Det känns som att tiden rusar förbi. Jag har redan varit arbetslös i en månad liksom. Jag tycker det är jobbigt med jobbsökandet, att våga, att inte veta exakt vad jag vill syssla med om dagarna. Tänkte ju läsa till kostrådgivare itll hösten och jag vill verkligen våga, men jag vet inte hur det går med det... dels kostar det pengar och dels är jag fastnaglad i golvet och behöver en rejäl känga åt rätt håll. Men efter att jag fått mitt licens har jag som dröm att skapa en kokbok, att komma in i verksamheten att hjälpa folk må bättre, äta bättre.

Fast å andra sidan känns det som, vem skulle gå till en tjugoåring som de tror bara läser innantill, rätt upp och ner från regelboken, bara för att jag är så ung och oerfaren? Jag hatar de orden nästan mer än liten och söt. Folk skulle skratta åt mig. Okej, låt höra, skulle de säga, vad ska lilla jag äta för att få ordning på min övervikt etc. Skulle du kunan vara så hemskt vänlig att svara på det? De vet inte att jag har diabetes. Att jag övervunnit min sjukdom genom att äta rätt. Att jag har överlevt genom att äta rätt och att jag VERKLIGEN vill hjälpa andra på traven, att må bättre, att överleva! Rätt kost gör så mycket! Jag har vilja, motivation, kunskap, erfarenhet... men åldern emot mig. Hur gör jag? Hur går jag vidare? Hur skaffar man sig ett klientel? Fan, vad jag längtar! Vad jag drömmer om det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...