Hej! 

Jag håller på att läsa i ett forum på Familjeliv om en tjej som är trött på allergiker och inte visar det minsta hänsyn för de som faktiskt är allergiska, hon tänker prompt fortsätta äta sina nötter till frukost och ta med dem i handväskan fastän det finns en på hennes jobb som DÖR om han känner lukten av nötter (luftburen allergi). Hur respektlös får man vara på en skala utan att buras in...? Vad är det för fel på människor? Vi allergiska har inte bett om att bli det. Vi har inte bett om att ta omvägar runt mat, att måsta fråga restaurangpersonalen vad maten innehåller eller be våra vänner med katt att sanera huset innan vi kommer på besök.

Det kallas hänsyn. Jag bjuder inte på nötter om det kommer någon som är allergisk. Jag bjuder inte på mat som innehåller mjölk till en intolerant/allergisk, lika lite som jag trycker upp en chokladmuffins i ansiktet på en som är glutenintolerant eller allergisk mot ägg. Jag är hyperallergisk mot katter, jag TÅL dem inte och jag kan dö av dem. Att våra vänner som äger två katter städade huset samma morgon som vi skulle komma är jag evigt tacksam för och glad! Mer än så var det inte, drog ett par drag med dammsugare och golvmopp och öppna fönstren i nån timme så att den värsta lukten försvann och sen kunde jag komma dit och hälsa på, skratta och prata. 

Jag känner av om folk har katt på deras kläder och på deras hår, jag blir täppt i näsan och det klämmer igen luftrören så att jag måste luta huvudet bakåt för att få luft om det vill sig så illa. Ändå finns det folk som inte förstår min allergi. "Det är ju bara att ta allergipiller eller gå ut en sväng", nä det är inte riktigt så enkelt men ibland offrar man sig, ibland offrar jag mig. Jag ligger utslagen i en vecka senare och har mycket svårt att andas men ibland är det värt det. Men ingenting gör mig så glad som när en kattmänniska har städat huset eller öppnat fönstret eller grillar och äter mat utomhus för att jag ska kunna känna mig så normal som möjligt, för att vara snäll, visa respekt och hänsyn. Så gör riktiga vänner. Så gör riktiga, hederliga medmänniskor. Det är inte så svårt att rolla av sina kläder om man ska till jobbet eller på fest och en sådan enkel sak betyder hela världen för oss allergiska. 

Katter är hur underbara som helst och jag skulle verkligen vela mysa med en sån, men jag håller mig för det mesta ifrån det. Min allergi är inte direkt dödande, men den är livsfarlig utan medicin. Självklart kan jag umgås på stan med en kattmänniska, då får jag knappt någon allergi alls, och det känns helt underbart. Men det finns de som faktiskt dör av det, det finns folk med så pass starka allergier. Att visa hänsyn kostar ingenting. Att visa respekt kostar ingenting - det ger dig i bästa fall en tacksamt leende i retur. Vi kan inte råför vår allergi, men vi vill hemskt gärna leva lika länge som du, den allergifria, kommer göra och det vore hemskt tacksamt om allergenerna kunde förebyggas :)

 

Vicand

7 november 2013 13:29

Bra inlägg. :) Jag håller med dig till 100 procent. Själv så har bara tillfällig allergi.
Jag brukar att tänka på att rulla av kläderna innan jag går hemifrån.
Jag förstår inte hur tjejen kunde skriva något sånt, det är respektlöst. Man ska respektera människor. Undra om hon ens har tänkt att det kunde ha varit hon som var allergisk, jag slår vad om att hon hade velat att folk skulle visa hänsyn i så fall.
Jag tror att vissa glömmer ibland att tänka på att det finns dem som är allergiska och tar för givet att alla tål allt. Det är när man själv lever i det som man blir mer uppmärksam. Jag tycker att detta ämnet bör tas upp oftare. I januari så blev jag förkyld och sen fick jag nässelutslag, blev tillfällig laktosintolerant. Jag tål fortfarande inte det helt och hållet. I början var det jobbigt att inte kunna äta mat som ej var tillagad och sötsaker med laktos i (nästan allt innehåller laktos). Det var så mycket som jag inte kunde äta längre. Jag slutade att äta godis helt så efter ett tag började jag att frossa i mig choklad blandat med mandelmassa (laktosfritt) bestämde mig för att försöka att hitta godis alternativ utan laktos, började äta laktosfritt godis. Mina föräldrar tyckte det var jobbigt att köpa laktosfria livsmedel till mig. Det var skönt att jag slapp undvika laktos helt, kunde äta det i lagad mat. :)
Mamma har diabetes och hon styrketränar, hon har haft den i över 20 år, hon kämpar.
Har du testat att ha nakenkatt? :)

http://vicand.bloggplatsen.se

Jennie Written Things

7 november 2013 16:52

Underbar läsning! Jag förstår dig precis då jag själv blev laktosintolerant som tolvåring (till följd av IBS) och inte längre ville äta någonting som innehöll mjölk, då jag mådde såååå illa. Sen fick jag diabetes och kunde inte äta någonting med socker heller, och all mat och livsmedel i princip innehåller socker och eller mjölk...

Det är bara att fortsätta kämpa, att härda ut, numera finns det ju så himla många bra laktosfria alternativ och det går att leva ett fullt normalt liv utan avvikelser... om ens medmänniskor som vill bjuda på middag gör det så laktosfritt som möjligt :) Respekt och hänsyn är för mig det viktigaste i livet. Lite omtanke gör så mycket. Tack för din kommentar!

 

Vicand

11 november 2013 08:52

Usch vad jobbigt:( Det bästa är att acceptera läget och kämpa på. Ja det är bra att det finns stort utbud av livsmedel, jag är glad att jag slapp dricka sojamjölk eller havremjölk som var alternativet förr.
Jag tycker faktiskt att den laktosfria mjölken och glassen är mycket godare än den med laktos i. :) Ja det gör de:)
Jag tycker du är duktig som kämpar och håller igång fast det är mycket svårare att träna (planera insulinet för dagen, äta rätt, ta rätt mängd insulin med mera), ja du vet. Sen att du har andra typer av olika allergier gör ju inte det lättare. Fortsätt kämpa :)

http://vicand.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Påsken är här och alla barnen Isaksson är samlade med sina respektive. Jag har suttit ute i stugan mot solväggen och halstrat korv med mina nära en förmiddag när solen sken. Ansiktet värmdes upp av vårsol och av deras skratt och historier. Sedan sp...

  Livet rullar vidare. Vi arbetar båda två som förskolepedagoger, lärare, lärarassistenter, elevassistenter, resurs, extra resurs, resurspedagog, fritidspedagog... Vikarier alltså. Det är faktiskt väldigt roligt och man kan i stor mån välja sin ege...

Igår träffade jag en stor valp-Rottweiler som var så fruktansvärt fin med tjock, härlig päls och som tryckte sig mot mig när jag kliade honom på rumpan. Det fick mig att vela ta upp erbjudandet om vaccination mot min extrema kattallergi, vilket går...

Klockan är bara lite över 22 men vi och jag har legat i sängen sedan bastun som blev en lång dusch halv nio. Bastun startade inte, den jäkeln. Eller den startade men den blev inte varm. Så mycket att vänja sig vid och lära sig när man just flyttat in...

Vi tar allt en dag i taget. Även om de mentala listorna är långa, fyllda med text och saker att bocka av en efter en. Jag älskar listor. Alltid gjort. Aldrig varit tillräckligt strukturerad för att ha koll på dem, men vad gör det, listorna skrivs änd...