I morse när väckarklockan började ringa ville jag helst snooza hur länge som helst. Det var mörkt ute och jag frös när jag lämnade sängen, Johan var så mysig innan han for och näe, bara liiite till... men väl på språng gick det hur bra som helst, jag såg framemot att fara och jobba och dagen gick fort. Köpte en Celsius på vägen hem, tog tag i väskan och for raka vägen till gymmet. Och fy faaaan vilket bra pass det blev! Orkade prestera dubbelt upp, ökade i vikt på alla maskiner och jag blev aldrig sådär utpumpad och illamående som jag brukar bli. Jag vet inte om det hade med drickan att göra eller en god natts sömn eller en kul dag på jobbet, men åh det kände så... fantastiskt!

Nu sitter jag i soffan framför xboxet och Fable 3 som jag köpte på Sci-Fi mässan i förrgår. Fortfarande överpigg haha, full av inspiration och motivation över allting, träningen, hälsan, böckerna. Jag skulle läsa ett par sidor av ett manus idag och jag satt där i en timme och läste den från början till slut, så himla bra skrivet, och nu vill jag själv börja om på ny kula med mina texter och publicera dem. Jag är inte sämre än de böcker jag läser på jobbet. Jag är inte sämre än någon annan. Jag är givetvis inte bättre heller, men nu har jag fått bevis på att mina verk duger lika bra som någon annans och åh, nu har jag tusen bollar i luften som jag vill göra på en och samma gång.

Jag hoppas det håller i sig nu. Länge. Jag fick en nytändning genom mitt nya jobb. Det öppnade nya ögon. Nya dörrar. Nya fönster, nya världar. Jag kan ju det här. Visst, det kommer komma bakslag igen, men just nu pekar allting uppåt och framåt så varför stanna och ifrågasätta? Jag tänker följa strömmen av optimism, motivation och inspiration så länge jag bara kan. Sommaren på mitt gamla jobb tärde på mig, gnagde på allt som var jag. Jag skrev inte ett ord under hela sommaren förrän jag slutade jobba... och nu, nu brinner fingrarna igen. Händerna glöder. Jag kan ju det här. Det är vad jag var menad att göra. Skriva. Läsa. Konst. Jag älskar konst. Precis som min pappa. Det konstnärliga blodet löper genom oss båda. Inspirationen,  nu på topp. Nu kör vi.

Första december och första advent har en slags gemytlig känsla över hela sig, nedräkningen har börjat och affärerna fylld av röda ting, glitter och silver och guld och lukten av doftljus och gran, pepparkakor, julmust och inte minst vörtbröd och lussebullar. På första december och första advent brukar det tändas ett ljus och blicken vandrar utåt mot snömassorna och mörkret. Men inte här. Inte i år. Sex plusgrader och halv storm svepte över hela första december och inte en snöflinga i sikte. Vilka kontraster! 

Jolsson och jag promenerade i blåsten till Täby och köpte lite julfint till lägenheten medan min Johan jobbade och åt sen lunch på Vapiano. Nu när han kommer hem kommer det finnas ljus på bordet och en adventsljusstake i fönstret och det kommer fortsätta lukta pepparkakor och julmust och jag kommer att vara så glad, för julen gör verkligen någonting med humöret. Det är så fint här nu, den riktiga julkänslan kommer inte infinna sig förrän vi är hemma i norr (om vi nu åker dit... jag hoppas) men förberedelserna har börjat och jag är fylld med ny energi.