aldrig, jag säger då det, ALDRIG förändra honom till att "lyda" mig och göra det JAG ber honom om "klipp häcken nu älskling, jag har så ont i huvudet, och vi ska faktiskt få besök snart", "klipp gräsmattan nu, mamma kommer snart", "töm diskmaskinen älskling, det måste göras. Nu" etc etc. Klart att jag ber honom om saker, men jag gnäller inte och jag tjatar definitivt inte. Om han ber mig städa är en sak, men jag tänker aldrig tvinga honom att göra det lika lite som han inte tvingar mig att göra det. Alltså, ingen av oss TVINGAR den andra att göra någonting, herregud! Jag får låta disken stå i en månad odiskat om jag vill!!! Och det får han också! Jag skiter blanka fan i hur ofta det städas, och det gör han också. I alla fall i teorin, haha.

Det jag menade med mitt inlägg var att jag behöver en trygghet, en stabil punkt i mitt liv, en stöttepelare, även om jag är oerhört självständig. Och att veta att Johan finns där, att han ibland påminner mig om att plocka upp mina kläder eller diska undan middagen jag just lagat, det är för mig en ofantlig trygghet som ger mig lugn. Det hade varit likadant om jag varit ihop med någon som hette Staffan, Kalle, Henrik, Christoffer, så det handlar inte om att jag underkastar mig honom. Jag tycker om att han "ser efter mig" och att han är så fantastisk som han är. Vi är som vilket annat par som helst och jag är ledsen om mina åsikter i det förra inlägget var på något sätt missvisande.

Helt enkelt, vi är jämnlika, vi har i det mesta samma åsikter och jag tror allvarligt att han är den människa jag väntat på hela livet. Men det är han som är the man, det är han som ska "ta hand om" mig och vår eventuella familj MEN om han vill vara hemma med barnen (nu tänker jag vääääldigt långsiktigt, barn finns inte på kartan än på många år) så får han absolut vara det och ingenting skulle göra mig gladare än om vi delade på bördan. Jag älskar honom, jag respekterar honom, jag värdesätter honom och jag vet att allt det där är besvarat, att det är samma för honom. Det gör mig bara glad att han bryr sig tillräckligt mycket för att vela ta hand om mig, att han bryr sig om min kroniska sjukdom och ser till så att jag äter ordentligt och rör på mig och allt sånt. Hur skulle jag någonsin kunna förändra honom till en toyboy/boytoy som gör allt jag ber honom om? Hur skulle jag någonsin kunna förstöra hans liv och hans livsgnista och den han är? Förstår du?

Update:
Och nej, jag är inte trångsynt och jag tänker inte som en gammal mormor, jag tänker med hjärtat. Och det kan både vara bra och dåligt, men helt enkelt, jag vill inte förändra Johan till någon han inte är. Jag vill att han ska vara den sprudlande glada, snygga, fruktansvärt underbara karl han är även fast han är ihop med mig, jag vill att han ska vara densamma person även fast vi har varit ihop länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...