... tänkte jag för mig själv efter att ha skickat ytterligare en jobbansökan. Jag reste mig upp, slog igång lugn musik och duschen, radade upp sminket, min VS-hudlotion och body misc vid spegeln, rakhyveln och pincetten bredvid... magen är arg på mig och vill inte sluta blåsa upp sig, blergh. In i duschen, varma strålar... solljus utifrån, Yiruma spelas långt bort... Det här brukar hjälpa när magen är upprorisk. Tankar på där och då. På att ringa hem, till pappa, till farmor och farfar, på träningen som inte blir av på grund av magen...

Tankar på... Vad ska vi äta till middag? Korvstroganoff? Åh så sugen jag plötsligt blev. Potatis!!! Mums! Och korv! Hmm. Sugen på mat. Galet, djuriskt sugen. Darrar inte benen också? Svimfärdig, what? Neeej inte nu jag har ju schampoo i håret! Aaaah.... rusade ut i köket utan att bry mig om handduk, hittade ett wienerbröd, en kanelbulle, dråsade ner i soffan med blodsockervärde åt helsike för lite och schampoo i håret och blöt som en hund och gott var det nåt så förbaskat. Diabetes i ett nötskal... jag var så inne i jobbansökan att jag glömde känna efter hur jag mådde ;)

Nä nu ska jag nog gå och skölja ur håret, haha. Snart. Sockret ska bara... höjas lite. Händerna sluta darra. Jag hatar att bli låg. Man är så hjälplös. När det går nog långt. Blergh. Duscha, smörja in mig, sminka mig, borsta barret uppe på huvudet och ringa hem. Vardagslyx. Jag är nog född i en sjö. Inget lugnar mig så som vatten. Och ja. Blir jag nog låg skulle jag till och med kunna äta sjögräs. Haha. Nu ska jag gaska upp mig.