En sexkilometersrunda till Rönninge by och 1900-talets början med spegelblank sjö, regn och det bästaste sällskapet är precis gjort. Johan är ledig idag och vi har inte gjort någonting nästan haha, legat i sängen till ett, jag lagade lunch, vi (jag) såg Top Model medan herrn städade badrummet (brukar alltid vara jag som städar nu när jag går hemma om dagarna så jag är så tacksam över att han gjorde det nu fastän han var ledig), sedan gick vi ut och nu dricker vi te med äppelpaj, spelar xBox och jag lyssnar på keltisk musik igen och bara... njuter. Idag har jag mått så himla bra, som alltid när Johan är ledig :) 

Hörde och såg att det har snöat rejält hemma. Centimetrar. Jag ryser ända in i märgen. Första snön är mysig, den som lägger sig i ett par centimeter och färgar hela världen vit, den som gör att man halkar i väg till bussen i tennisskor som jag envisades med att ha hela vintern igenom i ettan på gymnasiet. Men sen är den bara kall och varar i månader. November, december, januari, februari, mars, april. Förra året kom snön i början av december, förrförra var älven fortfarande öppen den 26 december (rekord!) och året dessförinnan kom snön den tionde oktober och banne mig den stannade till april, men då blev det å andra sidan tropisk värme hela maj med trettio grader i fyra veckor. Älven gick redan i april, den 28, förra året och det var också rekordtidigt. Folk hade inte ens hunnit börja rösta på när älven skulle gå förrän Lions båt befann sig vid fisket och varenda en i bussen ställde sig upp och bara what the fuck redan? när vi var på väg hem från skolan.

Jag har stor lust att avboka min hemresa nu på onsdag. Snön är bara mysig under advent och jul. Men samtidigt är det ju så jag är uppväxt, jag föddes under årtiondets snöstorm en söndag i april och vi har blivit insnöade en gång med en halvmeter snö och tog oss inte ut. Det har varit så kallt så det har svidit i ansiktet och i lungorna när man försökte andas och temperaturen låg på minus 42 grader. Håret frös och ögonbrynen frös och skäggen frös och allt blev vitt. Men nog tusan gick skolbussen ändå, samma tid som vanligt. Och nog tusan gick vi till skolan ändå. Vi behövde kanske inte direkt vara ute och leka på rastera om vi inte ville, men vissa var faktiskt utomhus trots det. Typ jag. Vintern 2011 - när snön väl kom - var det 30 minusgrader från börja av januari till långt in i februari nästan konstant. Och tydligen cyklade Johan till jobbet ändå! 

Så nja. Jag tror jag behåller min hemresa som den är. Jag längtar hem sååå mycket. Jag skulle nästan säga att jag längtar hem till snön också. Fast den råa, kalla luften här idag var faktiskt inte så dum den heller. Klar, frisk höstluft med antydan till snö i luften. Snart kanske. Om det ens snöar här. Vi får vänta och se, helt enkelt.

"And when the snow begin to fall..."