En höstpromenad senare sitter jag i soffan med en tom tallrik framför mig. Ja alltså den var full för en stund sen men nu är magen proppad istället och jag är full av ny energi. Grillspett med gräslök-sås, mumma. Jag har nu ätit mina mediciner i fem dagar, inne på den sjätte nu, och trots att jag mått såååå illa av dem känner jag mig mycket piggare. Igår trampade jag på ordentligt på gymmet och med svetten som rann ner i ögonen och i öronen och på cykeln spurtade jag igenom den boksavliga milstolpen på 20 minuter och ett par sekunder och jag var så jäkla stolt. Ett delmål avklarat, så himla SKÖNT. Orken, musklerna och lusten kommer tillbaka för varje träningspass. Heja heja!

Jag har också märkt att magen mår bättre om jag går ut och promenerar varje dag. Inte så konstigt egentligen, vem mår bra av att sitta still hela tiden? Om inte kroppen gör det gör knappast magen det. Igår blev det en och en halv timme ute längst efter Rönningesjön i sköldpadde-takt enligt Endomondo haha! Jag fotograferade, ritade, andades, satt på en bänk och fick fallande, gula löv över mig och allt såg ut som ett sagoland. Jag älskar höstens färger :) 

Tänk att gifta sig på hösten... Ta sina bröllopsbilder under en ek... ek på hösten är för övrigt det vackraste jag sett. Ekar finns inte hemma. Ekarnas gula löv finns inte i Kalix. Därför är jag helt hänförd av det som händer utanför fönstret just nu. En hel värld som exploderar i färg. Jag och Johan under en ek. Någongång. En gul ek. En ek som denna. Jag är kär, såld, hänförd, mållös. Jag har inget jobb och det är hemskt, men... allt annat... det är bara så... avslappnat, lyckligt. Det bara är.